Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
sin brist på koncentrerad, rakt framåtskridande
handling. Den har själv något av vändkors över
sin komposition, fyra händelsekomplex som
roterar kring samma centrum, möbelfabriken i
Gåtatorp. Där är dels prästen och hans maka
läkaren, inbegripna i en stillsam kamp mellan
tro och vetande. Denna romanens mest lyckade
ingrediens tillvaratas rätt väl på filmen, mycket
tack vare Olof Widgren och Anna Lindahl som
är förträffliga. Sedan är det historien med själva
möbelfabriken, dess vara eller icke vara. Den
har också fått komma med i sina
väsentligheter men berättas mera av skyldighet än
intresse, förefaller det. Den i romanen inlagda
spexartade kriminalhistorien där statspoliser och
bovar klumpar omkring som i en nordisk
mid-sommarnattsdröm har producenten däremot
alldeles strukit. (Man tänker sig hur en amerikan
som t. ex. Preston Sturges skulle ha nappat på
den!) Slutligen har vi den inte särskilt lyckade
kärlekstriangeln Jean, Regina och Ulla. Den har
naturligtvis gjorts till huvudsak i filmen men ter
sig där betydligt onaturligare än i romanen. Det
är redan vid läsningen svårt att föreställa sig
vad den fatala lärarinnan egentligen är för slags
varelse och i filmen blir hon helt overklig, en
figur klippt ur någon modetidningsnovell och
inklistrad i ett sammanhang där hon minst av
allt hör hemma. I filmens kärlekshistoria ingår
vilt följetongistiska scener, såsom den äckliga och
pekoralistiska på kärleksbädden (vad är
veckopressens förkättrade illustrationer mot ett
sådant halvpornografiskt naketfotografi?), Reginas
somnambula uppträdande i sjukrummet och
hennes Ofeliaartade solosång vid flygeln efter
sammanbrottet.
Filmversionen av "Vändkorset" har inte
kunnat få med mer än bitar av romanen och inte
lyckats sammanfoga dessa till en självständig
enhet. Skall man göra en film på en roman
måste man väl ändå räkna med att den skall
kunna ses och begripas även av dem som inte
läst boken. Vad som imponerar i filmen är den
utsökta fotograferingen och de smakfulla
uppställningarna. I fråga om själva hantverket har
svensk film inte längre något att lära. Illustrera
kan man, men berätta med nerv och kraft i
filmens eget medium — hur ofta ser man exempel
på det? Georg Svensson
En dag skall komma (Watch Ön the Rhine).
Herman Shumlin. Warner Bros.
Denna två år gamla, tidigare censurförbjudna
film bygger på Lilian Hellmans 1940 skrivna
pjäs "Watch Ön the Rhine", som varit en stor
framgång både i New York och London.
Filmmanuskriptet har skrivits av Dashiell Hammett.
Det låter ju intresseväckande men filmen är en
grundlig besvikelse. Den handlar om en tysk
antifascist som — efter att ha jagat och jagats
runt Europa — med sin familj söker nödhamn
i hustruns föräldrahem i Amerika. Kontrasten
mellan flyktingarnas osäkra tillvaro och den
opulenta trevnaden i det gamla familjepalatset
understryks ihärdigt: barnen får bada i
marmorbadrum och hustrun provar aftonklänningar så
att hon nästan glömmer både Hitler och spanska
inbördeskriget. Den förnämt vithåriga mamman
är ett s. k. rivande fruntimmer av gamla
stammen, kanske förtjusande i sin självklara
despotism, kanske i grund och botten ganska hemsk,
allt beroende på om man ser henne med Louis
Bromfields eller Olle Hedbergs glasögon. Filmen
offrar på detta stadium mycken tid på
humoristiska inpass med barn, tjänare och skvallertanter.
Emellertid bor oturligt och ganska osannolikt
som gäst i huset en pank rumänsk aristokrat som
drar sig fram på hasardspel och angiveri. Han
vädrar i den hemkomne tyske ingenjören genast
en godbit att sälja åt sina gestapovänner. Alltför
lättvindigt kommer han den förföljdes hemlighet
på spåren och försöker med utpressning. Tysken
förekommer honom på det mest effektiva sättet
och måste sedan efter ett vällustigt utdraget
heroiskt farväl från hustru och barn resa tillbaka
till Europa för att fortsätta den underjordiska
kampen. Ett kallt drag från Europa har dragit
igenom en ombonad vrå av Amerika. "We have
been shaken out of the magnolias", säger den
gamla damen, vilket av den svenske
textförfattaren översatts med "Vi har dragits in i
virvlarna".
"En dag skall komma" predikar frihetens
evangelium men förmår inte infoga de vackra
orden i ett mänskligt övertygande sammanhang.
Den smakar på ett obehagligt sätt spekulation
i beredskapskonjunktur. Paul Lukas lyckas
visserligen förmedla en känsla av blodigt allvar
genom sitt osminkade spel i huvudrollen men
redan hos Bette Davies är onaturen och den
falska inlevelsen plågsamt påtagliga. Tyskarna
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
