Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
året, medan folkhoparna som mållösa skuggor
drar längs vägarna och socknens dödgrävare
till slut måste vägra att ta hand om de
främmande liken, älskar den rika bondflickan
Sanna jägaren Älg-Matts, känd för sina galna
streck och granna hästar, driven från gård och
grund av den nidske, hämndlystne
uppkomlingen Janne Färgare, med vilken Sannas
maktlystna, över sina rika visthusbodar ruvande
moder tvungit henne att trolova sig. Sannas
enda förtrogna är Farmor som är sträng och
god men som också gjort det ordet till sitt att
man inte skall stå det onda emot — hon är
alltså neutral även i nutida mening. Älg-Matts,
som är något av en revoltman, bryter sig in
i sin fädernegård, delar ut Janne Färgares
mjöl till de svältande, spöas på galgbacken
och återvänder slutligen en kväll till Sannas
gård, där hon sitter inlåst, för att dräpa
rivalen. Först genom denna handling — domens
verkställighet — är han fri från domen och
sig själv och kan se framåt och det fullbordade
ödet knyter honom och Sanna fastare vid
varandra. I den vackra slutscenen står Sanna
ensam, utan att längre akta på den förlamade
moderns ilskna knackningar på rutan eller på
farmoderns stränga neutralitet, och ger mjölk
åt några utsvultna på gårdstrappan och ser
framåt också hon, om mot den avlägsna tid
då Älg-Matts skall ha tjänat av åren på Vasa
fästning eller bara mot våren förmäler inte
historien. Men hon ser en framtid.
I denna trånga och som mången kunde tycka
slitna ram har Hagar Olsson pressat in mycken
både vild och skön poesi. Det är en enkelt
berättad historia, men det är inte det minsta
konststycket eftersom den har både djup och en
ovanlig homogenitet. Och kring de fyra mera
allmänt hållna huvudrollerna, i vilka
författarinnan lämnat plats för individuell
skåde-spelargestaltning, trängs en skara
Brueghel-figurer i saftigaste rustik: den makabert
ödmjuke Lik-August, Jämmer-Lena med sitt
halvtokiga gnäll och sitt emellanåt vaknande
barnahjärta, den vildkattsvilda Tiggarflickan, den
galgmuntert sataniske Klockaren, den
extatiske Prästen. Det är en mustig ödemarksmiljö
med färg både av blåa nödskuggor och rika
festbonader. Replikerna faller ibland tungt som
ekon av nutiden fast de ingenstädes går
utanför skådespelets tidsram. Även scenen på
galgbacken borde kunna bli en etsande bild om
regissör och dekorationsmålare finner den rätt
avpassade naturalismen. Hagar Olsson
förefaller mig ha skapat ett slags nordiskt
"Blodsbröllop", gråare, fattigare, långsammare och
eftertänksammare men äkta. Om det är detta
slag av tidsdramatik fru Brunius vill ha vet
jag inte, mig förefaller det i varje fall vara ett
svar på hennes utmaning till våra "tidsdiktare"
redan innan den utslungats. Skådespelet kan
emellertid med fördel även läsas. Det handlar
djupast sett om neutralitetens dilemma och om
partitagandets, och den enkla, bondska dräkten
ger möjligheter för en långt mer inträngande
och äkta skildring av dessa problem än den
beredskapsattityd i vilken så många svenska
lyriker, romanförfattare, att inte säga
dramatiker sökt gömma sig. Gunnar Ekelöf
En "romansaga"
Henry Peter Matthis: Vårt hjärtas villospår.
I—II. Norden 1944.
Henry Peter Matthis har kallat sitt senaste
opus för en "romansaga". Ordet är, såvitt jag
vet, nytt i den litterära terminologien, och man
får snarast intryck av ett slags brasklapp, som
författaren satt främst för att freda sig mot
beskyllningar för att inte ha skrivit en riktig
roman med studerad miljö, levande människor
och en klart uttryckt idé, vilket han — tyvärr —
inte heller har gjort. Handlingen är visserligen
förlagd till en köping, som heter Ranängsund
och ligger i Bohuslän, och det förekommer
verkligen några yttre drag, som smakar västkust,
men för övrigt går främlingen ohjälpligt vilse
i detta samhälle, som liar så föga påtaglighet.
Där lär finnas ett pappersbruk, ett apotek, en
bank och en bokhandel kombinerad med tryckeri.
Och så ligger det vid en fjord, rätt långt in kan
man förstå. Men lustigt nog ser man inte en båt
på fjorden. Och gatorna är lika egendomligt
livlösa. Det lär finnas en befolkning, men
frånsett landsfiskalen och lilla Virrevipp på
apoteket, disponenten Samuelson, bankdirektörn
och hans fru, bokhandlarn och hans fru och
pojkar och doktorn och hans fru och döttrar
ser man knappast några människor på gatonia.
Jo, Hemliga Johanson, förstås. Saken är
nämligen den, att disponenten och fru
bankdirektörskan har haft litet kuttrasju för tjugu år
248,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
