Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Johnny Roosval: Mask och karaktär i svenskt 1700-talsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASK OCH KARAKTÄR I SVENSKT 1700-TALSMÅLERI
gott, innehåll och utstyrsel. Färgbilderna
anmärkningsvärt lyckade.
I sin Roslinessay tar Strömbom just upp
vårt nyss tangerade problem om porträtts
trovärdighet. För honom finns där inga masker
och när han inför baronessan de
Neubourg-Cromière utbrister: "Det är så övertygande —
så måste hon ha sett ut", måste tvivlaren slå
till reträtt. Denna kattunge kan man icke bedra
sig på. Likaså det redan nämnda undantaget —
madame Suzanne Roslin som "damen med
slöjan". För övrigt — inom parentes — vad
kan icke detta intelligenta och fascinerande
huvud ha betytt som konstnärlig uppfostran
för mannen! Parisiska var hon och till på
köpet målarinna. Ligger icke i henne
förklaringen på Roslins hart när omaskulina
genialitet i val och behandling av dräktstoffer?
Också i andra ansiktsanalyser verkar
Strömboms fina argumentering till Roslins favör.
Men i alla fall — åtminstone för den som icke
är 1700-talsmänniska — är Roslin en
utomordentlig tillverkare av masker, som till en viss
grad är modellerade över ett verkligt
karaktärsansikte men till en rätt hög procent är
konvention. Det nakna ansiktet skildrar han endast
undantagsvis.
Starkare än Roslin verkade Pilo, ehuru
utställningsbetingelserna voro sällsynt dåliga för
honom. Nationalmuseums fina "svenska sal"
gäller som en honnör, en salon carré, men är
i själva verket ett straff för en tavla. — Ja, Pilo
är den stora överraskningen. Han har de
klassiska venetianarnas djärvhet i rörelse och kolorit
utan att ha sett Italien, han har en rembrandtsk
känslighet för klärobskyreffekter utan att ha
rest i Holland. Bo G. Wennberg, som gjort sig
till Pilos tolk, har nu särskilt ägnat sig åt
kröningstavlan (som i förbigående sagt väl måste
hängas lägre och belysas mycket kraftigare).
Wennberg ger ett förträffligt utkast till estetisk
analys och säger i en löftesrik not att han
dessutom förbereder en "mer utförlig framställning
av kröningstavlans utvecklingshistoria". Ja, det
är önskvärt att allt blir utrett om ett så
märkligt konstverk, och det är önskvärt att
utvecklingshistorien beledsagas av en ytterligare
fördjupad analys. Det ofullbordade och mörknade
gör en skicklig kommentar nödvändig för
förståendet. Jag är övertygad om att Pilo haft en
dramatisk mening med rörelserna i de skilda
partierna, som synas närma sig gående eller
som blott genom huvudenas rörelse tendera
mot ett mål. Grupper glida fram ur dunklet
liksom personagerna i Pirandellos "Sex roller
söka en författare". De söka sin förklarare.
Och den högra gruppen som beslutsamt riktar
sig mot kungen — den stora distansen skapar
en olycksbådande dramatisk spänning.
Träffande säger Bo G. Wennberg:
"Konungagestal-ten är tolkad enligt Roi Soleil-principen." Men
det är dock en annan slags kunglighet, det är
en renhet och mjukhet över dragen som på en
ung gosse, en DEUS EMANUEL. Demonisk
verkar däremot ärkebiskop Beronius — tunn
och utdragen som ett ormskinn, där han
liksom klänger upp utefter tronstolen. Den
klos-sige riksdrotsen på andra sidan är också han
på sitt sätt en kontrast mot den krönte unge
Apollon.
Denna duk är ett mirakel. Efter ett sekel av
individuellt konterfej ande lyfter sig svensk
målarkonst, i den åldrige Pilos gestalt, till
denna gigantiska bedrift, en gustaviad i
klär-obskyr, ett mäktigt epos, vars ofullbordade
stanser en varsam forskning, förenande
exakthet med fantasi, kanske en dag kan
rekonstruera.
För de flesta utställningsbesökare var Jean
Erie Rehn den största nyheten genom sin
mängd av spirituella teckningar och laveringar
från resor och vardagslivet. Vad historiskt
ny-material angår tar också kapitlet om Rehn i
boken priset. Professor Martin Olssön har
ägnat honom ett av sympati och noggrannhet
stämplat intresse. Hans skildring är ett väsent-
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
