Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Käte Hamburger: Rainer Maria Rilkes svenska resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAINER MARIA RILKES SVENSKA RESA
bara "äro", omedvetna och inneslutna i sin
begränsade tillvaro. Men människan, vars liv
är lika begränsat som tingens, vet dock
samtidigt ott det är begränsat inom en annan
större tillvaro — ett vetande som betyder
lidande.
Först i det 1910 utkomna prosaverket "Die
Aufzeichnungen des Malte Laurids Brigge"
står den specifikt mänskliga existensen i
medelpunkten. Rilke, som alltid uppehållit sig på
livets gräns, finner inte någon mening och inte
någon trygghet i den mänskliga tillvaron som
sådan. Hans religiöst mystiska sätt att
uppleva finner inte någon tillgång till det
mänskliga. Malte Laurids Brigge, som själv står
utanför alla sociala relationer, ser med
kvalfull tydlighet de fattigas övergivenhet i den
obarmhärtiga storstaden. Tillbakablickande
genomlever han det hjälplösa döendet och
undergången av sin egen gamla danska
adelssläkts stolta gestalter. Han möter det
"förskräckliga" i medeltida krönikor och
legender: Karl den djärves hemska död i isen, eller
en spetälsk kungs för hela folket prisgivna
elände. Och i slutet av "Malte Laurids Brigge"
står den berömda tolkningen av liknelsen om
den förlorade sonen såsom historien om den
som inte ville älskas. Den förlorade sonen
flyr ur den mänskliga kärlekens skyddande
men bedrägliga sfär, ty denna kärlek står i
vägen för den större kärleken som kommer
från Gud. Men det är en lång väg till denna
kärlek, en väg som för bort från människorna,
och "er begriff Gottes äussersten Abstand".
Medan Timboken är boken om Guds
närhet, är "Malte Laurids Brigge" boken om
Guds avstånd. Mellan den förres fullbordande
och arbetet på den senare inträffade Rilkes
svenska resa. Och Sverige synes ha betytt för
honom en kort tids tro på en mänsklig
existens för vilken Malte Laurids Brigges
rot-och rådlöshet icke gäller. Ty här lärde han
sig känna en mänsklighet, som syntes honom
vara relativt "trygg", och han ansåg denna
trygghet härflyta ur den svenska människans
lugna och fasta samband med naturen. Detta
måste ha varit det mest varaktiga intrycket
som Sverige efterlämnat hos honom. Ty ännu
sjutton år senare skrev han: "Jag har Sverige
och vännerna där mycket att tacka för: en
sommar på ett litet gammalt vackert slott i Skåne ...
var avgörande för en viss övning och inriktning
av min blick; jag uppfostrades där i dessa nya
förhållanden, vilka lät mig beundra och lära
mig inte så mycket själva naturen som en
särskilt ren och fulländad kontur av det mänskliga
inför naturen" (den 26 juni 1921).
Dessa under hans sista år skrivna ord om
den i Sverige erfarna formen av humanitet
sammanfatta en mångfaldigt ihopsatt upplevelse.
Vi skola försöka att analysera dess olika och
olikartade element.
5
Denna specifikt mänskliga eller
"humanistiska" upplevelse började för Rilke redan före
hans uppehåll i Sverige själv, nämligen med
brevväxlingen med Ellen Key. Denna
korrespondens började år 1902 och utvecklade sig
snart till en vänskaplig förbindelse. Det är
ingen tillfällighet att det var Ellen Keys då i
Tyskland mycket uppmärksammade bok
"Barnets århundrade", som först förde dem till
varandra.1 Till Rilke kom med denna "kära,
vackra, mänskligt-vida" bok en nordisk röst,
som "kallade honom". "Allt som kommer från
Edra länder", skrev han i ett av de första breven
till Ellen Key, "känns för oss så övermåttan
allvarligt och gott, och det finns röster däri, som
kalla oss" (den 29 januari 1903).2 Det var
tydligen Ellen Keys strid för en ny, friare,
naturligare och äktare mänsklighet, som fann gen-
1 Rilke hade skrivit en anmälan om "Barnets
århundrade" i Bremer Tageblatt.
2 Han hade tidigt påverkats av J. P. Jacobsen,
senare också av H. Bang.
4 BLM 1944 VII
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
