Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
svensk prosa alldeles kommit av sig. Även
lyriken nådde rekordsiffror i fråga om antalet nya
diktsamlingar och Nils Ferlin satte personligt
rekord med 20 000 ex. tryckta av sin versbok på
ett par månader. Visan har många vänner i vårt
land.
Konstintresset har nu spritt sig även till
förläggarna, som tävlar om att ge ut konsthistorier
och konstnärsmonografier. Antologierna frodades
som aldrig förr — sätter man bara ihop
tillräckligt många noveller inom samma pärmar
så slukas de av den publik som aldrig skulle
köpa en vanlig novellsamling. Biografierna och
memoarverken var legio med påfallande adligt
inslag. De politiska böckerna fortfor att
utkomma, men publiken reagerade endast för de
mest rafflande reportagen. Krigströttheten
började 1944 på allvar göra sig gällande i
Neutra-lien. Barn- och ungdomsböcker visade en kraftig
ökning, men deras kvalitet undandrog sig tyvärr
denna tidskrifts bedömning. (Vi hoppas i
fortsättningen kunna ägna mera uppmärksamhet åt
denna viktiga litteraturgren.) Årets största
bestseller var i varje fall "Pelle Svanslös och taxen
Max", vilket måste glädja varje kattälskare.
Kultur och reklam
Den känsla av övermättnad som man erfor
vid åsynen av alla de onödiga böckerna före jul
stegrades nära nog till äckel när man slog upp
tidningarna och möttes av alla bokannonserna,
den ena större och mera högröstad än den andra.
Det är möjligt att en och annan sidhög två- eller
trespaltare kan stimulera försäljningen så att
det i enstaka fall lönar sig, men det är också
högst sannolikt att förläggarna om de får hålla
på annonserar ihjäl både sig själva och
bokintresset. Det finns inte en bok så obetydlig att
den inte i annonsspalterna kan smällas upp till
ett mästerverk med hjälp av intyg från någon
obskyr recensent. Har en förläggare bränt av sitt
tunga artilleri så kan en annan av hänsyn till
sina författare inte vara sämre. Har en författare
på ett förlag fått en jätteannons så framträder de
andra med samma krav och så drivs
annonsraseriet i höjden tills boksidornas recensioner
kvaddas mellan reklamens kvaderstensblock.
Filmen och boken intar nu en särställning bland
kulturprodukter när det gäller reklam och
slutsatsen kan endast bli att bägge vänder sig till
en lika desorienterad och lättsuggererad publik.
Konsten, musiken och teatern klarar sig som
regel med små enspaltiga annonser utan att
därför lida brist på anhängare. Något måste göras
för att sätta stopp för denna senaste form av
litterär okultur.
I januarinumret av Samtid och Framtid har
Olof Lagercrantz med polemisk skärpa
ventilerat problemet "Författaren och samhället". Det
är en tänkvärd artikel, vari han bl. a. med
medveten tillspetsning hävdar att det bästa som
kunde hända litteraturen vore att förläggarna
slutade att annonsera i tidningarna. Han menar
att det myckna annonserandet ställer tidningarna
i obligation till förläggarna och ger dem
skyldigheten att recensera en massa böcker som
rätteligen skulle ha tigits ihjäl. Om förlagen
upphörde med annonserandet skulle också en
massa okvalificerade recensenter, som nu ställer
till oreda i värderingarna, försvinna. Jag tror
att Lagercrantz överdriver faran för korruption
genom annonsering, ty tidningarna recenserar
nog vad de vill och när de vill utan att först
förhöra sig hos sina annonsdirektörer. Men han
har rätt i sak, det vore en välsignelse om
bokannonserna kunde krympa till vettiga
dimensioner och om bokrecensionerna samtidigt
sovrades kraftigare. Det skall ett brinnande litterärt
intresse till för att smälta en modern bokbilaga
tillsammans med morgonkaffet. Allt flera
människor tröttnar på tidningarnas bokinformation
och går direkt till bokhandlaren. Och denne har
sällan tid att göra propaganda för andra böcker
än de som "går".
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
