Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
eftersägares allmängods i en sådan grad att man
nätt och jämnt orkar referera dem här. Vem
frågade sig inte redan på tjugutalet, om det
inte bakom förvrängningarna till äventyrs fanns
något riktigt, något som i varje fall kunde
utgöra stoffet till något äkta? Den stelnade
attityden är dock sällan rent godtycklig: den ger
ledtråden till det friska, det rörliga själslivet.
Och fint, osökt, nästan omärkligt antyder
Koestler att det i Peter Slaveks skaplynne och
själsart måhända döljer sig grodden till en hjälte. Ur
tortyrscenerna, barndomsbilderna och
kärleksskildringen utströmmar omärkligt den mildhet
och styrka, ja de ursprungliga dödssynder som
kunde tänkas lyfta den självklara
hjältehandlingen i dagen, den som innehåller de mest
livskraftiga fröna av alla. Minst av allt kunde Peter
Slavek bli en livsdyrkande bananätare — ty "mer
än en väg går ingen".
Möjligen kunde anmärkas att huvudpersonens
själskris förlöper till hälsa lite väl hastigt för att
det ska vara trovärdigt, men dels är romanen
genomgående lätt stiliserad och förenklad — med
återkommande symboler och en klar
behärskning av stoffet som gör den märkvärdigt
lättläst — dels kan eruptioner som de här skildrade
vara mycket väl förberedda i det fördolda och
därför försiggå rasande hastigt på ytan. Sonja
Bolgar, den massiva, imponerande, absolut
sakliga kvinnan, föreställer snarare en princip än en
människa: den urmoderlighet och livsbejakelse
som är en av tidens tendenser. Hennes
ärkefiende är den manlige judiske läkaren, lagträlen,
en ättling av stentavlornas skapare. Odette
däremot är mera en levande människa. Spröd,
ömtålig, hudlös, skadad i sina instinkter av en sjuk
kultur, hör hon liksom Peter till tidens många
ofullgångna. Odette och Peter är mer
ursprungligt dualistiska än monisten Sonja. Men också
Sonja, den till synes oandliga, är på djupet
moralisk, har ätit av kunskapens träd på gott
och ont. Nazisten Bernhard — vars tal med
dess kusliga sjögång av abstrakta ord författaren
skickligt återger — hjälper hon visserligen
generöst som läkare, men hon tar klart avstånd från
hans nihilism. Då Peter upptäcker detta
kommer, förlösande spontant, den svala och
intensiva bokens varma bön: "Välsignat vare
syndafallet. Välsignat vare trädet. Och välsignad
jorden som tager emot dess frö."
Fint är också porträttet av den ansiktsskadade
och hans ohyggliga problem. Mycket hänger på
om vi kommer att kunna betrakta sådana öden
med den verkligt rena blicken.
Är "Domens dag" alltför klar och förenklad?
Knappast — ty författarens avsikt är snarare att
genomtränga och ordna än att suggerera, och
klarheten är då på sin plats. Och den gripande
historien om hjälteämnet Peter Slavek öppnar
också en rymd åt den ovissa framtiden. Peter skall
visserligen aldrig mer handla så tvångsmässigt
ofritt som förut, men å andra sidan har han i en
våldsmässig tid ingenting att skänka sina
frigjorda krafter åt. Han är som det så
uttrycksfullt heter "en korsfarare som söker sitt kors".
Det är ett svårt, ett smärtsamt läge, där den
värsta faran heter otålighet och det förnämsta
vapnet tålamod — att icke "bli bestört och kasta
sig i haven". Hans hjärtas förvandling uttrycks
fint i några symboliska situationer: på första
sidan faller han handlöst med en hård duns mot
vattnet, i mitten hoppar han i land frivilligt, på
sista sidan svävar han utan stöd under den
mörka rymden: "Ty andra tankar sysselsatte
honom, medan han sakta vaggade och föll,
såsom ett blad faller till marken om natten under
de likgiltiga stjärnorna." Margit Abenius
En grekisk roman
Giorgos Theotokas: Argo. Översättning av
Börje Knös. Bonniers 1944.
12: 50.
Underrättelserna från det av krig och svält
fruktansvärt härjade Grekland ha varit ganska
sparsamma och man har minst av allt varit
inställd på några manifestationer av kulturell
betydelse från det hållet. Därtill har svälten och
nöden varit för stora. Bara det att böcker kunna
utkomma är ägnat att förvåna; verkligt
imponerad blir man emellertid inför "Argo", skriven
av en grekisk advokat, som dock icke lär inta
någon dominerande ställning bland det moderna
Greklands skriftställare. En mindre roman,
"Makter", av samme författare utkom här förra
året i översättning. Han har även ägnat sig åt
912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
