Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Lars Ahlin: Kvinnan och döden. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS AHLIN
barbent. Han sitter hopkrupen med armarna
om benen som om han fryser. I fören ligger
en säck musslor. Troligen har de hela dagen
plaskat omkring uppefter Ån. Långbenta som
giraffungar har de gått och känt efter musslor
med tårna nere i gyttjan.
(Men var finns sprickan? Var finns den
svarta munnen? Nyss hade den ju gapat. Nyss
hade någon försvunnit.
Sprickan syns inte, ty tiden har ingen form
i rummet. Rummets sprickbildningar ser vi
och vi kastar oss undan när de plötsligt gapar
upp framför våra fötter. Tidens gropar är
lömskare. Se, där framme finns den
någonstans, tidssprickan i vilken du och jag ska
falla ner. Å! Den glider mot oss. Den
kommer närmare och närmare. Men när? Och
var i rummet ska denna spricka träffa dig
och mig? O, där min tid och mitt liv ska
sluta! Om jag åtminstone visste rummet, så
att jag fick smeka min utplåningsort när jag
är sorgsen.)
Kvinnans ansikte hade varit vackert.
Hon hade varit.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
