Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
mänskligheten både till en lyckligare framtid
och till en ny och skönare poesi.
"I Sverige" är ett kapitel ur den underbara
saga som heter H. C. Andersens liv. Liksom
allt i hela detta liv är den omväxlande patetisk
och spefull, realistisk och sentimental, och den
har i allt sitt raffinerade artisteri en
blomstrande, levande omedelbarhet och en
fantasiglädje som ger den en s. k. evig friskhet. Den
nya svenska upplagan är på det hela taget
mycket vårdad och har försetts med vackra
bilder av samtida konstnärer. Man skulle endast
önskat att den varit något bättre korrekturläst
och att Niels Ferlovs företal inte varit så illa
översatt. Tage Aurell, som burit den tunga
bördan att överflytta den andersenska danskan
till svenska och som i stort sett lyckats med
sin svåra uppgift, kan knappast vara den som
bär ansvaret för inledningens klossigheter.
Elisabeth Tykesson
Wien mellan världskrigen
Elsa Björkman-Goldschmidt: Det var i Wien.
Norstedts 1944. 14:—.
Fru Elsa Björkman-Goldschmidt kom till
Wien 1919 som medlem av ledningen för den
svenska hjälpaktionen och stannade sen i staden
ända till 1938. Gift med en Wien-läkare
förvärvade hon vänner och bekanta även utanför
den värld, med vilken hon genom sin egen
verksamhet hade kommit i kontakt.
Den volym hon nu har gett ut sammanfattar
författarinnans intryck från nära två
decenniers Wien-vistelse. Det har blivit en
axplockning från skilda fält, väl utförd och väl
sammanhållen kring huvudtemat. Det har inte blivit
någon förskönande bild. Riktig wienska blev
Elsa Björkman-Goldschmidt trots allt inte:
hon betraktar Donau-staden med en intelligent
och förstående främlings älskvärt uppskattande
blick, men hon har inte förlorat förmågan att
se objektivt, ja, kritiskt på mångt och mycket.
Man erinras vid läsningen av denna bok
åter om att Wien i många avseenden lyckades
behålla sin ställning som världsstad även efter
kejsardömets fall. Det rika musiklivet fanns
kvar, de världsberömda läkarna och även några
av de världsberömda författarna fortsatte att
verka, och finansiellt och kommersiellt fortfor
Wien att efter måttet av sina försvagade krafter
spela rollen av inkörsport till Sydösteuropa.
Wien var inte längre ett stort väldes
medelpunkt, och den officiella glansen var borta;
men det var fortfarande en 2-milj.-stad, och
denna stad låg fortfarande vid punkten för
flera språks och kulturers möte. Vad som för
alltysken Adolf Hitler framstod som en
styggelse, då han 1910—13 försökte sälja sina
vykort i Wiens pappersaffärer, d. v. s.
"rasblandningen" och det brokiga folklivet,
avslöjar sig för ett mera tränat öga som ett
naturligt kännetecken för en kontinental metropol
av stora mått och som ett väsentligt element
i Wiens speciella charm.
Politiska förhållanden berör Elsa
Björkman-Goldschmidt med varlig hand; här liksom
i övrigt undviker hon systematisering eller
uttömmande skildringar. Vi får emellertid veta,
att hon inte var någon vän av den
"auktoritära" regim, som Dollfuss i februari 1934
inledde genom anfallet på socialdemokraternas
skyddskår. Varför krossade de kristligt-sociala
den makt, som de själva oundgängligen
behövde för att kunna stå emot nazismen?
Obekantskapen med Hitlers syften och metoder
tycks ha varit mycket allmänt spridd, inte bara
bland ledande kristligt-sociala politiker.
Samtidigt som den nazistiska penetrationen
obevekligt fortsatte, spred den aktiva femte kolonnen
en lugnande propaganda: Hitler menade inte
så illa, som det kunde förefalla. Detta måste
vara förklaringen till att Gestapo efter
inmarschen i mars 1938 fick tillfälle att bura in och
ta under sin speciella behandling så många
personer, som borde haft alla skäl i världen
och även möjligheter att i tid sätta sig i
säkerhet.
Boken avslutas med några glimtar från de
vedervärdiga skådespel, med vilka tyskarna
firade sin erövring av kejsarstaden — några
små alldagliga episoder och inte särskilt
bloddrypande i jämförelse med vad vi senare har
varit med om, men värdefulla i sin egenskap
av uppteckningar av vad ett ögonvittne erfor,
då det gamla Wien gick i graven.
äke Thulstrup
266,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
