Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ders debutroman är hans lediga stil. Han är en
utmärkt berättare med en journalistiskt flödande,
habil penna. Han har förmågan att ge läsaren
intresse för handlingen, och särskilt stannar man
kanske inför de sakkunniga skildringarna från
flygets värld.
Erik Norlander tycks inte heller sakna
begåvning som människotecknare. Bäst har han lyckats
med Ingvars slutna karaktär, sammanbitna energi
och envisa stolthet och den mera mänsklige och
allmänorienterade Dag, som också har att kämpa
en hård kamp för tillvaron. Det är enkla och
föga originella drag i deras gestaltning, men
författaren har utan tvekan lyckats ge dem levande,
självständigt liv. Om det svåraste, det gripande
berättar han okonstlat och äkta, och det är en
egenskap som inte är att förakta.
En som också blivit sannolik är mamma
Seger, djupt sympatisk i sin enkla humor och
ömhetskänsla. Hennes okomplicerat lyckliga
förhållande till sin make är återgivet så att man
tror på det inifrån. Mera robotlika är däremot
familjefadern och Gunnar, den yngste sonen,
medan Göran, flygofficeren, mest har tycke äv
hård och mekanisk SS-man, vilket kanske också
är meningen.
Om Erik Norlander i bästa form är en
talangfull och äkta berättare med kunskap om flera
väsensskilda miljöer, kan han också i sina
svagare ögonblick bli ganska banal och schematisk.
Litet schablonmässig verkar t. ex. Dags
indelning av de kvinnotyper han närmare lärt känna,
den blyga, den vulgära, den lidelsefulla, den
kalla och den resonerande. Och så undrar man
ju vad det är för en egendomlig
tidningsredaktion som Dag är anställd på, där chefredaktören
låter recensionsböckerna stå på en hylla till jul
för att då plötsligt släppa in redaktionens lystna
medlemmar och låta dem välja sina julklappar!
Jöran Mjöberg
En statarpojke
Nils T. Ottosson: Följ din väg. Bonniers 1944.
5:50.
Till den s. k. statarskolan i modern svensk
litteratur ansluter sig den debuterande
författaren Nils T. Ottosson med romanen "Följ din
väg". Enligt uppgift är han uppvuxen i lantlig
miljö, närmare bestämt i Blekinge. Det försäkras
dock att denna roman icke är självbiografisk.
Det skulle man eljest ha trott, så intim och
inifrån given som denna skildring av en
statar-pojkes uppväxt är. Den sydsvenska statarmiljön
kring ett grevligt gods förefaller återgiven av en
kännare, men det är framför allt på ett ungt
sinnes svårigheter författaren inriktar sin
belysningsapparat. Konrad Turesson växer upp under
mycket olyckliga förhållanden. Hans mor mottar
Herrans budskap och börjar tala med tungor:
detta är endast kriteriet på hennes gryende
sinnessjukdom som till slut kommer till utbrott vid
hennes mordförsök på sonen, den ende sonen
som ska räddas från denna världens synd och
skam. Det blir i stället hon själv som dör, och
därefter återstår för Konrad endast fadern, på
sitt sätt ömmande för sonen och med ett mål
för honom i sikte: att han skall lyfta sig ur
statareländet och överta ett torp. Till den ändan
sparar och gnider han, och de små resurserna
får en ökning genom den lite struntförnäma
fröken Agnes Pihls stipendium till Konrad, som
inte är något skolljus men som kan deklamera
bra. Bildningshunger har han också utrustats
med: det finns ett avsnitt i denna bok som ger
en gripande skildring av hans tafatta försök att
utvidga sin sfär med böckernas hjälp, ett
försök som naturligtvis avhånas av fadern, den på
handgripliga nyttigheter helt inställde mannen.
Det är självklart att statarnas tillvaro inte
avlockar denne författare några jubelrop. Deras
liv skildras som en tröstlös cirkel. En bister
humor bidrar till att aldrig göra författarens
skildring tårbemängd. Om statarbarnen heter
det att de "efter läsningens slut får en bibel,
som sedan lägges ner i en byrålåda eller koffert.
Där får den ligga. Man har ingen användning
för den. Ty en statare lever som en kristen av
bara farten, han får vid konfirmationen. Han
lever på det hela taget som andra kristna
människor. Han köper två liter brännvin i månaden,
när han får motbok. Innan dess dricker han
pludder och pilsner. Vid tjugofemårsåldern
ställer han en flicka i olycka, och om en tid står
han på pastorsexpeditionen och lovar att älska
henne i nöd och lust. Så börjar han plöja
igenom sitt liv." Detta är statarnas epos i stark
förkortning, utförd av Nils T. Ottosson. Som
man ser avviker inte hans bild i någon
nämnvärd mån från Fridegårds och Lo-Johanssons
redan klassiska skildringar av samma
samhällsgrupp. Därmed är inte sagt att Ottosson skulle
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
