Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hollands ära
Jan de Hartog: Hollands ära. Översättning av
Hans Reutercrona. Forum 1944.
12: 50.
Jag måste erkänna, att jag inte visste, att
det fanns någonting som hette oceanbogserfart,
förrän jag hade läst "Hollands ära" av Jan
de Hartog, en ny holländsk författare, som lär
ha slagit igenom både i hemlandet och i
Amerika med denna roman. Den lär till och med ha
framställts som den mest betydande roman, som
utkommit i Holland på trettio år. Mot en så
uppenbar överdrift måste man inlägga en kraftig
gensaga. "Hollands ära" är inte på något sätt
epokgörande. Den rör sig inom en motivkrets,
som hör till romanformens äldsta, och den
öppnar inga nya perspektiv av vare sig litterär
eller psykologisk art. Men det är en rolig och
spännande bok, där man alltså bland annat får
veta, att holländarna är specialister på att
bogsera mudderverk och flytdockor och andra
klumpiga persedlar tvärsöver oceanerna. Att
dylika uppdrag är förenade med risker och faror
säger sig självt, och författaren lämnar talrika
exempel på saken. Det blir lika många
spännande kapitel, som vart och ett inordnar sig
under romanens allmänna spänning. Den gäller
hur det ska gå för Jan Wandelaar i hans strid
mot Kwel. Jan Wandelaar är en enkel sjöman
— inte så enkel heller för resten — och Kwel
är redare, en mystiskt osynlig blodsugarspindel
av samma format som de amerikanska
finansgangsters man kan läsa om från tiden kring
sekelskiftet. Kwel vill lägga under sig
ocean-bogserfarten, Jan vill hämnas på Kwel för sina
personliga olyckor och gör till sitt mål att
förhindra dennes monopol. Det är en ojämn strid,
och eftersom Jan är så kapitalt underlägsen men
har en så okuvlig vilja och Kwel i sin
osynlighet representerar en osympatisk kapitalistisk
tendens, har författaren inga svårigheter att få
läsaren på Jans sida. Det talas visserligen i
förbigående om "havens frihet", men det är det nu
inte alls fråga om, vilket också tydligt och klart
framgår på slutet, där Jan fullkomligt oväntat
räcker handen till Kwel för att bibehålla
ocean-bogserfarten på holländska händer — alltså
ändå monopol och privilegium!
Jämte Jan har boken en kvinnlig hjälte, som
inte står honom efter i fråga om själsstyrka och
iskall beslutsamhet, och i det rika persongalleriet
finns det några typer som man minns. Där är
till exempel den stackars fackföreningsagitatorn
Verwoert, en löjlig idealist, som tror att Kwels
offer genom sammanhållning kan uppnå vad
som sedan visar sig kunna uppnås endast genom
Jans fanatiska hat och Riekis —- det är den
kvinnliga hjälten — enastående slughet. En
annan typ är den ryske kaptenen Sjemonov,
som klär sig i lösblad och lånar manschetter av
sin maskinist, när han ska gå på frackmiddag
till konsuln i Rio, en av de många festligt
berättade episoderna i boken.
Jan de Hartog har en viss humor, han kan
konsten att fläta en intrig och hålla handlingen
i oavbruten rörelse. Stilistiskt följer han den
i moderna holländska romaner vanliga metoden
att berätta i historiskt presens. Det kan bli litet
andfått ibland men passar i stort sett bra i ett
fall som detta, där allt kommer an på
berättelsens livfullhet. Av allt att döma bör hans
roman ha en given plats i herrarnas läsecirklar
en tid framåt. Thure Nyman
Dagbok från Stalingrad
Ferdinand Brisson: En vintersaga.
Översättning från det tyska originalmanuskriptet
av Knut Stubbendorff. Nybloms
förlag 1944. 8: 50.
Ferdinand Brisson lär vara en i Uppsala
bosatt flykting av judisk börd. Hans tidigare
på svenska utkomna bok, "Blod och bläck", har
anmälaren inte läst — beroende på livets
korthet och böckernas mångfald. Vitsorden om den
boken tycks gå ut på att den rymmer en viss
illusionslöshet, en viss spiritualitet och en viss
cynism, andliga ingredienser som ju ofta
förenas.
"En vintersaga" är en fingerad dagbok från en
bunker i Stalingrad. Bunkern är i tysk hand, och
dess mänskliga — ibland halvmänskliga,
kanske till och med omänskliga ■— innehåll utgöres
av dagboksförfattaren, som själv karakteriserar
sig som en dekadent och morbid intellektuell,
åtta tyska soldater och en major.
Dagboksförfattaren är krigsreporter, alltså anställd i den
nazistiska propagandans tjänst. Han uttrycker
många tankar om det tyska problemet, om
Tysklands väsen; bland annat denna: "De kunna nu
en gång inte leva i kaos, utan kräva organisa-
713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
