Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
översättaren länge måste stå på huvudet innan
han kan skrida till verket.
Till grund för "Jadeberget" ligger ’"The Jade
Mountain" av den engelske skalden Witter
Byn-ner, som där i samråd med en kinesisk
litteraturhistoriker har överfört de främmande poemen
till fri engelsk vers. Just på grund av de många
omvägarna kan man verkligen fråga sig hur
mycket av originalets doft och innebörd som
finns kvar i Blombergs tolkningar. En aning
säger en att det i själva verket är ganska mycket.
Ty det är en på samma gång främmande,
ålderdomlig och källfriskt ursprunglig värld som möter
oss i "Jadeberget". Det tar tid innan den
västerländske läsaren kan frigöra sig från allt
"kämpande" inombords och uppnå den samling och
ro som fordras för att tillgodogöra sig en poesi
som är så dämpad och tankfull, så klarögd och
begrundande, så rof ull mitt i högspänningen,
och där skönhetens finaste skälvning eller
bortdöende strimma blir bevarade på papperet,
såsom i detta avskedspoem till buddistmunken
Li Ch’e:
Från templet djupt inne i bambuskogen
kommer den låga klangen av en aftonklocka,
medan en pilgrimshatt bär solnedgången
längre och längre ned för det gröna berget.
Redan titlarna ger mycket av stämning och doft:
"En suck i vårens palats", ’"Skrivet en regnig
natt till en vän i norr", "En ensam vildgås"
o. s. v. Vi lär närmare känna två
diktarindivi-dualiteter: Li Po, den mer omedelbare och
folklige av de två, som vandrade från värdshus till
värdshus, sjungande dryckeshymner till
fullmånen och diktande sånger om gränslös längtan,
och Tu Fu, den formstränge, aristokratiske som
från den Höga klippan diktar om skapelsens
andedräkt "som håller i jämvikt jord och
himmel, natt och dag" och som frågar:
När skall jag nå till toppen och famna
alla bergen i en enda blick?
Både Li Po och Tu Fu var kejsarens vänner men
starkt dragna till folket; de fick ganska
sönderslitna öden, delvis på grund av den starka
klyv-nad som i det klassiska Kina fanns mellan
aristokratiskt och folkligt.
Motsatsernas poesi kunde man kalla denna
lyrik. Kontrastverkan ingår visserligen som ett
urelement i all poesi, men här är den själva
nerven: förgängelse och blomning, främlingskap
och hemkomst, gränslöshet och begränsning,
ögonblicket och evigheten, världsligt buller och
lantlig frid, naturens svalka och den obesvarade
kärlekens bitterhet, liv och död balanseras mot
varandra lika konstfullt som naturligt:
Lätt om hjärtat vaknar jag en morgon om våren,
runt omkring mig sjunga fåglarna —
men då minns jag natten och stormen
och tänker på hur många blommor som skövlats.
Det mest tankeväckande av alla de sextiotre
av "Tang-periodens 3 000 poem" som Blomberg
har översatt är ställt på en belyst plats — sist
i samlingen. Dess författare heter Wang Wei
och dikten kallas "Strof". Mer vördnadsfullt och
fristående än i det poemet kan inte ett
plommonträd tecknas — just barndomens enda
och oförgätliga plommonträd. Men det är inte
bara ett plommonträd med nattsvala blommor.
Det är också det medium genom vilket själen
svingar sig till de meditationens höjder där de
smärtsamma motsatserna försonas i enhet och
frid. Det är här naturen som gör människan
medveten om att hon har ett jag, en själ:
Du som kommer från min gamla hemtrakt
säg mig vad som har timat där?
Såg du om plommonträdet vid mitt fönster
slagit ut sina första nattsvala blommor?
Margit Abenius
Dvärgen
pär Lagerkvist: Dvärgen. Bonniers 1944.
9:—.
Den ideologiska entydigheten i Pär
Lagerkvists senare verk anses på sina håll ha varit till
men för den konstnärliga kvaliteten. Men det
förefaller, som om klarhet och enkelhet även
såsom estetiska ideal inte vore så oävna, och
som om det problematiska och dunkla inte i och
för sig vore fruktbart. Det förra kan urarta
till det flacka och lättvindiga, men det senare
leder alltför lätt till obegriplighet och falskt
djupsinne. Att härvidlag draga upp regler för
doseringen torde vara omöjligt ■— i sista hand
blir det en fråga, som den idealiske läsaren för
890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
