Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tisk metodik, historisk relativism och europeisk
överblick.
Att leda in den europeiska kulturströmmen
i vårt litterära liv var den uttalade avsikten
med tidskriften Heimdall (1828—32), till vilken
Rydqvists främsta prestationer äro knutna.
Heimdall kom att spela en betydande roll i vår
litteratur vid en tidpunkt då den kritiska kulturen
eljest låg i lägervall. Här fick den svenska
publiken för första gången en tidskrift, som helt
ägnade sig åt det estetiska livets angelägenheter
och utgick från att dessa utgöra ett högviktigt
inslag i ett lands andliga odling. Den närmaste
förebilden var Le Globe (1824—30), före sitt
saint-simonistiska slutskede organ för de franska
s. k. doktrinärerna med Royer-Collard och
madame de Staëls förra skyddsling François
Guizot som främsta namn; den intog en
libe-ralt-rationalistisk, medlande och eklektisk
ståndpunkt. Men även de engelska revyerna ha spelat
en roll för Heimdall, där Beskows mer
världs-mannamässiga inställning samsades med den
lärdes vetenskapliga curiosité hos Rydqvist.
Trots de manifesterade sympatierna för
England och Frankrike och reservationerna mot
Tyskland var Rydqvists estetik väsentligen tysk,
senromantiker och halvrealist som han var,
och i hans försiktiga opartiskhet och rättvisa
röjer sig ibland den typiske
juste-milieu-kri-tikerns inre osäkerhet. Enastående förtrogen
med vårt tidiga 1800-tals person- och
kulturhistoria uppvisar d:r Santesson i detalj
Heim-dalls banbrytande betydelse för svensk
tidskriftslitteratur — som vårt första litterära magasin
av modern typ får den bl. a. räknas som en av
BLM:s föregångare! — samt för Carl August
Hagberg, Sveriges förste kosmopolitiske
kritiker av format.
Rydqvists övriga insatser tilldraga sig inte
samma uppmärksamhet. Liksom i fråga om
Heimdall genomgår d:r Santesson systematiskt
hans bidrag till Svenska Litteratur-Föreningens
Tidning och excellerar överallt i lysande
karakteriseringskonst och essayistisk profilering,
briljant stilanalys och psykologisk inlevelse. Men
— så underligt det kan låta — kvalitativt är
själva undersökningen här så överlägsen sitt
föremål att intrycket blir en smula
desorienterande. Alltnog, man ser hur det vetenskapliga
draget alltmer vinner överhand i Rydqvists
kritik på den estetiska mottaglighetens bekostnad.
Om han ändå intill 1840 framstår som den
främsta kritiska auktoriteten, så är det kanske
främst genom att vara så gott som ensam i
skrået.
Bland Rydqvists senare arbeten förtjäna dock
två att ihågkommas. Det ena är "Nordens
äldsta skådespel" (1836), en komparativ och
genetisk studie av strikt historisk hållning,
den första litteraturhistoriska undersökningen
efter moderna kritiska principer. Det andra
är en minnesteckning över Wallin från 1839,
till det yttre ett konventionellt äreminne men
märkligt såtillvida att det i själva verket ger
en första inblick i Wallins sammansatta och
problematiska natur och skisserar en skarpsynt
karaktärsstudie; Rydqvist har där gått i skola
hos ingen mindre än kritikens stormästare,
Sainte-Beuve, samt hos dennes engelske
föregångare William Hazlitt. Den senare hade han
redan i Heimdall presenterat för den svenska
läsvärlden, och fastän d:r Santesson sorgfälligt
behandlar även hans resejournalistik och
politiska publicistik, så knyter sig intresset med den
fina boken först och sist till den allsidiga
belysningen av Rydqvists gärning som
kulturförmedlare och kritisk vägröjare. Dock måste det
tillläggas, attd:r Santesson under framställningens
gång levererat ett psykologiskt porträtt av denna
något ämbetsmannamässiga kulturpersonlighet,
som i och för sig är något ganska förtjusande
i fråga om kontureringens skärpa,
pensel-föringens elegans och nyanseringskonstens
rikedom. I 1800-talets svenska porträttgalleri fyller
detta konterfej med heder sin plats.
Holger Ahlenius
En Lincoln-biografi
Carl Sandburg: Abraham. Lincoln. Demokrat
— människovän. Översättning av Nils
Holmberg. Redigering av Ebba
Dalin. Natur och Kultur
1944. 14:50.
Om Carl Sandburgs Lincoln-biografi skulle
man kunna säga, att dess kvalitet inte är i nivå
med dess kvantitet. Man kunde frestas att tro,
att Sandburg inom det biografiska facket har
velat åstadkomma någonting, som var
"big-gest in the world". I så fall har avsikten
troligen krönts med framgång. Men man kan
också lägga andra synpunkter på ett biografiskt
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
