Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
F. M. Dostojefski: Optegnelser fra et
Kælder-dyp. Athenæum 1942.
"Anteckningar från ett källarhål" skrevs 1863
vid Marja Dmitrievnas dödsbädd. Boken kan
betraktas som själva inledningen till
Dostojevskijs mogna författarskap, det första provet
på hans enastående förmåga att dramatisera
idéer. Till sin första tredjedel upptas den av
den fyrtioårige källarfilosofens något bisarra
intellektuella rättegång mot förnuftet, logiken,
statistiken och andra mera störande inslag i
världsordningen. De två övriga tredjedelarna
illustrerar hans hållning mot livet och
medmänniskorna med några närgångna och
motbjudande scener från den tid då han ännu var bara
tjugufyra år.
Han var då tjänsteman i ett ämbetsverk, men
i så underordnad ställning att han av sin
omgivning betraktades som misslyckad. Redan till
hälften bitter enstöring får han av en slump
veta att en av hans skolkamrater, som han för
övrigt aldrig har känt någon större svaghet för,
ska avfestas före sin förflyttning till Krim som
officer. En dåraktig impuls att försöka återknyta
kontakten med människorna kommer honom att
tvinga sig på de andra i sällskapet. Naturligtvis
avlöper det hela så olyckligt som möjligt, han
blir så skandaliserad och förolämpad som han
efter allt att döma hade önskat bli. Festen
avslutas på en bordell, där han uppträder i ett
känslosamt mellanspel med en ung prostituerad.
Hon fäster sig vid honom och söker upp honom
efter några dagar, fast besluten att bryta med
sitt dittillsvarande liv. Hon överraskar honom
under ett gräl med den slyngel till betjänt som
han ännu håller sig med. Situationen kunde
inte vara ogynnsammare. Hans kränkta fåfänga
driver honom att i en spöklikt hysterisk seen
blotta sig och vanställa sig, locka fram hennes
medkänsla och cyniskt mörda den. Hon är
levande nog att genomskåda hans olycka, och
han är nära att överväldigas av den svaghet som
kanske skulle ha kunnat rädda honom. Men så
segrar skamkänslan och den besatta maktviljan,
och han förödmjukar henne så brutalt att hon
till slut flyr från honom i panik. Genom att
själv dödligt såra lyckas den sårade ta hämnd
på sina sår. Och i en dunkel alkemisk process
förvandlas den bittra svedan till sötma och
förtappeisen till vällust.
Detta typiska exempel på hur en förnedrad,
under sin frihetsvilja förslavad och ur
gemenskapen lösryckt människa kan håna sig djupare
in i sin förnedring och ge sina vedersakare rätt
för att till sista droppen kunna avnjuta den
praktiska nihilismens vällust, fångar dock inte
i samma höga grad vårt intresse som den
utläggning av källarattitydens teori som bokens
första del innehåller. Därtill har källarmannen
alltför många anförvanter hos Dostojevskij:
Ippolit, Kirillov, Natasia Filippovna, Ivan
Kara-masov, låt vara att upproret mot livet hos en
del av dem har maskerats som uppror mot
Gud med sadismen-masochismen utbytt mot
hädelse. Men livsnederlagets filosofi har
källarmannen, hur mycket diffus dialektik han än
förebrår sig, formulerat med större skärpa än
någon annan.
Någon enstämmig tydning av denna filosofi
existerar naturligtvis inte. Det finns åtminstone
två vitt skilda sätt att försöka komma till rätta
med den, och man frestas att beteckna dem med
de i debatten om den rena logiken använda
termerna psykologism och logicism.
Psykologis-terna går fram på en empiriskt psykologisk
linje, letar efter förvillelserna i driftlivet, söker
bestämma på vilka neurotiska vägar en önskan
vänder sig mot den önskande, upptäcker
min-dervärdeskomplex och maktvilja, sårad idealism
och pervers självbestraffning, lidandets egoism,
hätskhet och hån framsprungna ur en hemlig
längtan att bli förstådd och älskad. André Gide
hänvisar i detta sammanhang till Blake, som
i "The Marriage of Heaven and Hell"
konstaterar att den önskan som inte får utlösning
i handling ruttnar ner och förgiftar. Källarfilo-
875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
