Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Lars Ahlin: Kvinnan och döden. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNAN OCH DÖDEN
religiös. Det var med henne precis som med
Ivar. När hon kom in i det rum där jag satt,
kände jag att det helt andra levde hos henne.
Likväl var det inte med henne som med Ivar.
Ty inför Greta blev jag genast rädd. Jag
sprang undan och gömde mig. Jag sprang
omkring i mig själv och gömde undan mig själv
i mig själv. Att uppleva det helt andra hon bar,
var att känna eld som förtär. Hon var Guds
mask, en vehikel för Gud, en Guds cooperator.
Nej, det var verkligen inte med Greta som
med Ivar, ty när Greta kom in i det rum där
jag satt, då gjorde jag mig skyndsamt till
något annat än jag var. Jag satt och hycklade.
Jag satt och spelade lillgud, med glädje fästad
i mitt kött, med värdighet rotad i min
personlighet. Jag plockade på mig alla dygder. Å, jag
ville inte vara det helt andra för denne Gud
i mask. Jag en syndare? Nej-nej! Det var
alltför outhärdligt.
Ändå bar jag ingen högre önskan. Slå ned
mig! bad mitt hjärta innerst inne (eller var
det kanske bara ytterst ute?). Gör mig till det
helt andra, Gud! Döda denne lillgud, som jag
alltid låter leva upp då Du kommer in i mitt
rum genom Greta. Jag vet genom henne vem
Du är. Gör mig medveten om att jag är det
helt andra.
Men detta hände aldrig. Gretas kärlek och
Guds kärlek, som alltid svävade runtomkring
mig och uppfyllde mitt rum, var och förblev
en förlorad kärlek.
Åns strömdrag började susa i mitt minne.
Du har ett ställe dit du kan gå, tänkte jag.
Å, du har en ljuvlig mun som vill svälja dig.
Känner du inte hur hans läppar flämtar emot
dig? Redan i barndomen sökte han dig. Låt
hans läppar äntligen sluta om dina fötter, dina
ben, din kropp, ditt huvud!
Aldrig har jag varit så nära att försvinna ner
i Åns bruna vatten som nu. Men åter orkade
jag inte se tillräckligt djupt in i mig själv. Nu
sa jag när jag stod här nere vid kaj bandet:
Därför är det! Jag kan inte leva utan att vara
kristen. Därför att jag inte kan bli kristen står
jag här. Därför att varken Greta eller Du Gud
kan döda lillguden i mig står jag här. Ja,
därför, därför, därför är det, tänkte jag.
Men ingenting hände. Det var för någon
annan orsaks skull jag stod här. Jag har alltid
vetat varför jag gått ner till Ån. Likväl har jag
aldrig vetat det.
Det var nu det där med Gustav hände. Men
honom kunde jag aldrig ta riktigt på allvar.
Han sa han älskade mig. Han var stor och
stark och han bar mig uppför klipporna, när
vi gjorde våra utflykter i bergen. Han älskade
att smeka mig. Han smekte mig väldigt mycket.
Han tyckte också om att plocka sötsaker i mig.
Han sa att jag var hans liv. Han sa att han
skulle bli olycklig om jag inte älskade honom.
Men jag kunde inte älska honom. Han kunde
inte bli det helt andra för mig. Han var
någonting mittemellan. Knappast det. Han var inte
alls det helt andra. Han var en stor, barnslig
Iufs. Han lufsade jämt omkring mig och jag
kunde inte ta honom på allvar. Han nafsade
jämt på mig, men jag tror inte han fick något
av mig i alla fall.
— Du är min lillaste, sötaste, raraste
tussi-lulla! sa han.
Han ville ordna allting. Han ville bära mig
och sätta ner mig igen. Han ville klä av mig
och vyssa mig i sömn. Han ville tvätta mig och
kamma mitt hår. Han förundrade sig över att
jag kunde mumsa de godsaker han stoppade
mig i munnen. Han var förvånad över att jag
andades alldeles av mig själv och att jag kunde
blinka med ögonlocken. Och då jag reste mig
upp och gick några steg, var det som om han
velat slå ihop händerna och ropa: "Hon kan
gå! Se bara, min flicka kan gå!"
Plötsligt förstod jag att han gjort mig till
sig. Det var sig själv han daltade med då han
daltade med mig. Det var sig själv han
beundrade då han beundrade mig — det var därför
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
