Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hon haft att ge. Det är av största intresse att ta
del av hennes påpekanden rörande sambandet
mellan det aristoteliska entelechibegreppet och
den historiska skolans organismtanke. Aristoteles
kom på modet vid denna tid till stor del därför
att fienderna till den platoniserande romantiken
vänt sig till honom för att få de vapen i
händerna som han begagnat vid kritik av Platon.
Så var även fallet med Geijer, då han sökte sig
bort från den fosforistiska romantiken.
Författarinnan har genom dessa
undersökningar av Aristoteles’ betydelse på viktiga
punkter supplerat Albert Nilssons "Svensk
romantik", som ju främst tar fasta på den platonska
strömningen. Man får önska att hon återkommer
med en brett upplagd skildring av hela den
svenska romantiken. En sådan bok är
efterlängtad och hon är kallad att skriva den.
Ett annat stöd i sin kamp för frigörelse från
romantiken fick Geijer hos Hegel, vars filosofi
ju vid denna tid började sitt såväl socialt som
filosofiskt oöverskådligt betydelsefulla segertåg.
Geijers ställning till Hegel belyser författarinnan
ingående, och man kan inte undgå att
förvåna sig över, att detta ej blivit gjort tidigare.
I svensk forskning har alltid Schelling fångat
mera intresse än Hegel. Men Hegel är en
besvärlig herre att komma till rätta med och ingen
har tidigare haft tillgång till en filosofisk
skolning och vetenskaplig envishet, som stått i
jäm-bredd med Elsa Norbergs.
De långa filosofiska kapitlen ställa ej de mera
personhistoriska i skuggan. Geijers ställning till
Amalia von Helvig kommer också den i denna
bok i ett delvis nytt ljus genom viktiga och
intressanta brev som författarinnan spårat upp
och som hon citerar i urval. Bilden av Geijer
blir i dessa personhistoriska avsnitt av
avhandlingen mera konturfast och detaljerad än
någonsin tidigare.
Ur den populära synpunkten och även ur
läsbarhetens är det tråkigt att boken i egenskap av
akademiskt specimen inte kan vara litet mera
mänsklig eller med andra ord ta litet mera
hänsyn till läsaren. Med rikligare referat av tidigare
forskningsresultat och med litet fylligare
berättande om Geijers personliga förhållanden, även
om dessa finnas återgivna av någon annan, hade
boken kunnat bli den stora av många lästa
biografien över denne store man. Genom sin
nuvarande form är den i stort förbehållen fack-
publiken, även om den kan varmt
rekommenderas till var och en med litterära intressen och
en smula energi. Jan Cornell
Lucrezia Borgia
Maria Bellonci : Lucrezia Borgia. Översättning
av Ulla Ekerot Landgren. Bonniers
1944. 14:—.
Namnet Borgia har en klang av laster, brott
och skändligheter, inkarnerad framför allt i
Cesare Borgias gestalt. Men även hans syster
Lucrezia framstod länge som ett under av
ondska. Bland annat anklagades hon för att ha
varit sin fars älskarinna. Senare forskningar ha
fritagit henne från många av de
förfärligheter, som äldre tiders historieskrivning på mer
eller mindre lösa grunder tillvitade henne, och
den bild, som hennes senaste biograf, Maria
Bellonci, ger av henne, företer idel mänskliga
drag utan att därför bli mera oskuldsvit, än man
kan vänta sig av en renässansfurstinna.
Den från Spanien härstammande släkten
Borgia hade med Calixtus III nått
påvevärdigheten, och dennes systerson Rodrigo lyckades
genom simoni återta den heliga stolen 1492.
Som Alexander VI begagnade han sin makt för
att stärka familjens världsliga ställning, och
särskilt blev det två av de barn han hade med
Vannezza Cattanei, Cesare och Lucrezia, som
kom i åtnjutande av den faderliga välviljan.
Den förre gjorde han till hertig av Romagna,
den senare till hertiginna av Ferrara. Genom
Alexanders död och Cesares sjukdom
omintetgjordes förhoppningarna på en dynasti Borgia,
men Lucrezia stannade som härskarinna i staden
på Poslätten.
Dessförinnan hade hon emellertid genomlevat
öden. Efter att ha varit bortlovad till två olika
spanska ädlingar förmäldes hon trettonårig med
greven av Pesaro, men då denna förbindelse
visade sig mindre förmånlig ur politisk
synpunkt än vad Alexander trodde sig kunna räkna
med, lät han förklara äktenskapet "ofullbordat"
och upplöste det. Nya friare anmälde sig genast,
och Alexander bestämde sig för hertigen av
Bisceglie, en oäkta son till Alfonso II av
Aragonien. Äktenskapet, som resulterade i en son,
blev likväl inte långvarigt. Hertigen mördades
i själva Vatikanen av Cesares hejdukar, och
Lucrezia grät.
6 BLM 1944 viii
721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
