Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
enformiga snårskog som hans nya bok utgör.
Han är där ett slags lyrisk schaman som med
frenetisk monotoni försöker trumma sig till
extas. Han hänger sig åt en katalogisering, som
sällan röjer någon egentlig uttrycksvilja eller
konstnärlig skapardrift. Det är snarare som om
fördämningen brustit för en svår ordhämning
och han i yran skrev ned alla ord som störtade
över honom. Han tycks tro att det är nog att
nämna tingen vid namn för att en i dem
inneboende magi ska föra fantasien ut på svindlande
färder. I sin strävan att omfamna universum
förflyttar han sig med hisnande kliv från de
minsta till de största företeelser, men samtidigt
förblir han själv oberörd i sin roll som
automatisk protokollförare. Man kan för resten
anföra hans egna ord för att karakterisera hans
strävan: "— varit det djupt sorglustiga
äventyret med livskatalogen: enligt allmän trovärdig
utsago skall en förslagen bedragare ha lyckats
dupera ett förvånansvärt stort antal personer
genom att förklara sig i bokstavlig och bildlig
bemärkelse ha varit universums alla
företeelser —". Hur denna livskatalogisering ser ut när
den är som bäst kan man också lämpligen visa:
"— varit inkarnationen av kejsardygden: att
älska och välsigna sitt jag i alla uppenbarelser
och att hata och förbanna sitt icke-jag i alla
uppenbarelser —
varit alla vapen (smida, smida: lida, lida:
putsa, putsa: smutsa, smutsa: kosta, kosta:
rosta, rosta!) —
varit det unga doftandet av evighet i de
klockor vilka bor under snön och klingar över
dop och begravning —
varit körsven på tankarnas djävulsvagn:
slungad av vagnen så att hjulen fuktas av den
hjärna de krossar —
varit den sensibla inkapslad i spisens vedträ,
betraktande eldfingrars sataniska närmande —
varit oskuldens fjäril sugande kvintessensen
ur allting —
varit de utanför skogarna levande vilka
arbetar i sitt liv och de i skogarna levande vilka
lever i sitt arbete —"
Själva skrivsättet kan avlägset påminna om
både Whitman och Nietzsche, men närmast står
väl Bernt Erikson en sådan ordförbrukande
ögonblicksimpressionist som Gunnar Björling.
Innebörden i alla uppräkningarna har man
kanske att söka i den ironi som ligger i samman-
ställandet och jämställandet av allting.
Författaren föredrar till synes icke den ena företeelsen
framför den andra, han godtar allt eller
avböjer allt. Det är det genomförda universella
sabotaget eller också motsatsen, den absoluta
helgoninställningen. Ordet menedare i titeln vill
måhända antyda att människan är en menedare
därför att varje påstående, varje uppfattning
alltid upphävs av en motsats. Erikson har en
överkänslig idiosynkrasi för alla språkklichéer
och invanda talesätt, av vilka det knappast finns
några som han inte med ironisk betoning använt
sig av. När han säger sig ha "varit
formuleringars gruva med djupbrytning och
underjordiskt tuktad desperation" kan man efter
behag tro eller icke tro honom. Mem vad man
gärna vill tro är att denna bok för honom
betyder nedläggandet av en börda,
genombrytandet av en fördämning, kanske därmed också
befrielse ur en tvångsattityd.
Artur Lundkvist
Flyktingar från Danmark
Otto Gelsted: Judarna i Husaby. Bonniers
1944. 8: 50.
Otto Gelsted är en ingalunda nedslående
uppenbarelse i modernt danskt kulturliv. Som
lyriker har han kanske gjort sim bästa insats,
men också som konstkritiker och som skildrare
av danskt landskap har han gjort sig bemärkt
och aktad.
Och mannens åsikter? Gelsted är
kulturradikal, men måhända är han i alltför hög grad
individualist för att riktigt göra sig gällande inom
rättroget kollektivistiska kretsar. Själv har han
på något ställe angett en "revolutionär
humanism" som den etikett vilken lämpligast kan
fästas på honom.
Om "Judarna i Husaby" är Otto Geisteds
första romani, vet jag inte. Det stoff som där
tagits upp till behandling ligger brännande nära
i tiden. Geisteds roman handlar om de danska
judiska flyktingar som i likhet med honom sj älv
fick lämna Köpenhamn vid razziorna i fjol.
Gelsted skildrar som initierat ögonvittne livet i
det ockuperade Köpenhamn, förberedelserna
för flykten, färden över Sundet och
mottagandet i Sverige. Framställningens centrum
utgöres av flyktingarnas liv i en liten svensk stad,
627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
