Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - André Malraux: Nattbombning, 1936. Ur ”L’espoir”. Översättning av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ MALRAUX
svävade högt över dem som sov, högt över dem
som krigade, högt över vällust och smärta.
Det gick en stund. Så sade han med en ton
av mognad eftertanke:
— Och du är ingen feg djävul du heller!
Attignies ville inte säga något som kunde
såra föraren, men samtal av den där sorten
enerverade honom. Han svarade alltså med ett
brummànde utan att se upp från landsvägens
vintergata av lyktor under dem. Den sträckte
sig framåt djupt in i mörka natten, lyktorna
skälvde för en vind som antagligen bara strök
fram över markytan. Attignies kände sig
ångest-fullt bunden vid detta tecken på människors
närhet som det fientliga mörkret och den
hotande ensamheten rymde. Annars inte ett ljus!
Nödlandning betydde döden. Och som om hans
instinkt varit snabbare och mera lyhörd än
hans medvetna iakttagelse, förstod han plötsligt
orsaken till sin ångestkänsla: motorn hackade.
— En ventil, skrek han till Leclerc.
— Ger jag fan i, skrek denne tillbaka. Vi
försöker.
Attignies spände hjälmen fastare. Han var
alltid färdig att försöka.
Talavera syntes vid horisonten, förstorat av
mörker och ensamhet, lyktraderna på höjderna
smälte samman med stjärnorna, och stjärnorna
tycktes fortsätta dem ända hit till planet. Det
oregelbundna hostandet i motorn gjorde staden
levande och hotfull. Omgivet av landsbygdens
fridfulla ljus och krigets levande, feberaktiga
flammor låg det mörklagda gasverket som en
svart fläck, som ett vilddjur sänkt i en orörlig
och oroande sömn. Planet gled över en väg som
var våt av ett nyfallet regn och vars asfalt
speglade gaslågorna. Ljusmängden bredde ut sig ju
mer de närmade sig Talavera, och när det
gamla planet vände nosen nedåt rörde sig ljusen
förbi vingspetsarna på båda sidor som
stjärnorna skulle ha rört sig ifall de stigit.
Attignies öppnade luckan och den kalla
nattluften rusade in i kabinen. På knä över staden
låg han och väntade med synfältet begränsat
av siktet som av ett par skygglappar. Leclerc
styrde fram över Talaveras ljusskelett med kurs
på gasverkets svarta fyrkant och öronen på
helspänn.
De gled över den mörka fläcken, och Leclerc
vände sig ilsket mot Attignies, av vilken han
inte såg mer än det blonda håret, som glänste
i halvdunklet.
— Nå, blir det något av, för fan?
— Håll käften!
Leclerc lutade på maskinen. Bombflocken
följde dem ännu av farten. Den glittrade som
ett fiskstim i månskenet em smula nedanför och
bakom dem. Och som när en flygande
duv-svärm byter riktning och fåglarna blir
försvinnande profiler mot himlen, slocknade bomberna
plötsligt — fallet blev vertikalt. I kanten av
gasverket sprutade en frans av röda explosioner
fram.
Bom.
Leclerc gjorde en hårnålskurva och kom
tillbaka över gasverket. Han gick lägre och lägre.
— Höjden, skrek Attignies, som genom
denna manöver blev tvungen att ändra tiden.
Han steg fram till höjdmätaren och återvände
till luckan. Man såg nu Talavera från en annan
sida: det hade ändrat på sig som när en
människa vänder sig i sömnen. I stället för det bleka
ljuset, som från vaktkontoren kastades ut över
chausséerna, framträdde nu fönstrens
ljusrektanglar. Gasverket var inte längre så tydligt. Där
nere började kulsprutorna ge eld, men det var
föga troligt att skyttarna skulle kunna urskilja
maskinen. Plötsligt slocknade hela staden, och
i den stjärnströdda natten fanns inte längre
något annat än det upplysta instrumentbrädet
och skuggan av Leclercs mössa mot
höjdmäta-rens tavla.
Om Talavera hade levt ett dunkelt liv när det
låg med ljusen spridda och ett påtagligare liv
när fönstren avslöjades genom planets manöver*
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
