Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sven Stolpe: Selma Lagerlöfs mystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
SELMA LAGERLÖFS
MYSTIK
1
Den som erinrar sig problematiken i Selma
Lagerlöfs litterära produktion, kan knappast
hysa mer än en mening om hennes
religiösa ståndpunkt. Den författarinna, som skrivit
’"Antikrists mirakler", legenderna, novellerna
om striden mellan hedendom och kristendom i
"Osynliga länkar" och "Drottningar i
Kungahälla", "Jerusalem" och "Körkarlen", måste ha
varit uppfylld av kristna föreställningar och
känt som sin speciella — nästan profetiska —
uppgift att förkunna sanningen om Gud och
om kärlekens makt i världen.
När efter Selma Lagerlöfs död det
biografiska materialet började framläggas, fann
man emellertid, att så ingalunda varit fallet.
Selma Lagerlöf var större delen av sitt liv alls
icke kristen i ordets egentligaste mening; under
vissa perioder — särskilt den sista — var hon
hårt plågad av sin religiösa kamp.
Hennes barndomshem tycks ha varit endast
konventionellt kristet, d. v. s. praktiskt taget
avkristnat. Den — som vi nu vet — rätt
förfallne och betydligt nedsupne fadern avskydde
särskilt sektkristendomen. Känd är historien
om hur Selma en gång under faderns svåra
sjukdom gjorde ett slags paktum med Gud:
gjorde Gud fadern frisk, skulle hon läsa hela
bibeln. Fadern blev frisk, och Selma fortsatte
hela sommaren och vintern att läsa bibeln.
Först då hon hann till Uppenbarelseboken, blev
hon upptäckt och utsatt för faderns ironi. "Hur
kunde hon vara så dum? Och dum, ser du, det
ville jag inte bli hållen för av löjtnant
Lagerlöf. Detta ’dum’ grämde mig så, att jag sedan
inte mer öppnade bibeln av egen drift." Med
den starka — nästan oförklarliga — respekt
hon alltid hyste för fadern betydde denna
upplevelse något av en katastrof för hennes
religiösa liv: fadern trodde alltså icke på
allvar!
Emellertid levde hennes egen tro dock kvar.
En gång, när hon som ung flicka i Stockholm
hörde två vuxna föra ett ateistiskt samtal, föll
hon på knä: Gud skulle bevekas att icke krossa
hädarna, och hon försäkrade honom, att hon
själv trodde på honom.
Konfirmationen — hos prosten Hammargren
i Karlskoga — förde henne inte närmare Gud.
Hammargren försökte tydligen aldrig påverka
sina elever utan nöjde sig med att i kylig form
meddela dem de viktigaste dogmatiska fakta.
När Selma Lagerlöf senare blev seminarist i
Stockholm, fördes hon allt längre från den
kristna dogmtron; hon sysslade däremot ganska
ingående med utvecklingsläran, som aldrig
släppte sitt grepp om henne. Hon var i många
stycken 80-talist och räknade till sin död med
vetenskapen som ett verkligt hinder för tron.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
