Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
man inte ett ord om någon räddning genom
prinsessans hjälp; inte heller i kolonisten
Hamors historiska beskrivning av Virginia-öden.
Smith har nämnt Pocahontas i ett annat
sammanhang, nämligen att Powhatan hade skickat
sin tioåriga dotter med en budbärare till
Jamestown för att uttrycka sin högaktning för de vita.
Men i hela redogörelsen finns intet nämnt om
henne som den räddande ängeln. Smith måste
snart återvända till England, emedan han hade
svårt att reda sig och var i ständigt bråk med
andra ledare i Virginia.
Emellertid hade den unga Pocahontas besökt
Jamestown några gånger och blev bekant med
de vita, bland dem John Rolfe, känd som den
engelsman, som först odlade tobak i
Amerika. Rolfe blev kär i indianflickan och ville
gifta sig med henne, ett förhållande som var
överraskande och något besvärligt att ordna.
Guvernören måste först lämna sitt medgivande
till giftermålet, såväl som Pocahontas’ släkt. I ett
brev, som Rolfe skrev till guvernören, Thomas
Dale, framhöll han många motiv för giftermålet,
bl. a. att det skulle betyda bättre relationer med
indianerna; att det skulle öka antalet
omvändelser till kristendomen o. s. v., men i en
belysande och innerlig mening hör man nog den
verkliga orsaken: hjärtats röst. "Till henne går
mina innerliga och bästa tankar, som länge har
varit så komplicerade och invecklade i en så
krånglig labyrint, att jag har tröttnat på att
försöka befria mig." (Min översättning av Rolfes
brev.) Problemet löstes genom Pocahontas’ dop
och omvändelse till kristendomen och resulterade
i deras giftermål våren 1614.
Ett par år därefter reste Rolfe och hans hustru
till England, där hon blev mycket firad. Enligt
en engelsk källa hade Pocahontas svårt att
minnas Smith, när han vid ett tillfälle kom på
besök till dem. På hemväg till Virginia
insjuknade hon och dog i Gravesend den 21 mars
1617. Rolfe tog deras barn med sig och
återvände till Nya världen. När man har läst de
källskrifter, som skildra Pocahontas’ liv, måste man
inse, att om det fanns en kärlekshistoria i hennes
korta liv, var det nog i samband med John
Rolfe, inte med Smith.
Hur har då legenden uppstått? Det var Smith
själv, som år 1624, alltså sexton år efter det
han i "A True Relation" utelämnade episoden,
skrev en längre redogörelse över Virginia: "The
General History of Virginia, New England and
the Summer Isles". I denna är berättelsen om
hans fångenskap hos Powhatan en i hög grad
utökad och förbättrad upplaga av hans
ursprungliga. Denna gång (det gäller precis samma färd
uppför Chickahominyfloden) låg hans huvud på
blocket, indianerna voro i färd med att avrätta
honom, då Pocahontas kastade sig emellan och
bad för hans liv. Powhatan släppte honom,
adopterade honom och skickade hem Smith med
tolv indianer i sällskap. (De fyra av år 1608
har ökats till tolv.) I "General History" skriver
Smith vidare, att Pocahontas var ungefär tolv
år gammal. Något kärleksförhållande nämner
han ej. Det är författaren Marshall, som har
uppdiktat kärleksepisoden.
Det är omöjligt att bevisa, vad som hände
i den dunkla skogen, men nog låter det föga
troligt, att en man av Smiths temperament skulle
tiga år 1608 men sexton år därefter berätta en
sådan charmant episod, ifall den verkligen hade
inträffat. Under senare delen av sitt liv var
Smith upptagen med skriverier; han försökte
därigenom förbättra sin ställning och lät då
det förflutna lysa med ett gyllene skimmer, som
den gråa verkligheten knappast torde ha
uppvisat.
Det är tillräckligt med romantik i Pocahontas’
liv utan några uppdiktade sagor. Sagan om
indianflickan, som vid tio års ålder slog
kullerbyttor i Jamestown, vid sjutton års ålder gifte
sig med en engelsk gentleman och virginsk
plantageägare och vid nitton års ålder blev
presenterad vid engelska hovet och umgicks med såväl
adelsmän och biskopar som andra framstående
personligheter, torde, för ett så kort liv som
hennes, vara romantisk nog. Den har dessutom
den ovärderliga förtjänsten att vara sann. Historia
behöver inte utsmyckas med uppdiktade
historier om kärlek eller på annat sätt förgyllas, den
är rik nog ändå, både på äventyr och stora
gärningar. Ebba Dalin
Det gråtande trädet
Vicki Baum : Det gråtande trädet. Översättning
av Lisbeth och Louis Renner. Bonniers
1944. 15:—.
Först och främst är det här själva uppslaget
som kommer en att leta efter starka superlativer.
Den epik som har skrivits om det farliga och
915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
