Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Tore Zetterholm: Kätterska korsfarare. Richard Hillary och Arthur Koestler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTTERSKA KORSFARARE
skeendet. Och för allt filosoferande tycks
censursaxen hysa en tacknämlig respekt. Koestler har
inte endast vittnat om koncentrationslägren och
mixed transports, och Hillary är inte bara
en skicklig flygreporter. Båda har också sökt
besvara de pockande frågor, som de har
gemensamma med sina kamrater, med sin generation.
Det är kanske inte så allmänt känt, att de
båda författarna var vänner och brevväxlade.
I tidskriften Horizon (april 1943) finns en essay
av Koestler över Hillary med citat ur den
senares brev. Dessa brev och Koestlers genom
egna erfarenheter insiktsfulla kommentarer
bildar ett komplement till Hillarys självbiografi
"Den yttersta fienden" (svensk översättning
1943), och mycket av det som är famlande och
ofullbordat i boken får där sin förklaring.
Framför allt ger de oss en inblick i de
betydelsefulla månaderna mellan bokens fullbordande
och Hillarys död.
Hillary börjar, som bekant, sin bok med att
framställa sig som en typisk representant för
en lost generation, en skeptisk
fin-de-siècle-årgång, en trosfattig bourgeoisie. Denna
utgångspunkt bör vi inte tappa bort. Såtillvida
kan man inte tillmäta hans ord allmängiltighet
som han var en typisk representant för den
engelska bourgeoisien. Vi skall i fortsättningen
se om han kunde göra anspråk på att föra en
större grupps talan.
Det är självfallet att inte denna skeptiska
generation kunde omfatta kriget med någon
patriotisk entusiasm. De fann sig med en
axelryckning i det oundvikliga och beslöt att göra
det till en sportprestation. Hillary själv sökte
till och med sätta denna inställning i system och
skapade sig ett slags hädonistisk filosofi. Han
skriver i "Den yttersta fienden":
"I själva verket håller han troligen på att
förverkliga den tredje filosofiska uppfattningen,
den enda som jag kan ansluta mig till. Det är
att man ska leva för att realisera sig själv. Som-
RICHARD HILLARY
Efter en målning av Erie Kennington
liga gör det genom att predika, andra genom
att älska, andra genom att bygga lokomotiv
eller spekulera i aktier... Jag bryr mig bara
om mina egna möjligheter. Och jag säger att
jag är med och slåss i det här kriget, därför att
man i ett krig snabbt kan bringa alla sina anlag
och egenskaper till utveckling i en grad, som
det under normala förhållanden skulle ta en
halv livstid att nå fram till. Och för att göra
det måste man stå så fri från yttre inflytanden
som möjligt. Det är därför som jag har blivit
flygare... Man antingen dödar eller dödas —
och det är förbannat spännande."
Ingen propaganda kan överskyla detta
faktum, att den tongivande, borgerliga ungdomen
gick ut i kriget utan någon entusiasm, utan att
vara övertygad om sin kallelse, om sin
historiska mission. Det utsägs klart och ovedersägligt
av denne yngling, som kom att bli en symbol
för det bästa hos dem.
Ty det underliga är ju, att denna trosfattiga
generation kunnat ge upphov till en heroism
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
