Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Solveig von Schoultz: Avsked. Diktcykel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVEIG von SCHOULTZ
iii
Men för mig var ni vägen, sanningen och livet,
genom er kom värmen från avlägsna solar,
ni var speglingen av Gud i gräset
och överraskningens ständigt nya blomma.
Den morgon vi skildes sjöng en bofink i björken,
hans pärlor rann ner längs mina tomma armar,
hans näbb knackade hål i de vissna löven i mitt bröst,
vindarna drar genom mig, jag har förlorat mitt sus.
O havet där jag fann er, o moderliga hav.
Ständigt och ständigt skall jag återvända till detta vatten,
minnena i min hud skall dricka sig nya och nya,
vore jag ett träd, jag skulle sträcka mina drypande rötter,
vore jag en fågel, jag skulle kasta mig ner på stranden,
vore jag ett moln, jag skulle tömma mig i havet,
det levande utgick ur detta och vandrar bort för att dö.
iv
Långsamt dog jag från er, en gång, två gånger, tre gånger,
på gatan, vid tåget och hemma vid de tomma sängarna,
långsamt sjönk vattnet i de dolda kanalerna
och det blev tyst i mörkret varifrån det kommit.
Hur länge skall mina slutna ögon minnas hårets lukt?
Hur länge mina handflator glidet ner mot hakan
över fölfuktiga ögon och en sval mun?
Mina händer visste allt, i dem bodde värmen från era huvuden.
min själ visste allt, den letade vägar i skymning
och böjde undan gräset och visste om fåglarna: nära.
Detta som rinner undan mig skall jag aldrig mera dricka,
suset i morgonträna skall jag glömma och glömma,
porten till det förlorade drar sig tigande bortåt,
inåt mot öknen, jag ser inte ens ängeln,
bara ett bart brinnande svärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
