Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Därefter får man se vad som flyter på vattnet
efter katastrofen, vrakspillror, kortlappar, lik,
ett nummer av New Yorker etc., i den
känslolösa blandning av trivialt och tragiskt som
kännetecknar krigets förödelse. Till slut livbåten
och i den sitter tills vidare mol allena Tallulah
Bankhead i skepnaden av en hårdkokt
reporter, som iförd elegant minkpäls och diamanter
för åtskilliga tusen dollar just är i färd med
att justera sin make up. Båten fylls
småningom med överlevande som simmande letar sig
dit samt även en representant för den sänkta
u-båten, den tyske kaptenen. Så långt allt väl.
Vid den diskussion som uppstår om vad man
skall göra med tysken, kasta honom överbord
eller inte, får man den första antydan om att
här försiggår något symboliskt: demokratiernas
villrådighet inför busen Tyskland. Den rike
engelske skeppsredaren förordar humanitet och
liberalitet, han talar som en Chamberlain, fast
han filmen igenom tuggar på en cigarr som
Churchill. Den kommunistiske eldaren, som är
tjeck till härstamningen, vill göra processen
kort, den hygglige amerikanske radiotelegrafisten
kliar sig betänksamt i håret, den cyniska
reportagedamen är mest intresserad av att få tag på
en bra story, den tjocke besättningsmannen
tänker bara på sin Rosie där hemma och på
lördagsdansen, negern vänder sina ögonvitor
mot Den Högste, modern går svagsint upp i sitt
döda barn etc. etc. Diskussionen får utgöra svar
på frågan och tysken får vara kvar i båten. Till
att börja med hålls han utanför gemenskapen,
men allteftersom de skeppsbrutnas belägenhet
blir mera kritisk måste de anlita hans
överlägsna kunskaper i navigation och kirurgi och
slutligen hans bättre bibehållna kroppskrafter
när det gäller att ro.
Om filmen hade avsett att visa att
u-båtskap-tenen var av bättre virke än de andra och i kraft
därav den naturlige ledaren hade man kunnat
förstå den indignation som den på sina håll
väckt i England och Amerika. Men nu framgår
det ju tydligt att tysken kan ta ledningen därför
att han döljer en kompass och en vattenflaska
innanför kläderna; dessutom utnyttjar han sin
ledning inte för att rädda besättningen i land på
Bermuda, som han säger, utan för att lotsa
båten till ett tyskt depåfartyg. Det är ingenting
märkligt med hans styrka, han är bakom sin yta
av gemütlichkeit en bedragare av värsta slag,
han är utan medlidande och han knuffar till sist
en av medpassagerarna överbord. Då blir han
äntligen avslöjad och vräkt i spat. I slutscenen
dras en annan tysk ombord efter en annan
fartygskatastrof, och där står våra demokratiska
vänner igen inför frågan: vad skall vi göra med
tyskarna?
Till omväxling med alla de eländiga,
skrävlande och inkompetenta tyskar man sett i
anglo-sachsiska propagandafilmer under kriget
framställs i "Livbåt" för en gångs skull en verkligt
farlig, en verkligt skicklig tysk som man tror
på men som näppeligen vinner några
sympatisörer från de allierade. Tysken är all right, men
de andra beter sig minst sagt underligt i
regissörens försök att göra dem på en gång till
individer och principer. De bär sig nog, får man
säga, ovanligt valhänt och verklighetsfrämmande
åt, de älskar, lider och filosoferar på ett sätt
som gör en med veckotidningslektyr ovan
person lindrigt generad. De följer sina respektive
typer på ett alltför avsiktligt sätt. I fråga om
situationer av falsk emotionalism intar denna
film en rangställning, och skulle motsvarande
scener och repliker ha ingått i en svensk film
skulle den kritik som nu sitter bländad av
Hitchcocks vidunderliga teknik ha skällt ut filmen.
John Steinbeck står för synopsisen till filmen,
men den lär av scenarioförfattare och regissör
ha omstuvats till oigenkännlighet, särskilt vad
teckningen av tysken beträffar.
"Livbåt" har briljanta scener, sådana som
nästan bara Hitchcock kan tänka ut. Den är
full av kvicka, cyniska, makabra infall, av
intelligenta allusioner, filmatiska aforismer och
vinjetter. Den har inom sitt snävt begränsade
svängrum fått in en ovanlig rörlighet och
omväxling. Den har en tankegång. Men denna
tankegång är oklart formulerad och ser man på
filmen som sammanhängande bildberättelse
håller den inte måttet. Hitchcock offrar här som så
många gånger eljest karaktärernas och
handlingens logik för nöjet att få säga en lustighet
eller få en bra bild. Han är mycket intelligent,
den runde kolossen, men hans intelligens vilar
inte på någon fast mänsklig grund.
Georg Svensson
De stulo mitt land. Jean Renoir. RKO Radio.
Övermätt på ockupationsfilmer, svenska och
utländska, sätter man sig ned att se "De stulo
mitt land" med ganska mycken skepticism. Den
saknar inte heller några av de vanligare schablo-
698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
