Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nyanserad uppfattning om engelsk debatt just
nu. Här är det inte frågan om någon
propaganda utan om information i ordets egentliga
betydelse. Bo Enander
Under jorden i Frankrike
Per-OlovZennstköm : Det under
jordiskaFrank-rike. Arbetarkulturs förlag.
—: 50.
På sista tid har vi äntligen hugnats med några
vittnesmål från det "underjordiska" Frankrike.
Det behövdes också. Alltför länge fick vi undra
utan att erhålla svar: Vad gör de där borta?
Tiger de verkligen och lider — av en sorts
missförstådd lojalitet mot ett Vichy som
uppenbarligen mer och mer upphörde att ge minsta
illusion av nationell regering ? Den inställningen
kunde möjligen tänkas hos ett mindretal av
sorg förstenade borgerliga fraktioner, men
knappast hos det realistiskt förnuftiga, svårduperade
franska folket.
En tunn broschyr under trikolorens färger,
"Det underjordiska Frankrike" av Per-Olov
Zennström, ger åtskilligt klart besked. Kampen
började redan i augusti 1940, blott några få
veckor efter det historiska nederlaget, då
Frankrikes kommunistiska parti trädde fram på
valplatsen med ett flygblad, ett upprop till
Frankrikes folk som på tusen vägar spreds över hela
landet. — "Vi tror på vårt folks styrka och på
dess framtid, på Frankrikes framtid. Vårt folk
kommer inte att gå under ..."
Ungefär samtidigt höjdes en röst i Londons
radio: det var den unge general de Gaulles.
Också han manade till kamp, oförsonlig kamp.
Utanför Frankrike kunde man kanske tro att
han stod ensam — relativt ensam. Det var inte
så. En rad märkliga data förtjänar att här
bevaras. Den 11 oktober samma år tågar Paris’
studenter till hyllning för den okände soldaten
under Triumfbågen, över vilken den hatade
hakkorsflaggan vajar. Den okände hjälten ska
hädanefter symbolisera partisanernas strid. Så
gör också Gestapo chock. Dödade, sårade,
fängslade räknas in och universiteten stängs på en
vecka till straff för djärvheten. Naturligtvis
nämner depeschbyråerna ingenting om
händelsen.
De franska intellektuella lämnar nu sin
avskildhet och förenar sig med arbetarna: kamp-
förbundet Usines et Universités (Fabriker och
Högskolor) kommer till. I maj 1941 utbryter
ytterst allvarliga strejker i de nordliga "röda"
gruvdistrikten. Fängslande av ledarna följer och
mord över lag på alla kommunistiska
borgmästare (maire, egentligen genom val utsedd
kommunal ordförande). Längre fram i maj, nya
arrestationer, bland annat 33 kommunistiska
parlamentsledamöter, som deporteras till Sahara
och obekanta öden. Ett fåtal av dem befrias då
de allierade landstiger i Nordafrika. I juli 1941
utkommer ett dekret som dömer till döden
envar som befattar sig med "illegala" flygblad.
Envar som hittar ett sådant och inte lämnar upp
det till närmaste Kommendatur, 25 års
straffarbete.
Men svaret låter inte länge vänta på sig:
inom några få dagar trycks och sprids i 200 000
exemplar ett nytt manifest och i Paris äger nya
stora demonstrationer rum, där ingen makt
förmår hindra massorna från att uppstämma
"Marseljäsen". Den gamla frihetssången har
kommit till heders igen — mer än någonsin.
Aux armes, citoyens!
Formez vos bataillons!
Det saknar inte intresse att veta att just dessa
två strofer inom franska armén använts som
revelj, som sammankallande tecken, klingande
sedan generationer tillbaka över tusentals
kaserngårdar. Och nu formeras också bataljonerna.
Den första partisanbataljonen är bildad redan
1941. Den får namnet Jean Catelas efter en
ärorik kämpe från förra världskriget,
krigsinvalid med fem utmärkelsetecken, järnvägare
till professionen, väld till deputerad för Amiens
1936, medlem av kommunistiska
Centralkommittén, därmed dödsdömd och död med orden:
Mod, kamrater! på läpparna.
Nej, det gamla Frankrike har inte vansläktats.
Uppräkningen i Zennströms skrift är lång och
den är ståtlig. Bland de särskilt omnämnda är
en kvinna, Danielle Casanova, skapare av
organisationen Jeunes Filles de France, utlämnad av
Vichy, ihjälpinad i Tyskland ... Ett antal
återgivna rapporter ger ett imponerande begrepp
om den ständigt växande aktiviteten på den
"underjordiska" fronten. Under tre veckor
exempelvis har en enda liten friskaregrupp 1942
verkställt 4 tågurspåringar, satt 6 lok m. m. ur
brukbart skick, förstört 14 vagnar med materiel, etc.
Attentaten utförs av grupper. Organisationen
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
