Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
historisk ödestro, en fatalism, där det
personliga ansvaret utsuddas och bortförklaras. Den
fransk-tyska konflikten 1870 — där den
ohyggliga skuldbörda som åvilar Bismarck nyligen
klargjorts av Curt Weibull — får hos Forssell
karaktären av en ofrånkomlig naturkatastrof:
"Den nya, självständiga maktsfären i
Mellaneuropa var icke förenlig med det Tredje(?)
kejsardömets internationella pondus. Det var
blott en tidsfråga, när den oundvikliga
sammanstötningen skulle komma" (s. 248). Den
roll Bismarcks intriger spelade var blott den,
att de "utlöste katastrofen". Tillämpat på
samtidens världshistoriska drama kan ett dylikt
betraktelsesätt leda till konsekvenser av det
mest betänkliga slag, till en "neutralitet" som
förstår allt och förlåter allt!
En av bokens intressantaste uppsatser
avhandlar Robespierre. Forssell söker påvisa, att
dennes barndom och ungdom ingalunda varit
så svåra som allmänt antagits, och att han var
vida mer av målmedveten streber än av
martyr. Men mindervärdeskomplexen behöva som
bekant inte alltid ha reellt underlag för att vara
högst kännbara — det räcker ofta med en
inbillad eller subjektivt erfaren underlägsenhet —
och kompensationsbehovet kan ju just driva
ärelystnaden i höjden. Framför allt förefaller
det som om Forssell inte haft öga för det
centrala hos Robespierre, den förening av
moralism och grymhet, som modern psykologi har
studerat, som betingar hans själsfrändskap med
personager som Calvin, Cromwell och Hitler,
och som med genial diktkonst har fixerats
som ett av grunddragen hos Pär Lagerkvists
"Dvärgen". Lydia Wahlström förefaller mig
sålunda ha fått ett riktigare och fastare grepp
oin Robespierres komplicerade personlighet.
Clemenceau är föremålet för en annan
förträfflig essay. Hos denne har Forssell,
egendomligt nog, inte framdragit det av
barndomsmiljön betingade feodalt-patriarkaliska drag
som livet igenom präglade hans förhållande till
"folket", som öppet framträder i romanen "Les
pius forts" och i hans noveller från Vendée,
och som ända fram till åren kring 1910 så
egenartat bryter sig mot de demokratiska
teorier fadern inplantat hos honom. Och
Clemen-ceaus föreställning om furor teutonicus var
knappast "abstrakt och överhettad", som
Forssell vill göra gällande (s. 270), utan särdeles
realistisk och välgrundad; på den punkten har
världshistorien givit den gamle Tigern rätt och
mer än rätt.
Min anmälan har format sig till ett
diskussionsinlägg — naturligt nog för den som själv
sysslat något med dessa ämnen. Men detta får
inte undanskymma bokens förtjänster, dess
karaktär av roande och stimulerande historisk
lektyr. Utom de nämnda uppsatserna
innehåller den studier över "Marseljäsens"
författare Rouget de Lisle, general Målets
konspirationer mot Napoleon, de sista
Bourbonerna, de kända publicisterna Armand Carrel
och Émile de Girardin samt Adolphe Thiers.
I mitt tycke lyckas Forssell allra bäst med
andraplansfigurerna; dem skildrar han med
en bravur, en frodig och överseende välvilja
och en historisk och mänsklig "curiosité", som
inte kunna undgå att göra intryck.
Holger Ahlenius
Kultur och kvalitet
Birger Planting: Baroner och patroner.
Bonniers 1944. 8:50.
När man får en liten bok på ett par hundra
sidor med titeln "Baroner och patroner" i sin
hand väntar man sig kanske inte så mycket.
Den från Finland bördige författaren, agronom
Birger Planting (född 1886), är ju också
alldeles okänd, åtminstone här i Sverige. Men man
har inte läst många sidor, förrän man sitter
fängslad av både det ena och det andra. Det är
en sällsynt klar, upplysande och stimulerande
bok. Man får en levande bild av 1700-talets
jordbrukshistoria i vårt land, samlad kring en
handfull pioniärer. Det lätta och behagliga men
sakrika framställningssättet förklaras lika mycket
av författarens kunskaper på området som av
naturlig fallenhet för skrivkonsten. Utan att ge
så mycket nytt äro de olika biografierna
sammanställda med så stor skicklighet och omsorg,
att de därigenom få originalvärde. Gång på
gång säger man sig under läsningen: ja, just så
måste det ha varit. I ett värdefullt register
över vår svenska 1700-talslitteratur på
jordbruksområdet redovisar författaren under inte
mindre än tjugufyra titlar säkerligen
huvuddelen av ifrågavarande bokbestånd.
263,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
