Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det är vidare samhällets brottslighet mot
individerna som gör dess bestraffningsrätt
gentemot dem så tvivelaktig. Det går knappast att
bortförklara samhällets skuld i fråga om den
form av mord som kriget utgör, men mest
påfallande är ju samhällets svaga position när det
gäller egendomsbrott. Det rådande ekonomiska
systemet kan till stor del betraktas som ett slags
legaliserad egendomsförbrytelse, där till exempel
en framstående börsspekulant formellt och
pro-portionsmässigt mem i övrigt snarast negativt
skiljer sig från en vanlig, straffbar tjuv. Någon
art av ingripande kommer kanske samhället
alltid att nödgas företa mot illa anpassade
individer, men i den mån samhället kommer till
insikt om sin egen skuld till sådan bristande
anpassning kan säkerligen både orsakerna till
den och följderna av den till stor del upphävas.
Tills vidare skulle mycket vara vunnet om man
kunde bibringa bestraffningsivrarna en
förnimmelse av i vilken grad de hänger sig åt
samhälleligt hyckleri.
Else Kleen och hennes medarbetare håller sig
i sitt förtjänstfulla arbete främst till sakens
omedelbara praktiska sida, men försummar
heller inte att angripa den kvardröjande,
omedvetna magi på vilken det nuvarande
fångvårdssystemet vilar. Den sedan flera år utan synbart
resultat pågående strafflagsberedmngen tycks
sitta svårt fast i samma magi.
Artur Lundkvist
Ånnu ett vittnesmål
Stefan Szende: Den siste juden från Polen.
Bonniers 1944. 10: —.
Bland de polacker, som från tyska arbetsläger
i Norge lyckats ta sig över till Sverige, befinner
sig också Adolf Folkman, en judisk
industritjänsteman från Lwåw (Lemberg), som tack
vare falska papper och icke-judiskt utseende
undgått masslakten genom att anmäla sig som
frivillig i organisationen Todt. Den kände
ungerske emigrantskriftställaren doktor Stefan
Szende har på grundvalen av Folkmans
upplevelser, noggrant kontrollerade och
protokollförda, samt egen kännedom om östeuropeiska
förhållanden skrivit den ohyggliga bok, vars
titel läses här ovan. Frånsett att man inte alltid
vet när det är Folkman som talar och när det
är Szende och oaktat bokens meningslösa, med
förlov sagt idiotiska komposition — först
skildras Folkmans flykt ur Lwows ghetto via
Warszawa till Norge och Sverige och därefter de
händelser och upplevelser som ligga förut i
tiden! — ger den ett ytterst värdefullt
komplement till de officiella aktstyckena och det arbete
om Polen av pseudonymen Norwid som tidigare
anmälts i dessa spalter.
Här skildras nu judarnas utrotning av en av
dem som upplevt denna skändlighet så att säga
på sin egen kropp, som med sina anhöriga i
dagar och nätter legat dold i ett eländigt krypin
medan bödlarnas raseri uttömde sig själv i husen
och på gatorna, och som blott genom ett under
själv undgått de fasor han dagligen och
stundligen bevittnat. Här bestyrkes också till fullo, att
tyskarnas massmord på judarna hälsades med
tillfredsställelse av vida befolkningslager i Polen,
som häri sågo det enda goda hos Hitler. Att
ukrainarna därvidlag utmärkte sig alldeles
särskilt, är ingen nyhet för den som länge haft
kännedom om Petljuras excesser under ryska
inbördeskriget. Det dröjde innan tyskarna själva
lade hand vid steken; när de först kommo till
Lwow, nöjde de sig med att hetsa upp
befolkningen, och väldiga, oorganiserade pogromer
föregingo den systematiska masslakt, som
tyskarna tillgrepo i ett tempo, vilket alldeles
tydligt var betingat av deras nederlag på slagfälten
i öster. Särskilt djävulskt var påfundet att
uppdela judarna i grupper och upprättandet av en
judisk milis; det fåfängliga hoppet att rädda
eget skinn kom dessa förvillade människor att
begå de gemenaste brott mot sina egna
olycksbroder. Av de 160 000 judar, som levde i
Lwåw vid tyskarnas intåg i slutet av juni 1941,
finnas nu officiellt inga kvar; de äro alla
mördade, så när som det försvinnande lilla fåtal
som kunnat undkomma på liknande sätt som
Folkman eller ännu hålla sig dolda med hjälp
av den underjordiska rörelsen i Polen. Hur
denna arbetar, får man ett begrepp om i boken,
liksom denna också innehåller en rad
preciseringar i fråga om likfabrikerna. Av speciellt
intresse är skildringen av den ryska
ockupationen 1939—41. Gentemot dem som ställde sig
lojala och villigt samarbetade med
sovjetmyndigheterna uppträdde dessa i huvudsak korrekt,
och de lyckades förvånande fort få i gång
produktionen. Men inflationen blev snart mycket
kännbar, och folkomröstningen var rena
parodien på ett fritt val. Senare vidtogo deportatio-
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
