Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
ning än en tillfällig bokutställning. Den heter
"British Authors: A 20th Century Gallery", och
dess författare är Richard Church, en
medelålders skriftställare som av en begränsad publik
är känd som romanförfattare, skald och
recensent. Den hör till de British
Council-publika-tioner som är markerade "Endast för export" och
är sålunda oåtkomlig för läsare i England även
om de skulle råka höra talas om den. Exemplar
av den har säkert kommit till Sverige. Jag skulle
troligen aldrig ha observerat den om inte en
välkänd författare ivrigt hade uppmanat mig att
skaffa ett exemplar (vilket jag lyckades göra)
och eventuellt dela hans förfäran över dess
brister. Eftersom jag till fullo delar den, anser
jag det som min plikt att påvisa arten av dessa
brister.
För det första: vad är ändamålet med detta
mindre välbetänkta upplysningsalster? Dess
avsikt är tydligen att ge den utländske läsaren,
närmare bestämt en "som för första gången
kastar en blick på samtida engelsk litteratur",
en översikt över denna litteratur under
innevarande sekel samt rekommendera några böcker
som han bör läsa. Vad omfattar det i själva
verket? Volymen innehåller korta biografier och
lama kritiska omdömen — vardera på ungefär
en och en halv sida — om 57 brittiska
författare, 58 om man medräknar det avslutande
lovtalet över mr Church själv, författat av
British Councils förlagsredaktör. Dessa
författare, förklarar mr Church halvt urskuldande,
har inte utvalts av honom själv utan av British
Council "med hänsyn tagen till de intressen och
smakriktningar som iakttagits hos läsare i andra
länder". Mr Church tillägger att han sålunda är
"fritagen från allt ansvar" för urvalet. Men är
han verkligen det? Det är högst tvivelaktigt om
man tjänar den samtida engelska litteraturens
bästa intressen genom att på detta sätt gå de
intressen och smakriktningar till handa som
British Council önskar smickra. British Councils
uppgift borde vara att skapa intressen och smak-
riktningar och kort sagt rekommendera och
reklamera för det bästa, inte att lamt böja sig
för vad publiken vill ha. Man skulle lika gäma
kunna basera en kritisk översikt över samtida
engelsk litteratur på "intressen och
smakriktningar" hos bokbarernas låntagare, sådana de
uppfattats av de uttråkade unga damer som
langar böckerna över disken. Om mr Church
hade ogillat medtagandet av några av de
författare han blev anmodad att skriva om, hade
det naturligtvis varit hans plikt som
ansvarskän-nande kritiker att reservera sig. Eftersom han
inte gör det, tror jag inte han kan svära sig fri
från denna illa sammansatta och föga
representativa samling "porträtt" som har letat sig in
i detta egendomliga "20th Century Gallery". Det
skulle i alla fall vara intressant att veta vem
som egentligen gjorde upp namnlistan från
början.
Mr Churchs översikt går knappast utöver
slutet på detta århundrades tredje decennium;
de flesta av hans författare skrev i själva verket
sina bästa böcker långt före utgången av
1920-talet — somliga av dem, t. ex. Thomas Hardy,
långt innan århundradet ens hade börjat. Hans
översikt är helt enkelt i stor utsträckning
retrospektiv, vilket man kan se genom en smula
statistik, och fastän hans metod inte gör anspråk
på någon kontinuitet utöver den som bestås av
kronologien, gör den inte ens ett försök att
antyda den litterära utvecklingen under de senaste
fyrtio åren eller så. Det finns inga unga ansikten
i hans galleri — av författare födda efter
sekelskiftet har endast två medtagits. Av de
återstående 55 är 23 inte längre i livet, däribland
Oscar Wilde (död 1900) som inte hör till det
tjugonde seklet alls. Åtta är nu över sjuttio år
gamla; Bernard Shaw närmar sig de nittio. Sju
är över sextio och elva över femtio. Det bör
kanske nämnas i förbigående att några av mr
Churchs författare strängt taget inte tillhör vad
han gärna kallar "den litterära skådebanan", t. ex.
vetenskapsmännen Eddington och Högben histo-
683
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
