Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Kring Medelhavets
stränder
Natan Valmin: Vid vinrött hav. Natur och
Kultur 1944. 11:50.
För mer än tjugu år sedan började den ena
kontingenten unga svenska arkeologer efter den
andra att strömma till Grekland. Det var i
samband med de svenska utgrävningarna i Asine och
senare på en mängd andra platser. Några få av
dessa blevo bergtagna i Grekland så att de inte
försummade något tillfälle att få återvända dit.
Bland dem var Natan Valmin, som under årens
lopp gjort åtskilliga turer mellan Lund och
Athen. Han har redan fyra utmärkta böcker från
Grekland bakom sig och nu föreligger den femte
och största, ett sorts memoarverk från dessa
tjugu års resor i länderna vid det vinfärgade
Medelhavet. Det behöver här inte åter påpekas
att Valmin som få känner Grekland, både de
eleganta, parfymdoftande grekernas liv i
städerna och de enkla, härliga getherdarnas i de
öde bergen. Han känner deras sätt att tänka och
leva, han talar flytande deras språk. Han hör
verkligen till dem som ha rätt att skriva om
Grekland.
"Vid vinrött hav" gör knappast anspråk på
att vara något annat än en samling reseminnen
av det som ligger på sidan av Valmins egentliga,
mycket betydande vetenskapliga gärning i
Grekland. Men dessa minnen äro ordnade
kronologiskt så att man ändå får en sammanhängande
berättelse. Valmin har en mycket personligt
utpräglad stil både på gott och ont och då de olika
kapitlen härrör från anteckningar som tidigare
delvis använts i uppsatser och artiklar på olika
håll måste man nog anmäla en del ojämnheter
i stilen men samtidigt får man en god bild av
hur författaren under åren skrivit upp sig.
Tyvärr är det inledande kapitlet om Asine
åtminstone för anmälaren ganska onjutbart (men
kanske är jag jävig på denna punkt), och det
är synd, för här kunde en underbar upptakt till
boken ha gjorts. Men man kommer snart över
till det som är bättre. Kärleksförklaringen till
staden Athen är ett utomordentligt koncentrat
av starkt upplevda känslor. Man får vidare en
rad kostliga inblickar i livet vid den berömda
franska skolan i Athen, där författaren bodde
under långa tider, man får följa honom under
hans forskningar i Delfi och på många av hans
resor i olika delar av landet, till de fantastiska
klostren på klipporna i Tempedalen, på hans
olika eskapader till Kreta och den grekiska
övärlden. Överallt är författaren en lärd ciceron
hos vilken man dock mera märker hans djupa
uppfattning av Greklands landskap och
människor än hans lärdom. Allt är friskt och lätt,
ibland hejigt berättat. Man svävar över
Grekland i stora svep både i tid och rum, men
ständigt har man intim kontakt med hav och land
och folk. Kulmen av dessa skildringar nås utan
minsta tvekan i kapitlen om författarens vistelse
i Messenien. Man får en märkvärdig känsla av
att det är något av ett underverk som sker när
en svensk främling kommer till en lantlig by
och liksom glider in i livet där, i människornas
medvetande likaväl som i landskapet, och hur
dessa så disparata element, svensk akademiker
och grekisk bonde, till slut bli till en oupplöslig
enhet som består i själarna åratal sedan
skilsmässan kommit till stånd. Detsamma har hänt
svenska arkeologer på många ställen i Grekland
och på Cypern, men det har aldrig fått en så
vacker och rolig skildring som här. Intrigerna
i byn Vasiliko följer man till slut med spänning
liksom de kostliga berättelserna om hur det lilla
svenska museet där kom till stånd på begäran
av bönderna och om när svenskarna fingo i
uppdrag av byns myndigheter att göra upp en
ståtlig stadsplan mest för att reta grannbyarna, men
även med tanke på den till museet väntade stora
turistströmmen. — Till denna kärna av
skildringar från Grekland fogar författaren en del
reseminnen från andra länder, Egypten,
Palestina, Albanien och Syditalien, samt några
minnen från det svenska Rominstitutets första
barndom, men dessa kapitel gå mera i den vanliga
ytligare reselitteraturens stil.
Endast den som kan känna och uppleva
intensivt kan skriva en bok, ja, en reseskildring på
det sätt som Valmin har gjort i "Vid vinrött
hav". Och när man läst hans bok förstår man
honom när han i företalet säger att han inte
skulle vilja ändra på något av sina upplevelser
i Hellas om han fick leva om dem en gång till:
’"de skulle inte kunna göras mycket bättre,
roligare". Alfred Westholm
908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
