Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vidare, dag för dag, medan arbetarna i den nya
republiken sakta men segt och outtröttligt murar
på det nya samhällsbygget. Det är de vardagliga
aspekterna denna författarinna anlägger. Hon
ser till det mänskliga hjärta som klappar både
under grova arbetsblusar och malätna kavajer.
De människor hon tecknar är inga döda dockor,
inga stela marionetter. Som den diktare hon
otvivelaktigt är har hon förlänat dem livets färg
och rörelse. Johannes Edfelt
Den milde tyrannen
Helge Åkerhielm: Kärlek från hela världen.
Hökerbergs 1944. 16:—.
Lördagen den 2 mars 1872 var Edmond
de Goncourt, Théophile Gautier och Turgenev
samlade till middag hos Flaubert. Turgenev
berättade då att han som en helt ung man hade
haft en älskarinna, en mjölnarflicka i trakten
av S:t Petersburg, som han råkade under sina
jakter. Hon var förtjusande, med en klatsch
i ögat, något som var rätt vanligt i det dåtida
Ryssland. Hon ville inte ta emot något av sin
älskare, men en dag sade hon till honom: "Ni
måste ge mig en present." Hon ville ha en
välluktande tvål. Då han kommer från S:t
Petersburg har han med sig en tvål åt henne. Hon tar
den, försvinner och kommer tillbaka, med
kinderna röda av sinnesrörelse och mumlar, i det
hon sträcker mot honom sina händer: "Kyss
mina händer som ni kysser händerna på damerna
i S: t Petersburgs salonger___" Då kastade sig
den store författaren för hennes fötter. "... Och
jag kan försäkra", säger han till sina lyssnare,
"intet ögonblick i mitt liv har gått upp emot
detta."
Vid ett annat tillfälle, den 5 maj 1877, skriver
Edmond de Goncourt i sin dagbok: "I detta
sammanhang (på tal om kärleken) är det mycket
beklagligt att varken Flaubert, trots att han tar
munnen full när det gäller sådana saker, eller
Zola eller jag själv någonsin har varit allvarligt
förälskade, och att vi är ur stånd att måla
kärleken. Den ende som skulle kunna gå i land med
det vore Turgenev ..."
Vi talar om kärlek, liksom vi talar om
elektricitet, utan att direkt kunna utsäga vad kärlek
eller elektricitet är för någonting. Någon säger
att kärlek är ett restlöst uppgående i en annan
individualitet. Kärlek är ett slags upphöjd
egoism, säger andra. De som inte frågar stort efter
skiftningar sätter likhetstecken mellan sexualitet,
erotik och s. k. verklig kärlek. Men de där som
är noga med ordens valörer säger att sexuali-
teten har sitt säte i underlivet, erotiken i hjärnan
och underlivet, den s. k. verkliga kärleken i
hjärtat, hjärnan och underlivet. Den invigde
menar att erotiken kan leda till nedsatt
skarp-synthet, den verkliga kärleken till fullständig
forblindelse; men den verkliga kärleken ökar
också synkraften — utanför kärleken.
Man kan fortsätta sina påståenden och säga
att mannen är visuell, kvinnan auditiv: det är
bilden, färgerna, konturerna som fängslar
mannen och gör honom förälskad, men det är rösten
som kvinnan finner behag i. Och vidare: vi har
Österland contra Västerland. I Västerlandet
dyrkas kärleken, i Österlandet visheten. Utan
att ha förläst sig på Spengler kan man gissa
hur det kommer att gå med Västerlandet. Och
man kan ju också roa sig med att peka på vad
den visionäre Dostojevskij har yttrat i det
sammanhanget ...
Vidare påstår den invigde att mannen är
polygam (ur sexuell synpunkt), kvinnan monogam.
Ur erotisk aspekt skulle det förhålla sig
tvärtom. Den som vet mer må stiga fram och vittna.
Alla folk har inte samma begåvning och
handlag i kärleken (rättare: erotiken). De illasinnade
menar att svenskarna inte är särskilt begåvade
i det hänseendet. Kanske har de illasinnade rätt.
Svensken är en impotent oriental, som mer
älskar sofflock, groggar och löneförhöjning. Så
säger bakdantarna. Han är en dålig älskare
därför att han i allmänhet saknar intresse för
människor, inte äger den rätta mjukheten
(artigheten, "uppmärksamheten", insmickrandet), inte
kan dosera sin cynism och inte ids att uppbåda
den tillräckliga erövrarlustan. Som i så mycket
annat är han rejäl, tungrodd och grådaskig även
i kärleken.
Enligt expertisen skulle österrikaren och
yankeen vara duktiga erövrare då de är ute
i kärleksärenden. Vad kvinnorna beträffar står
fransyskorna högt på Zwy Migdals lista, en
förening som ingalunda mäter enbart efter yttre
818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
