Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och vari han är ouppnådd mästare. Hur trogen
hans ingivelse är honom, hur föga som åren
därvidlag har förmått beröva honom, hur friska
och mottagliga hans sinnen är och hur genial
hans konstnärliga uppfinningsförmåga därom
vittnar flera små dikter. "Vid en insjöstråt" är
kanske den allra förnämsta. Brunnsvängeln, som
står på vakt i sommarskymningen, är en
mäktigt fascinerande detalj som gör att hela
naturtavlan etsar sig fast i minnet.
Ångarn sover vid sin brygga
under brantens barrskogsbryn.
Ovanom, på gamla, trygga
gråstensgrunder, sover byn.
Blott en ensam svängels höga
stång vid någon brunn står vakt,
där ett vattnigt, ensamt öga
vakar i ett lerigt schakt.
Månen ur sin disgård glider,
leker sol en kort minut
i sin vithets glans och sprider
ett förklarat skimmer ut.
Allt sveps in i månskensnatten!
Tiden stannar i sin gång
över blanka insjövatten,
ångarn, byn och brunnens stång.
Mörne är en av de få stora diktare, som
Norden i detta ögonblick äger. Han är mörk,
väderbiten, sorgsen. Det är en hednisk klang
i hans vers. Rönnen och martallen är hans träd.
Han är de kosmiska perspektivens man trots att
han som ingen håller sig till en bestämd trakt
och är fastvuxen vid den. Han är en
världsmedborgare och en nylänning. Hans blick tränger
alltid djupt, når alltid långt. Han är inte så
polerad som många av hans rikssvenska
kolleger. Det finns åtskilliga kvistknölar kvar i de
träskulpturer han snidar. Den melodiösa ton,
som han tidigare förstod att anslå, hör man inte
så ofta numera. Den har drunknat i det
profetiska allvaret, i den majestätiska
sorgbundenheten. Han gör med sin sista samling ett djupt
skakande intryck, men som den benådade
sångare han är verkar han samtidigt förlösande
och tröstande. Han tar konsekvenserna av den
nuvarande världsordningen, men genom
världsskymningen förnimmer han den enda röst på
vilken han tror och vilken han sett segra i
jordens koncentrationsläger och under det svåraste
betryck. Den rösten vars enkla budskap är: "Jag
är ditt samvete, ditt goda öde."
Olof Lagercrantz
Ung lyrik
Ny lyrik 1944. I urval av Johannes Edfelt.
Bonniers 1944. 6:50.
Folke Hellgren: Samtal mellan tre röster.
Tiden 1944. 3: 50.
Peder Bläck: Genom ett galler. Bonniers
1944. 2: 75.
Greta Bergholmen : Jordisk oro. Tiden 1944.
2: 75.
I "Ny lyrik 1944" debuterar under Johannes
Edfelts överinseende inte mindre än åtta unga
poeter. De har inget gemensamt program. De
känner antagligen inte varandra. Men samma tid
har fostrat dem och de har många
föreningsband. För de flesta av dem spelar naturen en
påfallande liten roll. Därvidlag skiljer de sig
från äldre svenska poeter. En av dem, Runer
Jonsson, polemiserar till och med mot
naturlyrikerna. Den period synes lida mot sitt slut
då naturen, helst den av människan orörda
naturen, hade en central plats inom lyriken och
ständigt stod redo att bjuda en moderlig famn
åt den från människornas oroliga och onda
värld flyktande. De yngsta diktarnas motiv är
övervägande av samfundsmässig eller
psykologisk karaktär. Och ger de sig som exempelvis
Erik Gamby ut på vandring en vintermorgon,
är den livgivande detaljen i landskapet
"telefontrådarnas vita kritstreck", som bär bud mellan
människa och människa.
Dessa poeter är inte särskilt stridbara.
Idédebatten spelar i deras vers en slätstruken roll.
Inför tidens ondska reagerar de antingen genom
flykt till ett kinesiskt drömlandskap som Lennart
Hellsing eller också anlägger de så svindlande
historiska perspektiv att det andra världskriget
ter sig endast som en obetydlig och snart
övergående episod i ett mångtusenårigt blodigt
världsdrama. De talar ofta om mänsklig
gemenskap men de är nästan eniga i att framhålla att
de inte finner någon sådan gemenskap inom
partifållorna och att samhället inger dem en
stark känsla av vantrivsel. De gör ofta intryck
av att vara mycket ensamma människor och
ibland får man en känsla av att de står utanför
det som djupast sker i vår tid. Men det gör
kanske hela vårt land och poeterna endast
inregistrerar vad alla känner, att vår
undantagsställning skapat ett själsligt tvångsläge, som det
789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
