Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arne Hirdman: Minnets man i nordisk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE HIRDMAN
mellan föregående rader: det mytiska är inte
det mystiska. En dansk kritiker, Johs V. Kirk,
har skrivit en bok om Jensen som mystiker,
och naturligtvis, det går ju (även om det ginge
lika lätt att skriva om Jensen som
materialist, som vitalist, som dualist eller som
salamander). Jensen skall inte ha hållit sig för god för
mystiska effekter, spöksyner och hinsides
väs-ningar. Men det är väl så att all stämning är
mystik, och Jensen svämmar över av stämning,
han lever i och av den, hans produktion är
de kondenserade dropparna ur en helveteshet
känslobesatthet. Hela mystiken ligger i känslans
intensitet.
Ännu en sak. Man har sagt att Jensen vore
oklar och att han upprepade sig. Härpå kan
svaras, att det är en fin tvekan i allt tungt tal.
Just de klaraste offrade gärna åt korsvägens
gud. Den klare menar alltid något annat, det blir
märkbarare ju närmare han träffar. Pilen mitt
i prick, än sen? De flesta tavlor stå ju ändå fel.
Det är den i sak samvetsgranne som kommer
språkets hjärta närmast, ärlighet är redan stil.
(Men frestelse är ju frestelse, och Jensens
språkvirtuositet är så stor att han väl någon gång
i stället för att söka säga vad han tänkt,
försöker tänka vad han sagt...) Vad
upprepningen beträffar är det en fråga om tydlighet,
ett förtrollningsmedel. Den som har något att
upprepa, må gärna göra det.
I den 1915 utkomna "Introduktion til vor
Tidsalder" finns mitt i texten ett litet embryo
till en myt, som kanske ger någon inblick i
tillblivelsetekniken. På tal om kokospalmen
framkastar författaren där: "Kokospalmen leder
Tanken hen paa en forvandlet Struds." Och efter en
liten avhandling om strutsens hemlöshet och
andliga fattigdom plötsligt:
"Men en Gang da Fuglen, som ikke længere
er nogen Fugl, stod paa et Ben og blundede
i Ørkenen, mens en urgammel Drøm gik gen-
nem dens Øglehoved, om Skovene hvorfra ogsaa
den var kommen i sin Tid, forbarmede Regnen
sig over den og regnede paa den, og da drømte
den at den blev til en Palme. Det lange nøgne
Ben slog Rod i Jorden og begyndte at gro, blev
til en Stamme, og Fjerene samlede sig foroven
til en Krone af Blade, et grønt Paulun oppe
i den paradisiske Luft, Strudsen grønnedes og
blev til et Træ. Saaledes opstod Kokospalmen."
Detta är i skämtets form en hel liten myt,
en synopsis till strutsens saga. Läsaren anar här
en av artens andliga fäder, H. C. Andersen.
Jensen har själv framhävt sambandet, man frestas
ibland kalla myterna moderniserade sagor,
utvecklingsläran satt för barn.
Och nu äntligen ett referat av en riktig myt,
en av de kända, "Hjertet" (Myter 3). Hjärtat
hoppar ut ur munnen på patienten, ned på
golvet, ut genom lasarettsfönstret, och så längs
gatan, där det håller på att bli överkört,
hundarna nafsa efter det, barnen slå efter det med
sina sandspadar, men hjärtat löper och löper.
Det blir natt, råttorna trilla som grå nystan över
asfalten, med våta spår efter sig, från den ena
kloaken till den andra. De få syn på hjärtat,
tänderna blixtra, de telegrafera till varandra,
stor strategi — men hjärtat är dem för snabbt.
Och till sist når det ned till hamnen och hoppar
ut i det gröna, beska vattnet och simmar med
kraftiga tag ut på djupet. Och så slutar myten:
"Nat og Dag banker Havet, det gaar urolig
med en pulserende Rytme, som sætter Bølge efter
Bølge ind paa Fastlandenes Kyster. Og Havet
meddeler sin Rytme til Jorden, den dunker
umærkeligt, og Luften kommer til at skælve,
det banker helt op i Himmelrummet, saa at selv
Stjernerne skælver. Det er Hjertet der ligger
ude paa Bunden af Havet og banker, og det
hører aldrig, aldrig op med at banke."
Man kan jämföra detta ställe med slutraderna
i dikten "Columbus":
Der er ingen Gud i de rasende Bølger,
der er Christofer Columbus’ Hjerte,
som skabte en ny Verden
ud af sin Verdenssmerte.
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
