Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
allt smått i denna världen, den förste som anade
och försökte utnyttja Norrlands slumrande
millioner, varmed han givetvis misslyckades, främst
till följd av de felande kommunikationerna, men
på gamla dar blev en mycket framstående
jordbrukare. Linné hade ett s. k. gott öga till såväl
Meldercreutz som tidigare till dennes far,
domprosten i Uppsala Laurentius Molin. Men det är
en annan historia.
En så förträfflig bok, lika vederhäftig som
underhållande, bör man inte skämmas för att
kritisera även i fråga om detaljer, just därför
att den vanligen förefaller så tillförlitlig. S. 73
talas om att potatisens verkliga genombrott inte
skedde förrän under nödåren 1771—72, "tjugo
år efter Alströms död" — läs tio år etc., vilket
kan ha sitt intresse att veta, då ju inte alla precis
ha Alströmers (det borde väl också stått
"Alströmers" och inte "Alströms", eftersom han
hette så vid sin död) dödsår, 1761, present; det
nämnes dock längre fram i texten. På ett par
ställen har författaren "Gåsvedaholm" i stället
för det riktiga Gåsevadholm, namnet på det
herresäte i Halland, som Alströmers son Clas
så förtjänstfullt upparbetade. Hans Järta stavade
inte sitt namn "Hjärta" utan "Hierta" (s. 149),
innan han under Norrköpings riksdag 1800
företog bytet, som därigenom ter sig betydligt mera
radikalt även i fråga om stavningen. Och hur
är det slutligen med planschen invid s. 80 av
det alströmerska herresätet Nolhaga? Bildtexten
lyder: "Nolhaga på 1800-talet. Foto Ragnar
Lundin (S. T. F:s arkiv)." Både fotot och
fotografens välkända namn göra det troligt, att det
här är fråga om en bild, tagen av recensentens
gamle exerciskamrat Ragnar Lundin, född 1904.
Hur han varit i stånd att fotografera Nolhaga
på 1800-talet ter sig litet dunkelt.
Carl-Gustaf Thomasson
Resa i Sverige år 1849
H. C. Andersen: I Sverige. Översättning av
Tage Aurell. Rabén & Sjögren
1944. 14:—.
Sagoberättaren H. C. Andersen var en stor
och outtröttlig resenär som nästan varje år
begav sig ut på långfärd tillsammans med en
sliten kappsäck och ett stort bomullsparaply.
Upprepade gånger besökte han Sverige och om
den av dessa resor som ägde rum det oroliga
året 1849 skrev han en liten bok fylld av saltad
humor och mild känsla, av lekande kvickhet
och finurlig grace, vilken nu kommit ut i en
ny svensk översättning. Resan varade i tre
månader och H. C. Andersen besökte under
den både sådana platser som redan hade rykte
såsom turistorter och sådana som senare skulle
få sådant rykte, både Trollhättan, Kinnekulle
och Vadstena, vilka hörde till det som han
borde se, och trakterna kring Siljan, vilka först
senare förvandlades till nationellt panoptikon.
"I Sverige" består av trettio små korta,
koncentrerade kapitel, vilka tillsammans bilda ett
mycket personligt minnesalbum. När H. C.
Andersen var ute och reste hade han alltid
Sagan till följeslagerska, och vad han med
hennes ögon ser på andra sidan fantasiens
gärdsgård, det har i denna bok fått nästan
ännu större plats än det han ser med sin
spefulla och klarvakna verklighetsblick. Med
osviklig artistisk säkerhet fogar han samman
fantasiens såväl som verklighetens blomster till det
som han kallar "reseguirlanden". Han möter
häxan "Svindel" i synlig gestalt i Dannemora
gruva, han hör hur säven i Säterdalen med
mänsklig tunga tilljublar honom sin
förtjusning över det ihållande regnväder, som hotar
att totalt förstöra uppehållet där för den
stackars turisten, han gör små delikat
färglagda skisser såsom den av den folktomma
huvudgatan i Sala, där en ensam bodbetjänt
nyfiket gapar på den förbiströvande
främlingen, och han målar bjärt brokiga tavlor
såsom den av midsommarfesten i Leksand.
Dessemellan manar han med "erinringsalfens"
hjälp fram de historiska minnena från
Birgittas, Gustav Vasas och Erik XIV: s dagar och
lägger med flinka fingrar det förflutnas
blodsdåd, jämmer och tårar till rätta till en
roman-tiskt-sentimental arabesk. Det märks emellertid
tydligt att även om det förgångna för honom
har stämnings- och skönhetsvärde så är ändå
det av ljus 1800-talsoptimism fyllda nuet honom
kärare. Och att sagans "en gång" för honom
inte bara gäller det "en gång" som har varit
utan också det "en gång" som skall komma det
märks här som så ofta annars i hans
författarskap. Visserligen förskräckes han i Motala
mekaniska verkstäder inför den "Blodlös" som
arbetar där inne, men han tror ändå att
vetenskapen och tekniken skola öppna väg för
265,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
