Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
1830, då de båda furstarna överbjödo varandra
i krystade artigheter och den ryske
självhärskaren — en värdig föregångare till excellensen
Günther! — uttalade de missnöjda och
profetiska orden om det illusoriska i vår
tryckfrihetsförordning, som skulle bli farlig i
kristider. Som specialist på det diplomatiska spelet
ger Palmstierna en oerhört intressant belysning
åt den engelsk-ryska dragkampen om Sverige
i orientfrågan och i fråga om den s. k.
skeppshandeln, där den ryska segern bidrog till att
befästa Oscars misstro mot grannen i öster. Men
ännu hans skandinavistiska politik på
1840-talet — då han och Christian VIII vid
sammanträffandet 1846 utbytte tal på franska! —
präglades av hans försiktiga och obestritt skickliga
manövreringskonst samt ägde Rysslands stöd,
eftersom dess udd var riktad mot Preussen. När
han sent omsider, i anslutning till krimkriget
kastade loss från Ryssland och slöt sig till
västmakterna, erhöll han visserligen
novembertraktaten med dess garantier mot Ålands befästande
i utbyte, men freden i Paris 1856 blev ett
fruktansvärt slag för kung Oscar. Äntligen hade han
tyckt sig stå inför förverkligandet av sina
hemliga drömmar: korståget i österled, Finlands
återerövring, som skulle soulagerat honom för
motgångarna i inrikespolitiken. Och så
snappades den vinkande frukten ur hans händer,
även den drömmen rann ut i halvhet och
besvikelse som hela hans gärning, hela hans liv.
Ej långt därefter vidtog den mångåriga,
oändligt smärtsamma dödskampen; det var inte en
könssjukdom som bröt ned honom, såsom ett
beställsamt och ihållande rykte vetat förtälja,
utan en hjärntumör; först vår tids forskning
har förmått ställa den rätta diagnosen.
Oscar I:s trista levnadshistoria, sådan den
här tecknats av två fina kännare, synes äga en
djup allmängiltighet. Det är historien om en
sällsynt redbar och nobel människa med
mångsidiga intressen, stor bildning och
förståndsgåvor utöver genomsnittets, som från början
hämmas av svag hälsa men också av djup inre
osäkerhet, gnagande självkritik, den alltför
hänsynsfulles tvehågsenhet, oförmåga till djärva
beslut och bestämda partitaganden, samt den
ängsligt förmedlande hållning, som ådrager
honom missnöje från alla håll. Med en viss
generalisering vågar man påstå, att han är det
typiska resultatet av alltför mycken, alltför
förträfflig uppfostran, av uppväxtår i skuggan av
en mycket utpräglad, mycket dominerande
personlighet. Det skapas inte starka, självständiga
och beslutsamma individer under sådana
omständigheter och allra minst kraftfulla regenter.
Den goda viljans, den goda karaktärens tragiska
otillräcklighet illustreras på ett tankeväckande,
stundom gripande sätt av detta vackra
kungaporträtt. Holger Ahlenius
En ny bok om Geijer
Elsa Norberg: Geijers väg från romantik till
realism. Diakonistyrelsens bokförlag
1944. 12:—.
Går man igenom litteraturregistret i Elsa
Norbergs bok finner man att detta är den sjätte
akademiska avhandling som skrivits om Geijer.
Dussinet böcker blir väl fyllt om man räknar
även andra undersökningar. Härtill kommer, att
knappast någon litteraturhistoriker med
självaktning underlåtit att skriva åtminstone en
uppsats om Geijer. Geijers utveckling borde alltså
redan före Elsa Norbergs bok vara väl belyst.
Men denna författarinna har haft mycket att
tillägga och mycket att erinra rörande det som
gjorts tidigare.
För att förstå Geijers utgångspunkter och
intellektuella miljö har hon givit sig på att
grundligt gå igenom den tyska filosofien under
1800-talets tidigare hälft och detta synbarligen utan
att gå vilse i denna sannskyldiga irrgångs- och
spegelsalong. Denna period i tysk filosofi hör
ju otvivelaktigt till de ur tankeredans synpunkt
minst givande av alla och de filosofiska problem
som diskuterades förefaller en nutida människa
som i ordets egentliga mening antediluvianska.
Men genom ett beundransvärt gott historiskt
sinne (ovanligt hos nutida svenska filosofer)
har författarinnan förstått att tränga in i tidens
tankegångar och påvisa deras samband med äkta
filosofiska problem. Hon har med detta gått
över avhandlingens ram, och detta är man henne
tacksam för.
Geijer förblir dock hela tiden riktpunkten i
boken. Dess titel kan ju sägas ge hela Geijers
liv i en kort sats. Författarinnan har också följt
honom nästan från vaggan till graven och denna
bok är otvivelaktigt den mest givande som
hittills skrivits om Geijer.
Elsa Norberg har koncentrerat sig på det nya
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
