Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Erik Lindegren: Flyktingen som emigrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYKTINGEN SOM EMIGRANT
gärdsgårdar; hans psykologiska djupborrning
tar upp prov från själens alla skikt. Alla John
Torsons upplevelser får automatiskt
symbolkaraktär och den primitiva mytens
djupperspektiv; han hör också till dem som utan vidare
känner igen Tristan och Isoide i den moderna
veckopressens banalaste kärlekshistorier, och de
gamla hjältesagorna i Nick Carter. Trots sin högt
utvecklade medvetenhet uppvisar också denne
John Torson en mängd drag, som bland annat
belyser skillnaden mellan den primitiva
människan och den primitivistiska. Det är inte bara
det att han har brutala och destruktiva impulser
och att det biologiska eller darwinistiska
perspektivet ner mot apan ständigt hålls öppet, han
är också relikdyrkare, ibland har han känslan att
de döda kan stiga upp ur graven för att hämnas,
att det är den bedragne Gundersen, som för hans
penna, eller att han är en förvillad magiker, som
försöker hitta sammanhang där sådana inte
existerar etc. Som psykolog har Sandemose tillgång
till en källare som ligger under den normalt
freudianska källarvåningen; hans bok äger de
flesta av den klassiska skräckromanens
ingredienser. Men i stället för att skriva denna
skräckroman har han gett en djärv analys av de
psykologiska realiteterna bakom den.
Den man som på en gång biktar sig och
blandar bort korten i "Det gångna är en dröm"
har med till visshet gränsande sannolikhet begått
tre mord, och naturligtvis kan man säga att han
är defekt. Men själva konflikten, som Sandemose
tycks anse har sin rot i att den andligen vakne
och framåtsträvande ynglingen inte har
möjlighet att som naturen kräver det bilda familj under
sin egentliga "brunsttid"(för övrigt en av gamle
Strindbergs käpphästar), är tämligen allmän-
giltig, och den femtioårige John Torsons öde kan
enligt hans egen mening kortast karakteriseras
som en naturens raffinerade hämnd. "Jag har
nämnt att jag anser min konflikt vanlig, jag
vågar nästan säga obligatorisk för den moderna
människan. Men hos mig drevs den till det
yttersta, så som de gamla grekerna ställde upp
sina ödesdramer." Mot detta ödesdramas mörka
pessimism och ingående kännedom om
destruk-tionsdrifternas styrka inom människan står
egentligen endast en positiv upplevelse, nämligen
det norska folkets och överhuvud småstaternas
reaktion inför den tyska ockupationen, en
reaktion som enklast kan uttryckas så: "Förr trodde
vi nog ofta innerst inne att varje människa var
till salu, om man bara visste priset. Det har visat
sig vara lögn." I detta konstaterande ligger en
ännu inte smält erfarenhet, som kanske rentav
innehåller ett frö till en psykologisk
nyorientering hos författaren.
Som författare består Sandemose av en
lyckligt sammansatt treenighet: han är en
utomordentligt spontan berättarbegåvning, en
psykologisk djupborrare av rang och en uppslagsrik
kulturfilosof. I denna bok har ingen av dessa tre
personer kunnat eller velat underordna sig
varandra, och resultatet har blivit inte en roman
i vanlig mening utan något betydligt
intressantare. Som analys av en inverterad Raskolnikov,
av en ovanlig men ändå vanlig människa under
denna de organiserade massmordens tid når
den fascinerande djupt. Som inventering av
vad den moderna människans medvetande
innehåller av självförsvar och självanklagelser, av
skuldkänslor och oskuldskänslor betecknar den
en verklig insats, vars följder helst inte borde
låta vänta på sig alltför länge.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
