- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
29

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eyvind Johnson: André Baillon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRÉ BAILLON

något bättre. Under några dagars arrest för en
förseelse som han inte har begått, upptäcker
han matematiken och beslutar sig för att bli
ingenjör och småningom överta ledningen av
farfaderns verkstad i Termonde. Där slutar
andra delen av den ofullbordade självbiografien
och därmed också Baillons utgivna verk. Resten
kan man skapa sig en bild av genom hans
tidigare tryckta böcker; slutkapitlet fanns att läsa
i en kort notis i paristidningarna i början av
april 1932.

*



När han fyllt arton år bestämde familjen
med Mademoiselle Autorités medgivande att han
skulle få studera matematik vid universitetet
i Louvain, där hans bror läste juridik. Han
upptäckte Baudelaire och började skriva
baude-lairesk vers och prosalyrik. Så fort han blivit
myndig begärde han att få ut sitt arv efter
föräldrarna. En halv million francs var en mycket
stor summa 1897. Pengarna placerades inte,
som familjen och advokaten önskade det, i något
vinstgivande företag utan förvarades i stället
i en resväska, där de alltid fanns tillgängliga
för den unge mannen, som för första gången
i sitt liv tyckte att han andades ut. Hans
kunnighet i att leva högt var troligen inte stor, men
han gjorde vad han kunde både i Paris och
i Ostende. Han skaffade sig älskarinnor. I Paris
bodde han på Grand Hotel och hade alltid en
hyrdroska väntande utanför. Man tycker sig
se en livshungrig och alltför rik ung man
som vill ta igen de magra år han levt under
den på alla sätt stränga Mademoiselle Autorités
regemente. Nu vill han leva ut ordentligt,
världen är hans, han är för första gången fri. Men
det måste ha legat stor tafatthet, djup förvirring,
tragisk yrsel i detta. Två år senare vaknar han
en morgon i Ostende och konstaterar att det
bara finns femtusen francs kvar av det stora
arvet. Då flyttar han till sin bror i Bryssel,
skriver prosadikter i litterära tidskrifter och

försöker, fortfarande mycket förvirrad av livets
mångfald och växling, att finna sig till rätta.
När han ärver en slant efter farfadern sätter
han in pengarna i en kolhandel och får
samtidigt anställning där. Efter ytterligare två år
gör kolhandlarn konkurs, och Baillon står där
totalt utblottad och säkerligen åtskilligt
nervsliten.

©

Uppgifterna om honom under denna period
är som sagt synnerligen tunnsådda. Han själv
berättade endast i små antydningar om sitt liv
och hänvisade till sina böcker: hans litterära
verk blev också i hög grad kalkerat på
verkligheten. Det finns några kortfattade
sammanställningar av data. En liten tidskrift, Triptyque
(litteratur, konst, vetenskap — utgiven i Paris
och som det förefaller av en
mineralvatten-firma och fylld av reklam för pouguesvatten
och för vattenkuranstalten Pougues-les-Eaux nära
Nevers), hade i sitt marsnummer 1928 en
artikel signerad Jean Cabanel, ur vilken man
får några upplysningar.

Under sin brysseltid lärde Baillon känna en
gatflicka, Marie, om vilken han senare skrev en
bok. Tillsammans med Marie flyttade han efter
konkursen till den lilla byn Westmalle i det
ödsliga Campineområdet i norra Belgien, där
han hyrde en ganska förfallen stuga, skaffade
sig ett par hundra höns för resterna av sin
förmögenhet och hoppades kunna livnära sig om
han levde på de fattiga westmallebornas vis.
I över två år lyckades han hålla sig kvar där,
sedan gick det inte längre. Han återvände till
Bryssel, försökte sig ett slag som uppbördsman,
men misslyckades; till slut fick han plats som
nattredaktör på tidningen La Dernière Heure,
där han stannade i två år, ända till dess han
ånyo fick ett nervöst sammanbrott. Då gjorde
han ett nytt försök att leva ett enkelt
westmalle-liv, men efter två år (det är märkligt hur hans

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free