Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Solveig von Schoultz: Avsked. Diktcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVEIG von SCHOULTZ
AVSKED
i
Som en genomskinlig skål,
fylld av äppelblomsdoft
sjunker dagen i mina händer.
Tidigt tar jag mot den på min trappa,
lyfter den upp under häggvalvet,
lutar den ner mot konvaljerna,
tar råd av de viskande stjärnblommorna,
fångar lövsångarens skygga fladder,
låter solen långsamt brädda den med stillhet
och rågar den med måsskri över slätt vatten.
Sedan bär jag den varsamt över gräset,
mina ögon törs inte släppa den:
min är skålens pärlemortystnad.
Men den ser på mig som en vän
som barmhärtigt förtiger ett avsked,
som döljer sin ömkan under ett leende
och som i morgon är borta.
ii
Ångestfull är solen mellan åskblå moln
och aldrig lyste kärleken så svidande:
stjärnblommornas tudelade kronblad under björkarna,
ormbunkarnas späda fransar mot skogsdjupet,
fåglarnas klagande skratt över löv som bländar,
ljudlöst vaggande minnen runt mina fötter,
mitt barns ansikte mellan mina händer,
ögonens tappra fråga
och den sista, brinnande tystnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
