Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
historiskt sammanhang, men det skulle ta
alldeles för stort utrymme i anspråk. Helt
summariskt kan man emellertid konstatera, att
"Vänskapsgatan" på sitt speciella sätt speglar vår
tids erotiska och sociala livsuppfattning, och
eftersom den rådströmska romanen mera är ett
typiskt prov på en viss genre än en
konstnärligt individuell manifestation så ger den också
besked om själva genrens utveckling.
"Vänskapsgatan" vill som så många svenska
romaner skildra en småstads sociala utveckling
eller rättare sagt den vill skildra hur en från
början ganska homogen liten krets av
människor splittras och hur kretsens medlemmar
genom omständigheterna, genom personernas
olika anlag och begåvning och genom
tidsströmningen i tidens lopp intar var och en sin plats
på rangskåpets olika hyllor. En sådan roman
hade för hundra år sedan helt enkelt inte varit
någon underhållningsroman, den hade varit en
kanske banbrytande, en kanske bara
uppseendeväckande, men i varje fall, litterärt sett, en högst
allvarlig bok. Att Rådströms "Vänskapsgatan"
i stället måste betecknas som
underhållningsroman betyder inte att författaren är frivol utan
bara att bokens ämne och skildringssätt inte
längre har något av nyhet. Den är inte ett verk
utan ett hantverk. Men därom är ju i och för
sig intet att säga.
Det intressanta i underhållningsromanens
utveckling är dess tendens mot större realism, mot
en realism som visserligen av samtidens
konstnärliga elit inte längre uppfattas som realism
men som i alla fall, historiskt sett, är ett slags
realism och som även gallupmässigt ger en bild
av nuets verklighet. Alltså: den svenska småstad
som Rådström skildrar under en period från
1888 till 1914 är i själva verket ett Sverige,
genomströmmat av en livlig ståndscirkulation,
på väg att socialt omgestaltas av arbetarrörelse
och socialdemokrati, i färd med att avslipa
klassmotsättningarnas värsta skarpkanter, omärkligt
accepterande en mindre hycklande sexualmoral,
kort sagt, ett Sverige på väg att i betydlig grad
demokratiseras, humaniseras, civiliseras.
Men själva rundmålningen av det svenska
samhället träder hos Rådström så småningom
i bakgrunden och romanen utvecklas (som sig
bör är man frestad att säga) till en
kärleksroman i vanlig stil. De älskande får varandra
och föreningen innebär samtidigt
socialdemokratiens förmälning med borgerligheten. Emel-
lertid är det ju inte bara socialdemokratien som
blivit acceptabel, även sexualiteten är inte längre
någon buse. När de båda älskande efter den
sårade stolthetens alla svåra missförstånd (som
hos Rådström dock bara är bleka skuggor av en
Jane Austens gnistrande praktförvecklingar av
stolthet och fördom) äntligen förenas, ja, då är
det i själva verket en återförening som äger
rum. Den långa vägen från förälskelse genom
missförstånd till samförstånd är numera en väg
från det första ägandet till det officiella. Att den
egentlige skurken i romanen är en av samhällets
pelare och att visheten är förkroppsligad i en
urmakare utan framåtanda sammanfattar på sätt
och vis romanens demokratiskt humana tendens.
Denna tendens är i sin tur mera lyckad än det
konstnärliga utförandet, men som
underhållningsroman är "Vänskapsgatan" visst inte sämre
än genrens kända best-sellers. Kanske skulle en
bok som "Vänskapsgatan" egentligen göra sig
bäst på film. Knut Jaensson
Kanske ett löfte
Gösta Höglund: Blod och eld. Hökerbergs
1944. 10:—.
Gösta Höglund debuterade i fjol med en
liten roman om en ung pojke; den var
rapsodisk och skissartad men saknade inte artistiska
kvaliteter. Med årets roman har han ställt sig
en större och svårare uppgift. Själva ämnet har
behaget av att vara nytt och, om man så vill,
exotiskt; vad som här bjudes, är först och sist
ett miljöreportage från frälsningsarmens slutna,
särpräglade värld. Om inte alla tecken bedraga,
är författaren djupt initierad: självsyn och
självupplevelse synas tala från varje blad. Den
obetalbara blandningen av sublimt och trivialt;
tankarna, som åter och åter mödosamt lyfta sig
mot höjderna för att i nästa stund ömkligt
flaxande dala ned i kaffekoppen eller
kassaskrinet; vanan att i tid och otid blanda in Gud
i de vardagligaste bestyr och att taga hans
missbrukade namn till intäkt för själviska syften,
egen maktutveckling eller privata rancuner; de
flytande gränserna mellan karriär och kallelse,
frälsning och självhävdelse; skvallret och
förtalet under renhetskravets och sedlighetsnitets
täckmantel; det nära sambandet mellan religiös
extas och sexuell upphetsning; den dråpliga
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
