Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tryckares fot aldrig sluta att engagera läsaren.
Det är viktigt, att vi fått ett dokument till de
förut ganska tunnsådda om Rysslands kamp.
Det är den gamle patrioten Taras och hans
familj vi får följa i striden för friheten. Den
aktivaste är Stepan, hans son, en av
stöttepelarna i det kommunistiska partiet, som lik en
Ahasverus fastän mera målmedvetet irrar kring
på långa vandringar i sitt land, delar ut de
farliga uppdragen och lever sitt liv under jorden.
Har då Gorbatovs bok den personlighet, den
originalitet som krävs för att kunna ställa den
över medelmåttan? Ja, i åtminstone ett
avseende: i hårdheten och intensiteten, i den
skakande brutaliteten och naturtroheten över
skildringen av de ockuperades lidanden. Det räcker.
Jöran Mjöberg
Det artistiska ögat
Adolf Hallman: Köpenhamn. Bonniers 1944.
11:—.
När Adolf Hallman i sex omfångsrika kapitel
skildrar Köpenhamn är det inte bara fråga om
den stad där han tillbringade några av sina unga
konstnärsår utan om hela den stora
Kjøkken-møddingen med alla dess avlagringar, kulturella
och andra. Han har inte bara skummat stadens
glättiga och brusande liv på ytan utan trängt
djupt ner i det. Och han har en beundransvärd
förmåga att åskådliggöra även det längesen
förflutna. Hans medel är oftast de kräset valda
visuella detaljerna, just sådana som äger makten
att förmedla en doft av tidsomgivningen. Han
skildrar stadens uppkomst, då den ännu bara
var "Havn". För att åskådliggöra dess medeltida
gatuliv vandrar han ända ner till Toscana och
lånar drag ur Ambrogio Lorenzettis stadsfresker.
Längre fram i tiden behöver han inte gå så långt
utan har danska målare och författare att tillgå.
För att vara stadsminnen, en art av memoarer,
är detta ovanligt bildningshistoriska sådana. Man
kan också säga tvärtom: för att vara
kulturhistoria är boken ovanligt memoarliknande och
därför levande. Det är som om det vore sin egen
bildningsgång Hallman skildrade i stadens
tillväxt. Men han avviker aldrig från ämnet:
Köpenhamn. Han säger sällan "jag". Det är troheten
mot modellen, det i all sin subjektivitet så
objektivt prövande artistiska ögat som gett fram-
ställningen dess ovanliga grad av konkretion.
Jag citerar en passus ur avsnittet om
"Klunketiden":
"Klunke" betyder enligt Otto Rung närmast en
tofs eller sammetsklump i samband med åttiotalets
heminredning av tofsprydda möbler, med gardiner
och draperier i dinglande sammetsbollsgarneringar,
pomponger och puffar. Bruna sammetsbonader med
tänkespråk och monogram i silverbrodyr, utskurna
schatull med snäckprydda pärmar, eolsharpor i
dörrkarmarna under klingande glaspärldraperier.
Makarts-buketter, schweizerlandskap i guldsandssprutade
ramar, spottkoppar i gjutjärn, sänghimlar,
korsstygns-broderade tofflor, lamaundertröjor och tjocka
underkjolar av "Bommesi".
Men även Hallmans personskildringar är
slående. På Strøget skymtar man H. C.
Andersen, Kierkegaard, Brandes och många andra,
mer eller mindre kända. Även gatuoriginalen
och de mer eller mindre sköna "synderskorna"
är med, som sig bör. Och man skrattar ofta,
inte bara vid anekdoterna utan också eljest ute
i staden då man arm i arm med författaren viker
runt ett eller annat politiskt eller lustigt hörn.
Och man märker att det är det goda danska
skrattet. Utom att Hallman äger en stor fond av
kultur, beläsenhet och kring- och vidsynthet har
han fått sin stad att leva med samma Ynde som
en ung Pige och en gammal Oldemoer. Den
forne köpenhamnsresenären kommer inte bara
att återupptäcka sin stad, så fjärran nu under
mörkläggningen, utan han kommer också att
göra nyupptäckter i boken. Det enda man saknar
är två eller tre stadskartor från olika tider i slutet
av boken. För den som är mindre initierad än
Adolf Hallman kan det ibland vara en smula
svårt att lokalisera sig i gränderna och prången.
Boken är illustrerad med författarens egna
spetsiga och eleganta teckningar, dels i svart och
vitt, dels i tusch mot en färgtonad bakgrund.
Gunnar Ekelöf
Dalmålningar
Svante Svärdström: Dalmålningar. Bonniers
1944. 40:—.
Vilken fröjd för ögat och vilket nöje för
själen att bara sitta och bläddra i den här boken!
Här finns frodig berättarglädje och djärv
prydnadslust, här finns drastisk humor och naiv
komik, här finns sinne både för det festligt
919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
