Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ett barn (den indianske hade besökt Paris) och
i sin förtvivlan vänder sig Agnes till sin enda
sympatiska släkting Xavier och gifter sig med
honom på hans eget initiativ. Då barnet skall
födas kommer romanens peripeti och den
bous-sardelska familjens måttlösa egoism och
hänsynslöshet blottas på ett förfärande sätt. Xavier
är nämligen genom en operation i barndomen
steriliserad, vilket varken han eller hans hustru
fått veta, men som andra medlemmar av familjen
däremot känt till och ej varit missbelåtna över,
då pengarna på detta sätt efter en liten utflykt
skulle återgå till den pålitliga delen av familjen.
Då nu hans hustru skall få ett barn måste detta
vara en utböling, en utböling som skall ärva en
hel rad av de boussardelska millionerna. Detta
är mer än vad familjen kan bära. Xavier
tillkallas, rätta förhållandet omtalas på det mest
osminkade sätt för honom och då han nedbruten
och äcklad till gränsen av vad han kan fördra
stänger in sig i Agnes’ flickrum råkar han i
förvirring falla ut genom fönstret och skadar sig
livsfarligt. Agnes uppsöker honom, får reda på
de intriger som lett till olyckan och för honom
döende bort från den boussardelska miljön.
Detta är ju inte någon uppbygglig historia
och en marxist kan antas i den se ett exempel
på bourgeoisiens förfall. Ja, det är rätt
såtillvida som att denna familj Boussardel
otvivelaktigt är dödsdömd, men å andra sidan kan den
kultur som tål sådan kritik och t. o. m. belönar
den med goncourtpriset ej vara osund. Romanen
är berättad med ett intensivt men behärskat hat
mot den boussardelska andan, ett hat som ibland
gör ett rent skrämmande intryck. Även den
berättandes mor är utsatt för det. Detta glödande
hat kastar sitt skarpa ljus över
karaktärsteckningen, som väl ofta endast för fram
osympatiska drag hos personerna men som ändå
skarpt antecknar så många karakteristiska drag
hos personerna att de blir levande; ohyggliga
men levande. Boken är som helhet ett exempel
på fullödig fransk romankonst. Vi behöver flera
sådana översättningar som motvikt mot det
alltför rikt tilltagna anglosachsiska inslaget i
översättningslitteraturen. Översättningen kunde vara
bättre men är på det hela taget god. På en del
ställen vet man nog inte riktigt vad som menas
och saknar originalet. Jan Cornell
Rysk beredskap
Boris Gorbatov: De okuvliga. Familjen Taras.
Från ryskan av Sven Storck. Ljus
1944. 7:50.
Det ockuperade Sydryssland 1942—43 är
miljön för Boris Gorbatovs beredskapsroman
"De okuvliga". Tyskarnas strömmar av
stridsvagnar och arméer har gått härjande fram över
landet, och de egna trupperna har drivits allt
längre mot öster. Var är de egna? håller de
stånd ännu? skall de komma tillbaka? det är
frågorna som förföljer de kvarblivna, där de
pinas av ängslan, väntan och hungersnöd och
får utstå tortyr och lidanden när
ockupationsmakten söker tvinga dem att arbeta mot sitt
eget land.
De kuvades visshet, det är romanens motiv.
Fastän underkuvade av våldet, fastän piskade,
fängslade, splittrade äger de dock en stor och
evig visshet, den som alla ockuperade folk har
vittnat om i det andra världskriget. Inger
Hage-rups löfte till de döda kamraterna, "de kuer
aldri oss", har de kämpande patrioterna gjort
till sitt utan att någonsin ha hört det norska
mottot. Många faller ifrån, somliga lämnar
striden av feghet eller förräderi, andra dödas
av fienden, men hatet lever hos de kvarvarande
och bär deras kamp vidare. Deras vänner, som
hängts upp för hök och korp i knarrande galgar,
talar till dem från andra sidan, och de levande
fortsätter sitt liv under jorden, drivna av sin
kärlek till den ärriga mark som är deras egen
och burna av vissheten att deras trupper skall
komma tillbaka.
Detta är "De okuvligas" patos. Men det är
också naturligt, att den där bredvid i många
avseenden blivit en propagandaroman.
Uppgiften som Boris Gorbatov ställt sig har han
löst på ett sätt som skulle tillfredsställt vilken
informationsstyrelse som helst. Men vi har nu
mött vittnesmål från så många ockuperade
länder att det krävs något extra, något nytt för att
en patriotisk roman skall kunna få ett högt
betyg. Hatet mot förtryckarna, kärleken till
frihet och fosterland, upphöjda i många
digni-teter, är nu något givet, något bekant som måste
vara mycket personligt varierat för att kunna
gripa med det nyupplevdas kraft, för att kunna
gripa estetiskt. Mänskligt kan skildringen av
eländet, lidandena, frihetslängtan under en för-
918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
