Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Martin S. Allwood: Ronald Bottrall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONALD BOTTRALL
strävan att uppnå det "oförvillade sinnet" i
"Transitional Poem").
Too bewildered to seek anew my element
I have lain supine, as Shelley lay questing truth ön
The cool bottom of an untrampled pool,
Oddly enamoured of his marine prison.
Microscopic anatomy of ephemerides,
Power-house stacks, girder-ribs, provide a crude base;
But man is what he eats, and they are not bred
Flesh of our flesh, being unrelated
Experimentially, fused in no emotive furnace.
Bottrall tycks mena, att teknikens produkter
(stålbjälkar etc.) till sin natur är så
främmande för människan att de inte kan upplevas
med hela vårt väsen, framför allt inte med
känslorna. Dessa materiella ting kan endast brukas
av människorna som "ett grovt underlag" men
får ej fattas som tillvarons väsentliga mål.
Det viktiga är enligt diktaren att den yttre
veikligheten skall vara människoupplevd, ej
mekaniskt främmande. Diktens sista strof
ger "vinkar" för en "protes": "halvhuttrade
skratt", "det sällsamma hos en stulen kyss".
Detta är mänskliga verkligheter, passande
ämnen för poesien. Det finns hos Bottrall en
emotionell konservatism bakom den
modernistiska fasaden.
I förening med Bottralls inre konservatism
finns hos honom en pessimistisk ådra, som
kommer väl till uttryck i dikten "The Future
Is Not For Us". Framstegstanken genomskådas:
We are dismembered
Into a myriad broken shadows,
Each to himself reflected in a splinter of that glass
Which we once knew as cosmos, and the close
Of our long progress is hinted by the crass
Fogs creeping slow and darkly
From out the middle west. We can humanize,
We can build new temples for the body,
Set our intellect to tilt against the spies
Of fortune, cail this Chance or that Fate,
Estimate the logical worth of ’it may depend...,’
But we know that we are at the gate
Leading out of the path
Which was to be an Amen having neither beginning
nor end.
Alla våra ansträngningar tycks dömda att
misslyckas, ty en inre röta har fördärvat själva
den europeiska kulturens livsnerv. Dikten
kunde vara en poetisk kommentar till
Speng-lers dystra framtidsvyer för Europa. Något
har hänt; intet är som förr; "vi är vid
grinden / som leder ut från stigen", som vi trodde
skulle gå framåt och uppåt i evighet, amen.
Kanske romarna kände sig så när deras rike
lutade mot sitt fall. Vad återstår oss då att
göra? Bottrall har ett recept, som är ganska
hemskt men ändå verkar sällsamt realistiskt:
Återstår då endast att taga
var och en ensam, sitt rykande ljus
och kliva upp för trapporna, vetande att varje
trappsteg bakom
har smulats sönder nedanför som silkespapper,
och avslöjat den blåsvarta bläckplumpen
av tomhet under våra sjunkande knän;
och att sedan sätta våra fingrar på låset med hoppet
eller fruktan
att innanför finns ett Är eller Är Inte.
Här gäller verkligen liksom för Lots hustru
i Gamla testamentet, att den som ser sig om
skall förvandlas till en saltstod. Nutidens
människa måste ta alla risker under hänsynslöst
utlämnande av sig själv; endast så kan hon åter*
vinna känslan av verklighet (motsättningen "Är
eller Är Inte") i livet. — Sådana
spökstäm-ningar som denna passar Bottralls naturell, och
han använder dem ofta i sin diktning.
I den långa dikten "Salute To Them That
Know" kommer Bottrall först med en skarp
uppgörelse med det tomma förflutna, vars kultur
blivit enbart en vidskepelse för oss. Vi spelar
lite Chopin och menar att vi har en kultur som
är vid liv; i själva verket är det bara
konstgjord andning på det förflutna, som vi tar
till i brist på levande skaparkraft i nuet. Vi
har försökt stänga in skönheten i fastlåsta for-
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
