Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Gustaf Hellström: Till en ny generation. Högtidstal vid Stockholms högskolas recentiorfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM
att man genom underkuvande och utrotning
skulle kunna lägga den oförstörbara grunden till
ett tusenårigt rike, inte räknat med att man i sin
besinningslöshet, sitt övermod och sin fanatism
hunnit ända in till den mänskliga tillvarons
innersta hemlighet, där de friska källorna flödat
fram som väldiga vattenmassor, i vilka man
själv nu håller på att förgås och kommer att
förgås. Ni har, under er ännu korta levnad,
sett skändligheten och nesligheten fira triumfer.
Ni har sett människans värde och människans
värdighet förnedrade i en sådan utsträckning
som aldrig sedan de blodiga mongolfurstarnas
tider. Men ni har samtidigt också fått uppleva,
hur runtomkring i världen och inte minst på
närmaste håll det förnedrade människovärdet,
människans i smutsen släpade värdighet
manifesterat sig på ett sätt som aldrig förr i
mänsklighetens historia. Inget våld, ingen tortyr, inga
massavrättningar eller folk- och rasutrotningar
har kunnat ta död på eller för längre tid förlama
kraften hos människans krav på värde och
värdighet. De förtryckta och pinade folken har visat
människans verkliga ansikte på ett sätt som ingen
kan misstyda. Detta är, mitt uppe i förödelsen,
mitt uppe i alla ignominierna, det jag skulle
vilja säga evigt bestående i den fruktansvärda
läxa, ni fått lära er vid sidan om skolschemat.
Jag frågar mig: Kunde ni ha fått en läxa soin
var trösterikare? Jag frågar mig: Kunde ni ha
fått någon, ur vilken humaniteten och
humanismen talade med renare språk? Kunde ni ha fått
en säkrare grund att arbeta vidare på i
mänsklighetens tjänst? Jag tror det inte! På ett kan
ni inte tvivla: människans obetvingliga krav på
respekt för människovärdet.
Jag skulle vilja tillägga några ord. Jag har
från början utfäst mig att inte ge er några råd.
Det löftet skall jag också hålla. Vad jag nu har
att avslutningsvis säga er, innebär endast en
önskan. Den läxa jag nyss talade om, har ni,
liksom vi alla här i Sverige, fått praktiskt taget
gratis. Ni — och vi alla — bör betänka detta.
Det sägs att man till sitt verkliga värde endast
kan uppskatta de pengar man själv förtjänar.
I stort sett tror jag det är sant. Men den
sanningen gäller i oerhört mycket högre grad om
sådana värden som det här är fråga om — den
som inte gjort en insats för att försvara dem,
inte gjort några nämnvärda offer för att rädda
dem, han eller hon får inte heller den riktiga
uppskattningen av deras betydelse. De
kämpande, och inte minst de härtagna folken, går
ut ur denna blodiga gastkramning med en
erfarenhet som är oändligt mycket djupare än
vår. De omänskliga lidanden det kostat dem
kan inte upplevas genom medlidande och
inlevelse. Även om dessa, som stått mitt uppe
i kampen för mänsklighetens grundvärden, också
är jämnåriga eller till och med årtionden yngre
än vi, är de oss ändå ojämförligt överlägsna
i erfarenhet. Vi måste, under många år framåt,
hålla detta i minnet. Vi har ingen anledning att
be om ursäkt, därför att vi genom
omständigheternas makt ej kommit att dela deras
upplevelser. Vi har inte heller någon anledning att
känna oss mindervärdiga — hade prövningens
stund kommit till oss, skulle vi ha bestått provet,
liksom våra stamfränder runtom våra gränser.
Det finns kanske stunder, då vi avundas dem
deras större livserfarenhet. Men framför allt: vi
får inte glömma att den finns. Vi står inte bara
för egen del, utan för hela mänsklighetens i en
tacksamhetsskuld till dem, så stor att det måste
vara oss inte bara en plikt utan vår största
glädje att i mån av förmåga gottgöra den. De
har om människan och hennes innersta väsen
lärt oss en sanning, som genomlyser hennes
fundamentala problem med ovansklig klarhet
och styrka. Tusen och åter tusen människor av
båda könen, av så gott som alla åldrar, av alla
yrken och samhällsklasser, av alla nationaliteter
och folkslag har bekräftat denna sanning med
en fasthet, ett mod och en offervilja, som man
hittills endast tilltrott mänsklighetens heroer.
868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
