Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Arne Hirdman: Minnets man i nordisk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE HIRDMAN
just att "Myter og Beskrivelser" borde stå som
samlingstitel på myterna, då bland dem finnas
en hel del beskrivande, journalistiskt präglade
saker.
Här antyds att släktskap med myten i antik
mening "lod sig forsvare", tidsperspektivet finns
där ju. Intressant är upplysningen att
Turgenjevs "Senilia" gjorde ett djupt intryck på den
unge Jensen långt innan han själv skrivit något.
"De virkede som en Essens af månge Bøger og
lærte mig noget om den fattede Form." Yttre
korthet, inre längd finns ju också i sagorna,
fablerna, bibeln. Josef och hans bröder, Ruts
bok! Från H. C. Andersen tar Jensen mer
avstånd än tidigare, kortheten är gemensam, säger
han, men livsåskådningen skiljer, repliken skiljer
— Jensen brukar den knappast. Han beundrar
och beundrade Andersen, men vägarna gingo
åtskils, in i olika tider. Utvecklingsmomentet,
tidstråden, är det typiskt jensenska, Människan
som stoff, Historien (den stora djupa som var
före alla årtal) som intrig. Utblicken som
inblick.
En korsning mellan journalistik och poesi,
kryddad med biologi och måttbestämd av
"Kro-niken", artikeln — så ser Jensen nu myten.
Romanen är litteraturens skvallerform, "gossip",
provinsialism. Man går omkring i en bok och
säger något... Romanen läser man av
nyfikenhet, sugande tomhet i själen, och är lika
hungrig efteråt. Men myten stiger ur naturen, är en
glimt av tillvaron, djupa ögonblick då, som
Jensen säger, "Naturen har rørt mig og jeg
den". Och sällan var en diktares kärlek till
naturen så djup och så besvarad.
I titelmyten "Møllen" händer det att en ung
man, en "lyckoriddare", tar nattlogi i en
förfallen, längesen utlupen väderkvarn. Han vaknar
i stupsvarta natten vid att kvarnen går! Den
skakar och stöter "som om en usalig Sjæl havde
sine Fingre i Klemme der". Hur länge har han
sovit egentligen? Han trevar på sig och får ett
skägg i handen. Gammal på en natt!
"Hvad var det for en Mølle han var kommen
ind i? Af Kvernen der randt der jo ingenting
andet end Aar! Møllen, det var jo Tiden der
gik! Hvor den dog malede, hinkede, men
hurtigere og hurtigere! Han saa det paa Vinduet,
hvor Lys og Skygge fra Vingerne udenfor nu
kom Glimt i Glimt, lyst og mørkt, lyst og mørkt,
Dag og Nat, et Døgn hver Gang! Som en Saks
klippede Vingerne forbi Ruden, og midt i den
stod Sprosserne selvfølgelig som et Kors!"
Han slår sig fri från förtrollningen, vacklar
i gryningen ut till hästen och travar i
soluppgången den värsta åldern av sig. Men det tog
allt flera dagar innan han blev riktigt ung
igen!
Vart vi än rida, rider tiden oss.
I bandets sista myt, "Løvspringet"
(Löv-sprickningen) dyker lyckoriddaren upp igen,
han rider rakt på våren, det knoppande
maj-trädet. En flicka stiger ur saven, resan är slut,
resan har börjat! Och den snart sjuttio tvåårige,
unge diktaren slår an samma toner som en gång
i verklighetshymnen "Fusijama":
"Der var foregaaet en Fødsel i ham da den
unge Maj skænkede sig til ham, Hjertet sprang
i ham, det var bleven ham klart at Lykken, som
han havde søgt i det Fjerne, var her, netop her
og ikke noget andet Sted."
858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
