Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
denne oförliknelige tourainske storätare och
storälskare, god bordskamrat, utan gräl, utan
trakiska vanor, och utan spleen. Medan
medeltiden ännu grasserar i Villons hela liv och dikt
håller renässansen sitt intåg i Rabelais’ liv.
Men en annan renässans än den italienska och
François Villons. Det var en renässans som
redan började präglas av 1700-tal snarare än
1500- och 1600-tal, av förnuft och utilism
snarare än av barock och marinism, även om det
groteska och sagolika fått sin givna plats.
Börje Knös har på ett populärt och läsbart
sätt sammanfattat de sista rönen angående
Rabelais’ liv. Han ger en sammanfattning av
levnadsloppet som anmälaren på grund av bristande
arkivkunskaper inte dristar sig att bedöma.
Det lär vara den första rabelaismonografin på
svenska. Vad man kan ha att anmärka mot
framställningen är de ofta tröttsamma och
besvikelsefulla referaten eller halvöversättningarna
från det franska originalet. Men så finns det
inte heller någon svensk översättning — ens
delvis. Liksom det aldrig kommer att kunna
finnas en adekvat översättning av Joyce, den
moderne Rabelais. En dansk
brottstyckeöversättning finns, men den är mycket ofullständig.
Just därför verkar Knös’ översättningar tills
vidare onödvändiga. Ingen finns som kan
göra sig en föreställning om boken — eller
böckerna — utan att kunna läsa originalet. Men
en tanke slår mig att detta kanske är orättvist
mot många ej franskkunniga.
Börje Knös’ bok är en liten smula torr, men
den ger besked om data i Rabelais’ liv, och den
ger — framför allt — besked om vad Frankrike
har att bjuda av frihetspatos och
oavhängighetstradition. Det är inte för inte som begreppet
Västerland har en mening. Och en av de första
och största förkämparna för detta begrepp var
denne gode tourainske Gargantua, denne hatare
av Calvin, denne sympatisör till Erasmus och
denne bortomlutherske och bortomdiktatoriske
gnom och läkare.
Liksom det hör till tiden att man sänker sig
djupt i förflutna seklers hemligheter, att man
forskar i längesen döda medmänniskors öden om
inte privathemligheter, och om inte för annat
så bara för att skaffa sig ersättning för
dagsnyheternas besvikelser, så hör det till tiden att
läsa om "le bon Rabelais’" härnadståg och lära
av hans mod att göra narr av det officiella.
Gunnar Ekelöf
Engelskt 1870-tal
Mary Carbery : Min lyckliga värld.
Barndomsminnen från victorianska tiden.
Översättning av Sigrid Stjernswärd.
Sohlmans 1944. 8:50.
Mary Carberys memoarer, "Min lyckliga
värld", handlar om en flickas barndom och
uppväxt i en engelsk lantjunkarfamilj under
1870-talet och under 1880-talets första år. Boken
är bestickande älskvärd. Det ligger en atmosfär
av trivsam frodighet över skildringen av denna
tid, då herrskap var herrskap, då gästfriheten
var glad och storartad, och då de flesta familjer
hade minst sex barn.
Lilla Marys egen familj består av pappa,
mamma, cirka tio tjänare och så småningom
åtta syskon. Pappa har varit officer. Morfar
tyckte emellertid inte om militärer, och därför
måste pappa ta avsked när han gifte sig med
mamma. Och eftersom farmor anser att det är
plebejiskt att förtjäna pengar kan han inte
välja något annat yrke utan får nöja sig med
att leva på sin ärvda förmögenhet och ägna sig
åt välgörenhet. Mamma är lugn, mjuk och
bestämd, och hon behandlar barnen på ett sätt
som säkerligen kan anses förebildligt, inriktad
som hon är dels på att ge dem trygghet, dels
på att få dem att känna sig som på en gång
nyttiga och nödvändiga delar av hemmets lilla
värld. Den uppfostran Mary för övrigt får är
troligen typisk för den tid hon levde i och den
samhällsklass hon tillhörde. Vid fyra år rider
hon på sin första jakt. Vid samma ålder är hon
också för första gången ensam bortbjuden på
lunch. Då värden frågar vad hon önskar dricka
svarar hon så som hon vet att en gäst bör
svara: "Tack, sherry", vilket kommer
hovmästaren att skicka betjänten med
mjölktill-bringaren tillbaka till köket. Lilla Mary lär sig
tidigt att en gäst alltid måste se ut som om den
hade trevligt och trivdes utomordentligt väl.
Hon lär sig också att handskas med barn och
djur, att recitera gamla ballader och att älska
grekisk mytologi. Den rent bokliga bildningen
blir det däremot inte så mycket med. Guvernant
terna avlösa varandra i skolrummet, och
undervisningen blir oregelbunden och illa avpassad.
Tidvis blir Mary utlånad till släktingar, en
rik bankirfamilj som förlorat två små döttrar.
Här får hon höra talas om pengar, något som
6 blm 1944 vi
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
