Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
inte med mindre än det eviga människoparet
inför de vises sten, livets hemlighet, universums
gåta — tanken lämnar det jordiska och stiger
som en duva mot skyn. Nils Beyer
Det började i Berlin (The Life and Death
of Colonel Blimp). Michael Powell och
E. Pressburger. Archers Film.
Denna långa engelska film i vårdad
techni-color har alla egenskaperna hos en god
underhållningsroman som kunde vara skriven av låt
oss säga Cecil Roberts eller sir Philip Gibbs
eller Warwick Deeping med den reservationen att
dess bildspråk är effektfullare och bitvis
spirituellare än vad någon av dessa författare skulle
ha kunnat åstadkomma. Men själva storyn med
dess blandning av sentimentalitet och humor,
med dess kavalkadmässiga hopfogande av stora
tidshändelser och mindre människoöden och
med dess för allom uppenbara politiska
sensmoral är typisk för en hel grupp av durkdrivna
engelska underhållningsförfattare. Den handlar
om två officerare, den ene engelsk, den andre
tysk, som första gången möts i en duell i Berlin
1902 och som sedan stöter samman två gånger
till: vid första världskrigets slut, då tysken är
krigsfånge i England, och under det andra,
då han är där som flykting undan nazisterna,
en soignerad, desillusionerad gentleman som
definitivt blivit botad från preusseri och
stortysk nationalism. Det hör också till historien att
vänskapen mellan dessa två uppstått ur kärleken
till samma kvinna, en engelsk guvernant. Det
blir tysken som får henne till hustru,
engelsmannen gifter sig tjugu år senare med hennes
avbild. En tredje kvinna med exakt samma
utseende uppträder i slutavsnittet som
uniformerad chaufför åt engelsmannen, numera
general och hemvärnschef. Deborah Kerr spelar
dessa tre generationers engelska, söt som ett
engelskt vykort (min ungdoms pin-up girls!)
och med skicklig nyansering av spelet alltefter
tidskaraktären.
Rent situationsmässigt är filmen värd det
högsta beröm. Den är full av välgjorda, roliga,
artistiskt fotograferade scener. Den är också
uppsatt med en omsorg och en smak som gör
det till ett sant nöje att betrakta varje interiör,
varje klädesplagg, varje detalj i rekvisitan.
Spelet är likaså sällsport förträffligt, utom
Deborah Kerr är där den charmfulle Anton Wal-
brook som tysken — han är ju genom sitt eget
öde väl kvalificerad att återge en tysk som
småningom finner sitt andliga fosterland i
England — och där är framför allt Roger Livesey
som "Sugar" Candy, den brittiske officern, vars
bana vi får följa från ung, VC-dekorerad
boer-krigslöjtnant till hemvärnsgeneral av 1942 med
flint, måge och valrossmustasch, ett
förvandlingsnummer som i fråga om spännvidden och
förmågan att ge illusion överträffar allt man
hittills sett på film och seen.
Så var det idéinnehållet. Filmen är
uppkallad efter Lows berömda karikatyrfigur Colonel
Blimp, som också lånat sitt utseende åt Candy
på gamla dar. Men Lows figur har kraftigt
vanställts eller förskönats, vilket man nu vill, av
filmen. Han är ju avsedd att satirisera den
brittiske die-hard-reaktionären, en gruffig,
förstockad klubbherre som anser att det går åt
helvete med England när man inte längre håller
på anor, pengar och fina skolor. Men filmens
Blimp är en hjärtans hygglig karl, inte något
ljus, men reaktionär endast i fråga om sitt sega
fasthållande vid fair play och gentlemannens
hederskodex. De krafter som här står emot
filmens Blimp, de framstegsvänliga alltså,
representeras bl. a. av en smart ung officer som
vinner en hemvärnsmanöver på ett regelbrott
och en sydafrikan som använder tortyr för att
pressa ur tyska fångar bekännelser. Tror man
att det är sådana nymodigheter som Löw menar
att typen Blimp står i vägen för så har man
grundligt missuppfattat honom.
De som i filmen ser propaganda för "det
andra Tyskland" förbiser att den sympatiske
tysken som antinazist måste fly från Tyskland
redan på 1930-talet. Georg Svensson
Livbåt (Lifeboat). Alfred Hitchcock. 20th
Cen-tury-Fox.
Felet med denna ur många synpunkter
intresseväckande film är att den inte riktigt
bestämt sig för vad den vill vara, allegori eller
dramatisk verklighetsberättelse, och följaktligen
blivit litet av bäggedera men avgjort för litet av
endera.
En stor ångare (Ångaren Rättfärdigheten eller
Ångaren Civilisationen eller rätt och slätt en
ångare vilken som helst?) torpederas i Atlanten
av en tysk u-båt, man ser bara den väldiga
skorstenens dödskamp i ett mäktigt bildsvep.
697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
