Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Erik Lindegren: Flyktingen som emigrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDEGREN
FLYKTINGEN
SOM EMIGRANT
Även Sandemoses nya roman handlar om en
flykting som korsar sitt spår, men denna gång
har han hunnit upp i "den farliga åldern"; han
är inte en ung proletär "outlaw" som ingenting
har att förlora och framför allt riktar sitt
vulkanutbrott mot småborgerligheten och
"Jantemen-taliteten", utan en norsk emigrant, som
visserligen utgått ur proletärmiljö men som efter en
hård livskamp lyckats etablera sig som förmögen
affärsman i Kalifornien. Mannen heter John
Torson, och i femtioårsåldern grips han av en
oemotståndlig drift att återse hembygden, den
flicka som han en gång älskat och för vars skull
han emigrerat, samt den grav dit han för trettio
år sedan mer eller mindre omedvetet förpassat
sin rival om denna flicka. I sin dagbok, som på
en gång är en arkeologisk utgrävning av honom
själv och ett brev till hans son, resumerar han
på ett ställe: "Jag kom till Norge för att ta upp
tråden där jag släppte den för trettio år sedan.
Jag manade fram de döda ur deras gravar, jag
lät det hela leva upp igen, som en film när den
har stått stilla och plötsligt kör vidare. Jag
utförde de galenskaper jag planerade när jag
förlorade Agnes. Gick någonsin en människa
ynkligare i sin egen fälla? Allt på grund av livslång
trofasthet mot den flicka jag kunde ha gått
i döden för när jag var aderton år."
John Torson är en människa som åtminstone
Aksel Sandemose: Det gångna är en dröm.
Översättning av Cilla Johnson. Bonniers 1944. 11:50.
i detta stadium av sitt liv sig själv ovetande
seglar med lik i lasten; han lider alltså av
per-sonlighetsklyvnad och något som man skulle
kunna kalla kompletterande identifikationsmani;
de galenskaper han begår under sin vistelse i
Norge ter sig delvis som en serie tvångsmässiga
"actions gratuites", följden av att han hela tiden
drivs att projiciera sin ungdoms förflutna i en
helt förändrad verklighet. Denna det förflutnas
drog verkar så snart han stigit i land i Oslo;
i stället för att fara till hotellet ger han i
omtöcknat tillstånd chauffören order att köra till
fädernegården i den lilla staden Gjörstad. När
han tittar in genom rutan ser han sin bror i
sällskap med en kvinna, identifierar sig på ett
dunkelt sätt med honom, och när en för honom
obekant man kommer rusande över gårdsplanen
med revolver i hand skjuter han ner honom.
(Tilläggas bör att detta händelseförlopp får
rekonstrueras av läsaren.) Då det mycket riktigt
visar sig att den mördade varit broderns rival
blir denne på starka indicier dömd till ett kortare
fängelsestraff. Själv tar han broderns kvinna till
älskarinna, en förbindelse som så småningom får
"följder", samtidigt som han engagerar sig själv
som detektiv för att lösa gåtan med det mord
som han själv begått. Om identifieringen med
hans bror leder till tragiska resultat blir det
inte bättre när han drivs att identifiera en
mytoman och "allmänt illa omtyckt" kvinna, hustrun
till hans bäste vän, den intelligente skalden Gun-
4 BLM ms ii
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
