Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Birger Sjöbergs biografi
August Peterson: Birger Sjöberg, den okände.
Natur och Kultur 1944.
18:—.
Den som- i "Kriser och kransar" och i de
sjöbergska dikter som i ton, intensitet och
originalitet nära ansluter sig till denna diktsamling ser
några av den svenska lyrikens höjdpunkter går
med stora förväntningar till läsningen av lektor
August Petersons länge bebådade biografi. I ett
viktigt avseende blir förväntningarna heller inte
svikna: lektor Peterson vet ofantligt mycket om
Birger Sjöberg. Han förefaller att ha varit i
kontakt med praktiskt taget alla som närmare känt
den store skalden, dessutom har han till sitt
förfogande haft ett mycket stort brevmaterial och
alla de dikter, diktfragment, romanutkast och
personliga anteckningar som Birger Sjöberg
lämnade efter sig. Kvarlåtenskapen är stor. Bara de
opublicerade dikterna skulle, enligt lektor
Peterson, räcka för så där en hundra diktsamlingar!
(Om alla dessa diktsamlingar sedan skulle bli
betydande är väl en annan fråga.)
Både genom den fullkomligt dominerande plats
som själva dokumenten har och genom den lika
dominerande plats som biografiens föremål intar
i levnadstecknarens hjärta och sinne är "Birger
Sjöberg, den okände" ett slags svensk
motsvarighet till Boswells "The Life of Samuel Johnson".
Sjöbergsbiografien har också, synes det mig,
några svagheter gemensamma med den berömde
skottens levnadsteckning över doktor Johnson.
Man får inte vara otålig när man läser dem. De
hundra första sidorna i "Birger Sjöberg, den
okände", de som handlar om skaldens barndom
och allra första ungdom, är överfyllda av
material som tyvärr ganska ofta är blott av sekundärt
intresse och man kan inte heller säga att lektor
Petersons framställningskonst i sig själv är
fängslande. Dessutom är framställningen, som
hos Boswell, nästan för familjär och får ibland
prägeln av ett alltför privat och alltför lokalt
äreminne. De stora linjerna saknas och
författaren fäster alltför mycken vikt vid att uppspåra
och identifiera "modellerna". Man skulle önskat
en större sovring, en större kritik och ett större
avstånd. Gärna avstår man till exempel från
upplysningar som denna:
"Även andra medlemmar av familjen Matts-
son går igen i Pätas diktning. Allmänt antages
fadern, plåtslagarmästaren Olof Mattsson som
förebilden till fabrikör Åvik i Kvartetten. Detta
är riktigt, om vi bara gör klart för oss, att andra
hälften av Åvik utgöres av Birger Sjöbergs fader.
Denna delning är helt naturlig, då de båda
gubbarna umgicks flitigt med varandra och särskilt
fiskade mycket tillsammans."
Och inte heller instämmer man i författarens
reflexioner med anledning av följande
Sjöbergsdikt, skriven vid femton års ålder:
När man är ung man vänder sina tankar
Långt bort från dödens svarta dok till livets fröjder.
När man blir gammal och på törnen vankar
Man längtar ifrån livets ok till himmelshöjder.
"Man frågar sig ovillkorligen", säger
levnadstecknaren efter att ha citerat denna dikt, "var
källan till denna brådmogna poesi kan vara till
finnandes. Svaret måste bli: hos Shakespeare."
Hur mycket en tidigt påbörjad
Shakespeareläs-ning än har betytt för Birger Sjöbergs livssyn
och språkkonst, så är de anförda raderna i alla
fall föga märkliga och erinrar inte heller
påfallande om Shakespeare. I sin iver att
framhäva Birger Sjöbergs storhet skjuter författaren
då och då över målet och man hittar i
levnadsteckningen mer än en västgötaklimax.
Men förvisso hittar man också annat. Man är
utan tvekan lektor Peterson mycket tacksam för
den oerhörda möda som han har lagt ned på
att samla material till en sann och fyllig bild
av ett av våra största lyriska genier. När man
har läst August Petersons bok till slut har man
inte bara fått veta en massa om Birger Sjöbergs
livsföring, levnadsomständigheter och sätt att
dikta, som man var okunnig om, man har också
fått en annan och riktigare helhetsuppfattning
av skalden. Det kan till exempel slå en som
något nytt att Birger Sjöberg inte som en
Jean-Jacques Rousseau eller en Conrad Ferdinand
Meyer framträdde på den litterära scenen
plötsligt och sent. Genom August Peterson får man
veta att Sjöberg tvärtom ända från barndomen
var en ivrig diktare, och i själva verket har
skalden med undantag för den djupa
depressionsperioden på slutet varit en ständig skrivare.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
