Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eyvind Johnson: André Baillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
fullborda allt man borde lia gjort... Ni har
bara att fortsätta." Och i ett brev från juli
samma år: "Jag skäms över att dröja så länge
med att svara på ert brev; men jag har varit
sjuk och framför allt ledsen; jag har inte
förmått skriva en enda rad (på mitt arbete) sedan
nyår." Sedan har han en ny sjukdomsperiod
med åtföljande tystnad. På hösten får jag en ny
inbjudan att hälsa på honom, jag tackar, vi
bestämmer kommande söndag. "Votre couvert
sera mis." Och ett postskriptum i anledning av
att jag av misstag satt för många frimärken på
mitt brev: "Varför frankerar ni era brev inom
Frankrike med 1 fr. 50? Ni kommer att ruinera
er!"
Flera månader går igen. En dag kommer ett
tack för att jag översatt en av hans noveller till
svenska. Han talar om att han kommer med en
novellsamling, det är "La vie est quotidienne",
och i ett annat brev att den inte kommer förrän
d. 28 maj (1929).
Vid ett tillfälle gav jag honom ett par
volymer med Dostojevskij brev till sin andra hustru.
"Jag har tillbringat påskdagarna ensam, men
tack vare er har jag tillbringat dem utan ledsnad
i sällskap med Dostojevski. Vilken orolig man,
och vad han just därför är rörande. Och hur
minutiöst uppmärksammar han inte den minsta
detalj i sina bagatellartade upplevelser (hans
borttappade paraply, den utstjälpta tekoppen) —
och alltsammans mitt i sitt trassel med sina
verk, vad detta är mänskligt och vad det får
oss att tycka om honom ännu mer."
Det passade precis på André Baillon själv.
Och längre fram i brevet skriver han — och
det låter som ett övergivet barns klagan:
"Jag är ofta ensam. På grund av sina
lektioner är Germaine Liévens oftare i Paris än
i Marly. Och till och med i Marly är hon
ständigt ute och ger lektioner. Jag måste sköta hela
mitt hushåll; och det är ett riktigt problem, för
jag kan inte ens laga en skaplig biffstek, vilket
gör att jag gruvar mig i förväg, och när den
är färdig så har jag tappat lusten att äta den.
–-Dessa besvärligheter (med maten) är
inte bra för mitt arbete. Det går inte framåt,
och jag är mycket orolig för framtiden. Den
bok jag räknade med att kunna leva på det här
året är långtifrån färdig, och olyckligtvis blir
det svårt att arbeta på sommaren på grund av
det oväsen grannarna för. Under tiden ska jag
ge ut en bok med noveller som har varit tryckta
på olika håll. Men man lägger inte upp någon
stor upplaga, och mina inkomster av den tillåter
mig inte att existera ända till dess jag kan ge
ut den följande volymen. Hur blygsamt jag än
lever så begriper jag inte hur jag ska klara upp
affärerna."
I ett annat brev är tonen ljusare: han
inbjuder mig till Marly och talar visserligen om
hur svårt det är att laga mat, "men det är vackert
väder nu, så ni beslutar er kanske för att ta er
fru och er bébé med er. Båda två är hjärtligt
välkomna."
I det sista brev jag fick från honom, det är
från maj 1930, undrar han hur jag har det
i Sverige, dit jag flyttat tillbaka. Han är den
äldre, erfarna och vänliga kollegan som undrar
om jag arbetar med något. "Ètes vous content
de Stockholm? — Nous parlons souvent de vous
ici, Madame Liévens et moi." — "Vi
upprätthåller väl kontakten, eller hur, och ni talar om
för mig hur det står till med er och er lilla
familj." Och slutet: "Ici tout va doucement."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
