Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Birger Plantings åtta "porträtt ur Sveriges
jordbrukshistoria, 1700-talet", som den mera
adekvata underrubriken lyder, innesluta tre
mycket kända namn, nämligen i tur och ordning
efter betydelse för eftervärlden Rutger Maclean
på Svaneholm i Skåne, Jonas Alströmer på
Höjentorp och Nolhaga i Västergötland och
Pehr Tham på Dagsnäs i samma landskap.
Maclean är ju ett ytterst intressant studieobjekt ur
olika synpunkter, inte bara de agrarhistoriska.
Han var till det yttre såväl som till det inre en
markant profil, präglad av sin tids nyttokult och
fysiokratiska idéer men likafullt en framtidens
man som få. Vad han gjort och betytt för Skånes
och hela landets jordbruk har ytterst få
motsvarigheter. Maclean är den som givit det skånska
landskapet, enkannerligen slättlandskapet, det
utseende vi nu sedan generationer tillbaka äro
vana vid, de kringspridda, ljusa, ofta pittoreska
och välhållna gårdarna, så olika de gamla grå
och dystra och sammanträngda byarna eller
byalagen, som han med enastående kraft och
ihärdighet slog sönder på sitt väldiga Svaneholm
i Skurup för att förhjälpa landsbygdens folk till
drägligare levnadsvillkor och överhuvud en
människovärdig tillvaro. Han arbetade även med stor
framgång för växtkulturens och överhuvud själva
jordbrukets frigörelse från gamla i bokstavlig
mening sterila vanor och schabloner. Det är
i förbigående sagt en händelse som ser ut som
en tanke, att Herman Nilsson-Ehle, den geniale
kultivatorn av sädesslagen och mycket annat, är
född i samma Skurup där Maclean verkade.
Vid sidan av Maclean har Jonas Alströmer
mera karaktär av amatör, av en visserligen högt
begåvad men för frihetstiden typisk
experimentator, som älskade experimentet och allt nytt för
dess egen skull. Hans manufakturverk i Alingsås
blev en dyr historia för både honom själv och
för staten och fick inte den avsedda betydelsen.
Det var ett barn av den härskande
merkantilis-men. Hans fåravel på Höjentorp betydde
såtillvida mera, som han införde det för avel
lämpliga merinofåret, men den dag som är har
får-aveln inte slagit riktigt igenom i vårt land, vad
det nu kan bero på. Mest känd har Alströmer
emellertid blivit som potatisens främste pioniär
i vårt land -—■ det fanns nämligen andra sådana
också, t. ex. gustavianen Clas Julius Ekeblads
imponerande mamma, grevinnan Eva De la
Gardie-Ekeblad på Stola på Kålland — även om sagda
förträffliga födoämne som allt nytt länge betrak-
tades med misstro och inte slog igenom definitivt
förrän flera år efter Alströmers död. Det var
på Alströmers lilla gård Nolhaga alldeles intill
Alingsås som han hade sitt experimentalfält,
bl. a. för potatis, vilka efter gården länge
kallades "nolingar".
Pehr Tham på Dagsnäs har tyvärr gått till
historien huvudsakligen som den okritiske
"ur-göten", mannen som på fullt allvar trodde på
diverse myter och sagor från vår forntid, en
sannskyldig Olof Rudbeck d. ä. redivivus.
Planting fäster uppmärksamheten vid ett mycket
intressant förhållande i Thams personliga
förutsättningar — jag vet inte, om det förut
observerats. Han var enda barnet i en mycket burgen
familj och blev som sådana ofta bli mycket
bortskämd. Hans självtillräcklighet och egensinne
voro i varje fall mycket tidigt utvecklade. Nog
är det frestande att liksom Planting vilja se ett
samband mellan detta faktiska förhållande och
hans senare halsstarriga fasthållande vid de
mest omöjliga fornhistoriska bisarrerier. Som
jordbruksreformator hade han en helt annan,
synnerligen realistisk inställning, som kom inte
bara hemprovinsen utan hela vårt land till godo.
Thomas Thorild var hans protégé — Thorild
skaffade Tham lämpligt utsäde i England under
sin vistelse där! — och Tobias Sergel hans
bäste vän.
Det skulle föra för långt att mera detaljerat
gå in på vad Planting har att säga om de
nu nämnda portalfigurerna i 1700-talets
agrarhistoria. De fem övriga namn författaren
uppehåller sig vid äro dii minores vid sidan av de
tre stora men inte ointressanta för det, allra helst
som de flesta av oss troligen veta mycket litet
om dem. De äro karolinerna Adolph Gyllenpistol
och Theodor Ankarcrona (den förste med detta
namn), den ordkarge finske jordbrukspioniären
Carl Nordenskiöld, redskapsreformatorn på
jordbrukets område Jan Brauner på Ultuna och den
originelle lantjunkaren och matematikprofessorn
i Uppsala Jonas Meldercreutz. Ankarcrona var
den som hade ansvaret för Karl Xll:s riskfyllda
överfart från Stralsund till Ystad 1715, varpå
han gjorde sin lycka, blev amiral, storköpman
och slutligen en jordbrukets vän och främjare
som få, därtill ledamot av Vetenskapsakademien
och i sina presidietal där en föregångare till
Francois Quesnay, fysiokratismens fader. Jonas
Meldercreutz är en på sitt sätt fascinerande
personlighet, oegennyttig, fanatisk, obekymrad om
264,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
