Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
fägring och okomplicerad sexualitet. Högst står
engelskan, den s. k. rose-bud-typen. Att
svenskorna ligger före spanjorskorna kan kanske
förvåna den oinvigde. I jämbredd med
svenskorna finner vi irländskorna. Och det stämmer
ju bra med vad våra mormödrar sade till oss då
vi satt i deras knä.
Ämnet är rikt, som bekant. Varje vecka kan
vi läsa, ifall vi har lust, om dessa ting i de
noveller som gula pressen sprider i halvannan
million exemplar i vårt gamla kulturland; och
konstapeln i gathörnet lycker sitt öga och säger
inte ett knyst.
För att sätta lite system i galenskapen har
Helge Åkerhielm ställt samman en antologi,
"Kärlek från hela världen", omfattande ett
fyrtiotal noveller, berättelser och skisser från
skilda länder. I förra årets volym om humor
var det inte alltid lätt att finna humor, men
i "Kärlek från hela världen" hittar vi en
myckenhet kärlek, primitiv amor, gripande caritas, skygg
längtan, trånande drömmeri, förintande lidelse,
flyktighet,—trohet, allt invävt i en färgrik
gobeläng av växlande miljöer, situationskomik,
ömsint ironi, sorglustighet och upphöjd tragik. Man
stöter på många gamla bekanta i den tjocka
boken, t. ex. Dorothy Parkers kniviga och
stingande "Det är för sorgligt", Oscar Levertins
graciösa "Ulrich-Theodors trolovning", Walter
Ljungquists klassiska midsommarnattsdröm "Jan,
Gunilla och hästarna", denna undflyende novell
som tycks tåla hur många omläsningar som
helst, Pär Lagerkvists "Hissen som gick ner i
helvete", som väl är så känd att den för många
är synonym med Lagerkvists produktion. Och
många andra. Det finns naturligtvis ett och
annat som man lätt hade kunnat undvara,
kanske en sex, sju saker, exempelvis Arne Garborgs
"Ungdom", som berättas på det där
hipplaha-tjoiga sättet som skall föreställa folklighet;
Marcel Aymés "Käppen", som förefaller mig
rätt skral trots en och annan psykologiskt riktig
observation; Jonas Lies spökhistoria
"Andværs-skarven", som jag inte kunde få mycket ur;
Charles Dickens’ odrägliga "Klockaren"; Jens
Peter Jacobsens "Ett skott i dimman", där
anti-makasserna skymmer blicken; Aldous Huxleys
förgiftningshistoria "Det underbara leendet",
som väl bara den fanatiske huxleybeundraren
gillar. Nästan rörande synes mig Miguel de
Una-muno, som har kommit med på ett hörn med en
omöjlig historia benämnd "Överfallen av kär-
lek". Spanjorenia förtog sig som berättare redan
för 350 år sedan ...
Men det finns många plusvärden i boken. Jag
nämner några namn. Pantelejmon Romanov,
Mogens Klitgaard, Erskine Caldwell, Ernest
Hemingway, Runar Schildt, Massimo
Bontem-pelli, Paul Géraldy. Vill man undersöka i en
handvändning hur olika anrättningarna är i
denna bok kan man lämpligen först läsa de här
uppräknade författarnas bidrag. Ingen skall
finna en sådan undersökning tråkig, det vågar
jag tro.
Helge Åkerhielm har skrivit en inledande
essay till boken. Den ger oss en antydan om att
han är väl insatt i sitt ämne. John Karlzén
Vern var Shakespeare?
J. O. Rohnström: Vern var Shakespeare? Rabén
& Sjögren 1944. 8: 50.
Henrik Schiick förklarar i förordet till
"Shakespeare och hans tid" att han vet, att han icke
lyckats med uppgiften att skriva en bok om
Shakespeare. Hans bok, som kom ut 1916, har
dock blivit normerande för den svenska
uppfattningen av Shakespeare. Sedan dess har den
internationella shakespearelitteraturen tillväxt på
ett sätt som torde vara ytterligt svåröverskådligt
även för specialisten. Den svenska litteraturen
om Shakespeare har däremot ej varit så riklig.
Bland litteraturhistorikerna här i landet har
lektor Rohnström lagt ned stor möda på att följa
med den internationella shakespeareforskningen.
Han har därvid särskilt fängslats av det
mång-diskuterade problemet: Vem var Shakespeare?
och resultatet av många års läsning har han nu
i en lidelsefull, subjektiv, ibland litet upphetsad
form framlagt i en bok med detta namn. Detta
kan sägas vara djärvt gjort och innan man tagit
del av boken anser man kanske frågan onödig
och svaret självklart, men sedan man läst den är
man mindre säker på sin sak.
Det förefaller otvivelaktigt ytterligt
svårfatt-ligt att en skådespelare av enkelt ursprung och
utan egentlig uppfostran och bildning skulle ha
skrivit dessa dramer, som så starkt bär vittne
om att författaren stått på höjden av sin tids
vetande, varit självklart förtrogen med livet i de
högsta kretsarna närmast tronen men däremot
aldrig skildrat hantverkare och annat enklare
819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
