Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hon skriver en så kallad rapp svenska, ibland
en smula slarvig, och hon har de yttre ögonen
med sig. Hon vet inte bara hur det ser ut på
kontor utan också hos fjärde klassens
sömmerskor, på restauranger, hos ungkarlar, i
pinne-bergarnas moderna smålägenheter och i deras
omoderna. Och naturligtvis vet hon precis hur
kvinnorna är klädda, hur de bär sig åt i bastun,
hur de skönhetsvårdar sig och hur de uppför
sig på sommarens dansbanor.
Hon saknar ingalunda stoff och hon saknar
inte en lätt karikatyrmässig
karakteriseringsförmåga. Men karakteristiken och psykologien
stannar tyvärr mest vid ytan eller strax under. I en
veckotidning skulle hennes noveller bereda
läsaren en angenäm överraskning, i bokform verkar
de för mycket ren underhållning. Man har
intrycket att hennes berättelser, som går i den litet
elaka stilen, snarast är historier för
umgängeskretsen, endast litet mera utförda. Hon har
alltså förmågan att härma, att se det löjliga hos
sina medsystrar och därigenom att underhålla.
Men det finns också verkligt intressanta
uppslag — som förblir uppslag. Oftast är det dock
fråga om talangfullt prat, ibland om mindre
talangfullt skvaller. Kunde hon se sina figurer
som vore de en del av henne själv och sina
figurers öden som vore de hennes eget, kunde
hon ge scenerna en större räckvidd, ja, då vore
hon ingen obetydlig författarinna. För, som
sagt, uppslag saknas inte. Knut Jaensson
Gunnar LobrÅten: Ge oss en gud. Wahlström
& Widstrand 1944. 8: 50.
Denna debut är i sanning på gott och ont.
Partierna om den diaboliske Johannes, som irrar
runt på kyrkogårdarna nattetid och då och då
sysslar med de för denna lokal mest egenartade
ting, denne herre med de dunkla syftena som
Lobråten förefaller ha totat ihop för att épater
le bourgeois, hör till det rent skrattretande oäkta
och juvenila. Dessutom verkar hela skildringen
i dessa delar onödig och har egentligen inget
sammanhang med bokens huvudpartier, som
skildrar hur arbetarsonen Bengt genom
slapphet, viljelöshet, lösaktighet och föräldrahat å
småningom går under. Här finnes äkta
medkänsla och en viss förmåga av att suggestivt
skildra i synnerhet obehagliga upplevelser,
förnedring, vämjelse och äckel. Det händer att
man sitter gripen och detta synes tyda på att
Lobråten kan bli en författare även om man nu
bara kan ge klapp på axeln och önskan om
starkare självkritik och bättre lycka nästa gång.
Jan Cornell
Zeth Höglund: Lyrik och lovtal. Bonniers
1944. 6: 50.
Det som fängslar i Zeth Höglunds nya bok
är i första handen de lysande porträtten av de
tre ryska revolutionärerna Angelica Balabanova,
Nikolaj Bucharin och Karl Radek. Man är
tacksam att författaren räddat dessa stilistiskt och
psykologiskt högtstående essayer från dags
journalistikens snabbt glömda spalter. De är vackra
vittnesbörd om Höglunds förnäma journalistik
och hans utmejslade, fasta prosa. Minnestalen
över Hjalmar Branting och Kata Dahlström är
också väl värda att räddas från glömskan. Till
den förre återkommer Höglund i en intressant
och delvis på förut opublicerat material byggd
framställning av vänskapsförhållandet mellan
Branting och Strindberg. Den lilla boken
inledes med ett urval av Höglunds egna dikter
och lyriska tolkningar, som vittnar om att
författaren trofast bevarat sin ungdomskärlek till
la gaya sciensa. Bo Enander
Thomas B. Costain : Hav, öppna dig.
Översättning av Gösta Olzon. Wahlström
& Widstrand 1944.
13:50.
"Hav, öppna dig" är en roman i den numera
vanliga stilen, byggd på vissa historiska
händelser kring en känd figur, i det här fallet John
Ward, och berättad i jagform av en fingerad
deltagare i dennes strider och äventyr. Costains
bok är varken bättre eller sämre än
genomsnittet. Den har en viss spänning, den har en
viss tids- och lokalfärg, och den är ledigt skriven
och bra översatt. Thure Nyman
Björn Ursing: Svenska växter i text och bild.
Nordisk Rotogravyr 1944.
16:—.
Lektor Björn Ursings bok om svenska
fanerogamer lär ha varit sommarens schlager på
bokmarknaden, och det är inget ont att säga därom.
Svenska folkets växt- och fågelintresse är
tydligen statt i tillväxt, och så initierade och vackra
böcker som denna eller Knut Hagbergs "Fåglar
i bygd och obygd" kan alla utom den blinde
och dumbe ha nöje och behållning av. Ursings
826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
