Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
romanen, hur yta strider mot djuppsykologi,
bulldoggsenergi mot meditation, regissör mot
diktare. Ett sådant drama bakom kulisserna är
dock oftast ett lovande tecken när det gäller en
debutroman.
De båda kontrahenterna i kärlekshistorien är
en ung tysk löjtnant, genomsnittligt hygglig och
i mycket ett konglomerat av den vanliga
manlighetens konventioner i brutaliserad nazistisk
stopning, samt en ung, intelligent och bildad
grekiska. Han har sitt inlärda förakt för det
viljesvaga, degenererade grekiska folket, hon har
sitt naturliga och patriotiska hat mot tyskarna;
vad som drar dem till varandra är att de båda
är erotiskt ofullgångna och omedvetet utnyttjar
slumpen, som tycks ge dem den kärlekspartner
de båda söker efter — samtidigt som de genom
den yttre situationen blir i tillfälle att ge uüopp
för de starka hatkänslor som deras förflutna
lagrat inom dem. Löjtnant Schöppfer har aldrig
fått tid att leva, han är en ideologiskt
tvångs-matad, besviken yngling som hittills letts av
småborgerliga konventioner även i sina
kärleksförhållanden; den unga grekiskan har fått sin
kvinnlighet skändad av en förförare som svek
i det avgörande ögonblicket. Efter ett upplopp
där Schöppfer blir sårad hittar hon honom i sin
port, och driven av en dunkel impuls tar hon
honom upp på sitt rum. Under långa
ideologiska diskussioner, förlösande musik och
häftiga hatuppflamningar äger den erotiska
uppladdningen rum (bokens ur psykologisk
synpunkt styvaste parti). När Schöppfer får
tjänstledigt far han inte hem till sin tyska fästmö
utan reser bort med grekiskan till en ö i
Kykladerna, där de efter stormiga scener når sin
"sexual fulfilment". Men på djupet är de ändå
bundna av de krav de ställer på varandra. Han
kräver att hon ska respektera hans ställning
som tysk officer, medan hon, kanske mest för
att lugna sitt patriotiska samvete, fordrar, att
han ska uppge sin sterila livsform och följa
med henne som desertör. När de efter en tids
glömskelycka far tillbaka till Aten, faller han
definitivt in i sin pliktmekanism och vägrar att
gå med på hennes villkor, varpå hon lämnar
honom. Därmed är den inre historien slut. Vad
som återstår är ett brutalt yttre händelseförlopp,
ett skickligt anbragt spänningscrescendo. Hon
skjuter en italiensk officer som försöker
våldföra sig på henne; han kommer till den tomma
våningen och släpar ut liket på gatan för att
skydda henne; när hon söker sin tillflykt hos
honom blir hon arresterad. För att sona sitt
mänskliga beteende får Schöppfer order att
kommendera den pluton som ska arkebusera henne
och några andra patrioter; han mottar ordern
i givakt men kan inte utföra den, och kort tid
efteråt skjuter han sig själv, ett offer för den
nazistiska pålen i köttet.
Den kamp mellan vilja och kunna som finns
i varje debutroman slutar kanske oavgjord i detta
fall, ett gott resultat eftersom viljandet sträcker
sig en god bit utöver det vanliga. Vad som
framför allt övertygar hos Bergström är
berättar-begåvningen. Handlingen är väl upplagd,
psykologiskt motiverad och med undantag av några
lösligt instoppade scener i mittpartiet säkert
genomförd, med dramatisk energi och instinkt. Som
tidsdokument är den givetvis inte originell, det
vore för mycket begärt av en så ung författare,
men den visar ändå en mycket ovanlig
orienteringslust. Miljön är väl studerad, och den
stundom något trubbiga notationsstilen, som
psykologiskt på en gång uttrycker jagande
otålighet, tvärsäkerhet och äckel, ångestfull
brutalitet och inre osäkerhet (men också kan svälla
ut till harmoniskt klingande,
önskedrömsböljande violinpassager), är något av ett fynd så
som den här appliceras på de nazistiska
ockupationsmedierna. Som prestation av en
tjugutre-åring är boken ganska förbluffande, som
konstverk är den alltför mycket anlagd på yttre effekt
för att verka riktigt övertygande. Men frånsett
sina berättartekniska förtjänster rymmer den så
mycket av intresseväckande intellektuell oro,
psykologisk borrningslust, poetisk fantasi och
inre och yttre observationsförmåga, att man
gärna vill tro, att dess författare kommer att
välja den svårare av de två vägar, som i och
med denna bok ligger öppna för honom.
Erik Lindegren
Småstadsroman
Karl Johan Rådström: Vänskaps gatan.
Bonniers 1944. 10:—.
Underhållningsromaner blir kanske aldrig så
givande som då de ses i historiskt perspektiv.
Det kunde vara frestande att sätta in Karl Johan
Rådströms "Vänskapsgatan" i ett större kultur -
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
